Direktlänk till inlägg 27 juni 2007

En trött och vissen Persilja, behöver kanske ny jord???

Av Persilja - 27 juni 2007 09:04

Fy, många morgnar i rad har jag vaknat med en olustkänsla, en oro, en depp helt enkelt. Vad är det med mig??

Det känns så jobbigt att vara så här! Jag har ju rakt ingenting att deppa över egentligen. Och ändå känner jag mig bara trött och nere.

Det kanske är där skon klämmer, att jag är för trött. Att jag inte hunnit ladda batterierna och därför blir nere av det? Jag vet inte.

Men just nu får jag inte vila iallafall. Det är så typiskt att allt ska komma samtidigt.

Idag måste jag fortsätta med rensningen av radhuset. Igår jobbade jag med det hela dagen förutom två svängar hem för att laga mat till barnen. Maken är fortfarande på tjänsteresa. Jag tycker att jag plockar och tömmer och håller på hela tiden men att det ändå aldrig tar slut. Den känslan är stressande. Fast idag ser jag ett slut iallafall.

Imorgon kommer min bror med sina två tonårsdöttrar samt valp och vill ju se vårt hus för första gången. Och det är i kaos! Minst sagt. Hur ska jag hinna det? Barnen har städat lite sen jag röt till igår, men det är ändå rätt rörigt och framförallt ett tag innan man kan dammsuga. Nåja, brodern börjar med att sova hos mamma och pappa första natten, men han kommer ju förbi och kikar iallafall.

På torsdag måste radhuset vara klart, utskurat och helt tömt. Röda Korset kommer med en lastbil på torsdag förmiddag och sviker de nu då blir det kris! Tur vi har torsdag natt också!!!

På fredag ska så brorsan med familj sova hos oss och vovven ska få träna att vara med oss lite eftersom vi ska ta hand om den i fyra dagar nästa vecka.

På fredagen möts vi och köparna på banken för att skriva på papper och lämna över nycklar till ett nystädat tömt hus!

På lördag ska vi till Kiruna och gå på Kirunafestivalen.

Det är bestämt sen länge och ärligt talat är lusten till det noll men yngste sonen och äldste sonen längtar så det måste genomföras. Där bor vi på hotell en natt. På söndagen åker vi tillbaka och har då med oss kompis till äldste sonen som bor med oss en vecka.

Brorsan åker vidare till fjällen för fyra dagars fjälltur och då är vi alltså hundvakt till valpen Jack.

På måndag kommer syrran med familj (man och bebis) och hon har inte heller sett vårt hus och man vill ju så gärna visa det från sin bästa sida! (=städa-fixa-dona).

Sen blir det umgänge och diverse förberedelser inför dopet på lördag.

På torsdag kommer brorsan tillbaka från fjällen och bor då hos oss igen och då ska vi klämma in nåt slags firande för mamma som fyllde 70 i vintras.

På fredag kommer syrrans mans släkt upp med tåg och flyg och bil och på lördagen då är det dop. Efter dopet åker alla i karavan hit och intar dopfika. (Och kikar på vårt hus...)

På kvällen blir det grillkväll i mammas och pappas stuga.

På söndagen ska alla roas och vi skjutsar ut alla (totalt 25 st) till vår stuga i skärgården. (Som ju då helst också ska vara i presentabelt skick...)

Om nu vädret tillåter.

På måndag veckan därpå åker alla och just nu längtar jag så förfärligt efter det!!!

För jag är trött!!!

Vill helst sova en vecka, eller i allafall bara ha det vanliga vardagsslitet att pyssla med och inte allt detta extra!

Nåja, jag ska inte klaga, men jag tror att jag känner en slags inre press över allt som väntar och därför yttrar det sig i denna lätta "depression". Om man ens kan kalla det för det. Men jag har inte ofta känt sån här tomhet och meningslöshet när jag vaknar och det skrämmer mig lite. Det är inte likt mig! Jag brukar kunna klämma fram lite glädje och energi varje morgon...

