Alla inlägg den 22 juni 2007

Av Persilja - 22 juni 2007 18:07

Jag borde lyssnat på råden-haha! Men jag är en envis typ.

Släpade med en till stora delar ovillig barnaskara på ett traditionellt midsommarfirande på Gültzauudden. Min entusiasm var på topp och räckte för att få dem in i bilen och för att hålla humören på topp in till stan. Sen började pms-hormonerna svalla och jag kände irritationen växa för varje klagomål som kom ur de äldres munnar. Det började när vi kom fram till platsen. Man såg att det strömmade till folk, en del med kransar i håret, många med fina klänningar och det muttrades över än det ena än det andra ur mina tjuriga barns munnar. Måttet blev rågat när vi kom fram och kön var lååååång och mina barn säger att de vägrar stå i kö och att de hellre tar en glass på en mack än att stå i denna folkmängd. Det här är liksom en del av spelet. Det har bara blivit så. Jag är entusiast, lockar med familjen på olika saker och de klagar, men de följer och de tycker oftast efteråt att det var okej, kanske till och med roligt. Men klagas görs det, hela tiden.

Så också denna gång och i vanliga fall hade vi stått kvar, köpt vårt fika, slagit oss ner på gräset och deltagit i midsommarbalunsen. Men nu hade jag som sagt pms och mitt i alla klagomål får jag nog och säger bara:

Jamen DÅ ska vi inte stå här och lida-då går vi härifrån! Och så vände jag på klacken och gick därifrån i rask takt. Ilsk. 

De andra lommade efter, förvånande över min ovanliga reaktion men de förstod att jag var arg och diskuterade inte mer, klagade inte heller.


Nu är vi hemma.

På hemvägen lugnade jag mig och stannade på en mack, hyrde tre filmer och köpte läsk och chips och så blev det som jag ju tänkt hela tiden, en dvdkväll i lugn och ro.

Alla hade varit nöjda med det.

Vi hade sluppit denna vända till kulturen.

Men å andra sidan gjorde jag ju ett försök. Som vanligt. Det är väl det som räknas...

Nu har jag ett arbetspass á la mega framför mig. Måla klart sonens väggar. (Andra varvet.) Möblera upp hans rum. Städa nedervåningen, göra två tårtor och sen förbereda dotterns födelsedagsfirande till i morgon bitti. (Flaggspel, ballonger osv.)

Så det är bäst jag gör det NU!

Glad midsommar på er alla! 

Av Persilja - 22 juni 2007 09:10

För 13 år sen, på midsommarafton, hade jag och min man inga barn.

Ett liv utan barn höll på att ta slut.

Då, innan första barnet var fött, hade jag väldigt många tankar och föreställningar om hur allt skulle bli.

Vad spännande det hade varit att få kika in hos sig själv idag, 13 år senare! Föga anade jag att vi skulle ha fyra barn!

En vecka efter denna bild föddes äldste sonen.

MYCKET efterlängtad!

Tre månaders kolikkaos följde efter de sju första dygnens lugn. Sen skrek han och var orolig och närhetstörstande i princip dygnet runt. Han sov bara om han fick vara tätt, tätt och höra hjärtslag. Då blev han lugn. Om han inte hade ont i magen förstås-då hjälpte inte ens närheten. Det var en tuff tid. Efter cirka tre månader blev han lugnare och lugnare och resten av spädbarnstiden och småbarnstiden var han den lugnaste och nöjdaste av alla. 

Omställningen från inga barn till ett barn är gigantisk! Fantastisk, men stor och omvälvande.

Den kärlek och beskyddarinstinkt man upplever är så ofantligt stor. Större än det egna jaget.

Denna dag, midsommarafton, för 13 år sedan, firade vi i Kalix. Hos brorsans svärföräldrar. Vi dansade runt en egengjord midsommarstång, åt ugnstekt lax, fiskade abborre från bryggan och åkte hem mitt i natten. En vecka senare föddes lilleman.

En ny era tog vid.


Imorse när jag vaknade var himlen blå, inte ett moln i sikte, vinden ljum och livet känns mycket lätt att leva.

Vad spelar det för roll att vi inte har några planer för midsommar? Vad spelar det för roll att jag och mannen inte har samma åsikter om vad som behöver göras? Varför krånglar man till allt så?

Just nu, när alla sover, innan något tjafs hunnit starta, då känns allt så okomplicerat och lätt. Vilket det ju egentligen är. Det är ju egentligen bara sjukdomar som kan  komplicera livet, så att göra det krångligt alldeles själv är ju så onödigt!

Säg detta åt mina PMS-hormoner som bestämmer sig för att infilterara mitt sinne med en massa krångeltankar!

Men JUST nu i detta nu-har inte PMS:et runnit ut i blodet!

Så NU är livet lätt att leva och jag är så TACKSAM!


Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5 6
7
8 9 10
11
12
13
14
15
16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29
30
<<< Juni 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards