Då var dotterns andra kalas avklarat! Phhhhuuuuuuuuu!

Det känns verkligen som en enorm anspänning som jag nu fick pusta ut ifrån. Annars är ju barnkalas bara roligt att ordna, men jag känner mig som sagt lite låg just nu och all stress och anspänning bara ökar på symptomen. Dessutom känner ju dottern inte alla flickor i klassen så bra och vi slog till och bjöd dem allihopa så det blev en stor grupp flickor (10 st) som skulle roas och samsas.

Men allt gick så bra. Det var underbart väder så de kunde sitta ute.

Även om glassen och chokladfingrarna snabbt smälte till rinnande konsistens...

Efter fikat blev det busiga lekar på gräsmattan. Alla tjejer fick kasta vattenballonger på frivillig storebror. Det var med stor förtjusningen tjejskaran tog sig an detta uppdrag!

Och jag tror det var med lika stor förtjusning som 8-åringen fick 10 tjejers odelade uppmärkamhet! 

Av någon snäll Kajsa som kommenterade fick jag denna PMS-länk. Där ser man att det är just precis för att jag haft dessa kalas att stå i som gör att symptomen varit värre än vanligt. Deppen har verkligen hängt över mig. 

Som ett tungt blött skynke.

Och samtidigt har jag fått spela glad och sprallig på ytan...

Sovit, vilat och slappat, samt motionerat skulle jag istället roat mig med. Men det är ju inte alltid det går.

NU när alla kalas är över kanske jag kan deppa ihop och gå vidare! Haha! 

Min trädgård präglas just nu av förväntan. Knoppar överallt och annars mest  försommarblommor i förfall. Pionvallmons svullna knoppar inbjuder till stor nyfikenhet; vilken färg kommer de att bli?Inte en färggnutta avslöjas ännu, men i dagens värme kanske den spricker upp lite så att man får kika innanför det gröna skyddande knopphöljet.

Kroll-liljan har jag fått lära mig att den heter avslöjar inte heller vilken färg den tänker bli. Vet ingenting om den, kan den ha många färger? Önskar mig helst vitt! Det ska bli roligt att se vad det blir! Pionerna har mängder av knoppar men de är nog minst en vecka bort;

Tippar på cerise! Ljusrosa vore en bonus!

Chokladblomman har en enda blomma som håller på att blomma ut, men den har varit bedårande vacker med sin mörkt chokladbruna sammetsblomma.

Jag visste inte ens att den fanns innan jag såg den på handelsträdgården! Den doftar milt av kakao! Undrar om den tänker blommar mera? Undrar om den överlever vårt klimat? Jag vet ingenting om den!

Försökte fota stjärnflockans knoppar, men kameran valde en annan favorit;

blodfingerörten! Den är så skir och näpen men ändå så intensivt röd. Fantastisk blomma!

Stjärnflockan kommer snart. 

Vid en sten hittade jag något som jag inte vet vad det är ännu, en näva? Eller lupinblad?

Ja, där till höger om solrosen i plåtburk...

Det är spännande att se trädgården vakna till liv. Och jag vet inte ett smack om vad som ska komma! Spännande!!!