 
 
maria

maria

27 juni 2007 10:20

Åhh, jag som tyckte jag hade det slitsamt med äldsta sonen men detta... Stora kramar med ork och kraft samt massor av energi!!!

http://gnallspikarochlivsflanorer.bloggagratis.se

 
Tussegumman

Tussegumman

27 juni 2007 10:23

På min blogg diskuteras just nu utbrändhet. Har man för många bollar i luften kan det vara en utmattningsdepression du känner. Jag har själv varit med om det! Tre barn heltidsarbete, trädgård, städning, aktiviteter,läxor, organisering av det mesta i hemmet både inne och ute. Tillslut kände jag mig som en centrifug som höll på att skena. Jag kunde inte bromsa mig själv. Jag blev som en robot. Jag kände bara sorg och ledsenhet och jobbade och jobbade. Det är nog viktig att försöka få tid för reflektion och stryka alla måsten. Du har ju så otroligt mycket omkring dig så det går väl i ett. Försök att unna dig något som du kan slappna av av när det börja lätta i ditt schema/Ha det gott sköt om dig/Tussegumman

http://tussegumman.bloggagratis.se

 
Lotten Bergman

Lotten Bergman

27 juni 2007 11:05

Jag läste någonstans att en flytt sliter lika mycket på sinne och kropp som ett dödfall i den närmaste familjen. Visserligen kan man vara glad och lycklig åt flytten, men man drabbas ofelbart av en backlash som heter duga. Och eftersom du ju måste tömma radhuset nu också, är det ju som att flytta igen.

Jag har ingen lösning, men kanske denna förklaring gör att det känns mer "tillåtet" att känna som du gör.

http://www.lotten.se

 
Kaffeflickan

Kaffeflickan

27 juni 2007 11:09

Å snälla, snälla Persilja. Du måste hämta andan. Klart du är trött. Inte dog med det du gör, men du tänker ständigt på det som kommer också. Dagtäta rum. Ta en dag i taget. Försök hitta andningshål. Färsäk se att den där kaffepasen med HÄntextra (eller något) mitt i stöket är lugn, ro, andhämtning. Försk få ett bad till kvällen. Och åtminstoen en hel halvdag (?) för dig själv. Får jag vet hur det känns. Att de små hålen av andrum inte räcker till. DU behöver MEGAANDRUM. Men tills du får det, måste du ta de små hålen för dig själv. Virrigt? Hrmf, jo något. Ta hand om dig. Hellre en glad mamma och fru än ett dammsuget hem, tycker jag.

http://timelessrooms.blogspot.com

 
Lisa

Lisa

27 juni 2007 12:35

Men gumman, det är väl inte konstigt att du vill ha lite lugn och ro som du har hållit på de senaste månaderna. Hur skulle det var om din man kanske tog pojkarna själv med sig upp till Kiruna? Ja det här är då kanske int precis rätt tillfälle att säja att du är utmanad! Men det skulle vara kul att se vad du skulle visa. En kram får du iallafall!

http://mittlillahus.blogspot.com

 
Pippi

Pippi

27 juni 2007 12:54

Jag tror tveklöst att det är så som du skriver. Att du skulle behöva vila! Det har ju hänt massor med saker i ditt liv på sistone och sådant behöver ju också få tid att sätta sig även fast det inte är negativa förändringar. Förändringar kräver massor av energi! Att maken sedan är på tjänsteresa och inte gjort så mkt hemma som har med det nya huset att göra (som jag fattat det) gör också sitt därtill... Jag känner så väl, så väl igen mig... Kära Persilja, kan du lova att du inte städar ihjäl dig när gästerna kommer? Även fast det är kul att ha det fint då, så spelar det faktiskt ingen roll när det kommer till kritan. Det är viktigare att du mår bra och orkar med resten av sommaren, dig själv och livet också! Även fast jag själv lider av det, så begriper jag faktiskt inte varför vi har ett sådant behov av att vara så duktiga och visa upp ett tjusigt, välstädat hem när det egentligen är så att vi sliter livet ur oss för att kunna göra det. Många ord blev det... Hur du än gör: Var rädd om dig!!! Det finns bara en Persilja och även persiljor behöver tas om hand för att kunna fortsätta växa...

http://pippi.blogg.se

 
Ingen bild

Persilja

27 juni 2007 13:38

Fyfan, vad bra det är att blogga! Ja, nu behövdes det ett kraftord! Jag är hemma och utfodrar barnen och kikade in på min blogg och alla kloka svar jag fått!!!

Maria: Tack för energisändet!

Tussegumman: Jo, jag anar att jag nosar en utmattning i röven för att vara riktigt tydlig. Har känt det komma länge. Fast jag trott att jag är osårbar! Men jag måste (snart!) lyssna på signalerna.

Lotten: Tack! Det var värdefull input! Jag anar att jag fått min backlash nu då. För det är ju nu man ska vara glad...hm. Men det är skönt att få ngn normal förklaring. Har aldrig hört det där men det kan ju verkligen stämma. När jag varit som tröttast här om kvällarna har olika nya bekanskaper susat in i medvetandet, blandat med gamla och allt har känt förvirrande. Man byter ju umgänge och vardagsliv så tvärt. Typ 120 nya föräldrar att plugga in ansikten på osv...och samtidgt klippta band till många föräldrar man haft nära kontakt med dagligen i många år...

Kaffeflickan; Jag skulle verkligen behöva anamman det där med dagtäta rum. Jag är skitdålig på det!!! Så det känns som en snurrande karusell som jag inte kan stoppa ibland. Måste lära mig nåt sätt! Joggningen är kanske det bästa!!! Måste ta mig tid till det fast jag är skittrött! Och små mikropauser är bra! Röööt nyss åt barnen att lämna mig ifred i 5 minuter! Skönt. Synd att jag röt bara!

Lisa: Kikar på utmaningen när jag känner att karusellen stannar! Jo, nu vill jag ha vardagsliv och hinna landa!!! En idé att ta och skippa kiruna! Inte dumt alls!!!

Pippi: Jag vet att du har rätt! Jag vet att ingen annan än jag ser stöket. Hm, nåja. Jag ahr vääääldigt stökigt-kanske borde bjuda på stökcollage igen! Men skitsamma! ÄR vädret fint är ju trädgården räddningen!
Ska verkligen försöka att inte bry mig i det polerade hemmet för jag hinner helt enkelt inte!!!!
Men inför dopet känns det faktiskt lite tvång att städa mera eftersom jag inte träffat någon i svågerns släkt och det känns som deras första intryck av oss. Då vill man iallafall få bort bråtet!
Men tills dess är det en vecka!
Jag ska snaaaaaart vila. I Kiruna, på hotellet kan jag inte göra annat än ligga och läsa!

 
Maria-Jag blommar

Maria-Jag blommar

27 juni 2007 14:09

Åh, Persilja, jag blir alldeles trött bara av att läsa om allt du har gjort och ska göra, inte konstigt att du är trött. Jag flyttade ju för ett år sedan och det tar verkligen på krafterna, jag sökte läkare förra hösten eftersom jag var helt övertygad om att jag hade fått någon allvarlig sjukdom, men jag var frisk och det hela var nog bara sviterna av flytt och av att vara småbarnsmamma och nu är jag piggare, så håll ut och boka inte in för mycket.

http://jagblommar.blogspot.com

 
Ingen bild

Persilja

27 juni 2007 15:04

Maria-jag blommar: Jo, jag tror kroppen är en klok maskin och om man bara lyssnar på den så ska det nog gå bra. Jag har ju nu märkt min depp-symptom och kan ju tolka det som att nu är det dags att bromsa lite.
Så det ska nog gå bra!

 
kicki

kicki

27 juni 2007 15:39

Min vän...hade vi bott lite närme varann så hade jag kommit och hjälpt dej med lite saker, du har ju fullt upp, ungar som skall ha sitt, 2 hus varav ett som skall vara städat och klart till fredag och så pressen på att du skall ha iordning till allt som komma skall, men du har bara två händer, gubben är borta på resa och ungarna små, man orkar inte vad mycket som helst....jag önskar jag kunde vara hos dej...
Sköt om dej gumman, det finns bara en persilja...
kramar kicki

http://kickilettenstrom.blogg.se

 
Hannele

Hannele

27 juni 2007 16:12

Så bra att din bror med sina två tonårsdöttrar kommer och kan hjälpa dej med städningen. Vad ska man ha bröder till annars?

http://hannelesparadis.blogspot.com

 
Ingen bild

Åsa

27 juni 2007 20:45

Snälla lilla vän, ta det lite lugnt!
Att du måste städa ur radhuset, det förstår jag, men att du ska stressa häcken av dig inför dopet, det förstår jag inte!! Låt allt vara som vanligt, är det någon som har åsikter och kommentarer så får du säga som jag alltid säger...det ska va så...då blir alla tysta och tänker väl för sig själva, att hon kan inte vara riktigt klok, men, det har du/jag väl aldrig påstått heller!
Skit i vad andra tycker, då kan du kanske ha glädje av dopdagen och "husesynen". Kram/ Åsa

 
ingela

ingela

27 juni 2007 22:12

Vilken cirkus du beskriver! Ändå är det ju bara normalläge i en stor familj (förutom flytten och husstädnigen), men det blir så tydligt hur mycket det verkligen är alltsom oftast när man skriver ner det så där. Skönt att du har kommit över "krönet" som du skriver i nästa inlägg

http://www.kuoksik.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Persilja - 2 september 2009 15:42

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Av Persilja - 1 september 2009 21:13

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Av Persilja - 31 augusti 2009 10:09

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Av Persilja - 30 augusti 2009 20:37

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Av Persilja - 29 augusti 2009 21:57

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5 6
7
8 9 10
11
12
13
14
15
16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29
30
<<< Juni 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se