Är vi de enda på hela jorden som inte bestämt vad vi ska göra på midsommarafton!?

Måste man göra något?

Jo, man borde...för barnens skull.

Men vi har lite fullt upp med kalas på midsommardagen och kalas på söndagen så sköööönast vore att inte göra ett skvatt.

Men vi borde!

Har inga vänner att göra nåt med-de har vant sig av att fira med oss eftersom vi inte bott här på åtta midsomrar. Våra föräldrar förväntar sig något med oss men vi anser att de får sitt på midsommardagen då de är inbjudna hela dagen. Så VAD ska vi hitta på?

Föreslog ett traditionellt firande på ett mysigt ställe men då vrålade tre av fyra barn "NEEEEJ inte det!" Det var föööör traditionellt. Och att åka ut i skärgården när det varken är ljumma vindar eller regnfritt och dessutom mygginvasion, nej, det känns inte så lockande.

Så VAD ska vi göra då...?

Måste fundera!

MÅste planera!

Men jag är för trött.

OCh så är jag så trött att ALLTID vara den som är drivande.

Ibland orkar jag bara inte.

Mysigast hade varit att haft en annan familj med lagom stora barn att bjuda hit.

Men det har vi inte.

Inte någon som inte redan är bortbjudna alltså...

Ja, vi kan ju alltid bara äta sill och annat midsomrigt och duka fint och mysa bara familjen. Göra en midsommarstång.

Men det känns så jobbigt just nu för vi har en "dålig" period i familjen. Om någon fattar. Mycket konflikter, många irritationer, många viljor och en massa tjafs. Så jag är nog egentligen bara slutkörd. Tom. Oladdad.

Orkar inte anstränga mig bara för att det sen ska sluta med bråk och tjafs och barn som ryker ihop. Och sen kanske föräldrar som också ryker ihop på grund av tjafset kring barnen.

De är väldigt mycket i luven på varann just nu.

Trist, men sant.

En sån period.

Kanske något slags revirkrig. Någon som tagit ett trappsteg på utvecklingsstegen och inte längre finner sig i sin roll eller sin placering på rankingslistan.

Sen lägger det sig ett tag och en lugn period brukar komma.

Men maken tar alltid ställning och håller på någon (nästan alltid samma) och jag som själv haft syskon blir vanisnnig på att han inte låter dem reda ut bråken själva jämlikt.

Konfliktfyllt var ordet.

Så måste man "göra" nåt på midsommar???

Kan man inte bara låta barnen hyra dvd:er och frossa i läsk och chips och godis. Skippa nyttighetstänket för en kväll. Jag tror de skulle nöja sig.

Ta en biltur och spana in stadslivet på kvällen.

Låter det inte som en bra kväll?

Sen blir det "baluns" på lördagen och söndagen istället.

Just nu blir det nog inte mer än så...

Men kanske kommer jag att få nån slags energikick innan. Kanske.

Allt hänger på mig.

I dagens avsnitt av fyrabarnsmammans fantastiskt spännande liv kör hon omkring och delar ut tio inbjudningskort till dotterns 7-årskalas. Personlig leverans-det är bara det att alla bor i byarna omkring och det är bara det att alla vägar är totally okända för fyrabarnsmamman...

Många snurr i byarna har det blivit. Många litrar diesel har slurpats iväg...Varför lyfte jag inte på luren istället??? Kanske på grund av en lätt, dock ej seriös, telefonfobi. Fobi är verkligen att ta i, men öga mot öga är mer min grej! Särskilt när jag inte träffat någon. 

Bäst var i byn Örarna där jag vevade ner rutan och frågade en pojke utanför ett hus där jag säkert visste att det inte var, "bor Nikita här"???  Han sänkte geväret som han siktade mot kompisens huvud, tittade på mig med en outgrundlig blick och sa: NÄE! Hon bor i ett annat hus! ...och i det huset bor jag också!!! 

"Jaha", sa jag, "var bor NI då!"

"Vi bor på xxvägen nr 11"!

"Ja det vet jag, men exakt VAR är den där vägen då?"

"DÄÄÄER!" säger han och pekar på ett hus i en glänta där jag omöjligt hade trott att det kunde vara.

"Vad bra" sa jag. "Tack!" Sen for jag dit men ingen var hemma. Så långt sträckte sig nog inte hans tankeförmåga just då-han förstod nog inte alls vem jag var som sökte hans syrra.

Nästan ingen var hemma på vår turné. Så öga mot öga blev mer smyga på folks trappor. Lägga inbjudningskort på säkra ställen där de helst ska hitta dem. I brevlådor vågade vi inte lägga då brevlådorna nu för tiden i byarna är låååånga rader med brevlådor längs en väg. 

Åååå, vad less jag är på molnigt väder! Springer ut och in och försöker pricka in solen. Tror ni jag lyckas?

Det är inte så att jag solar precis, utan jobbar i trädgården men hos oss är det rätt så kkkkallt när solen går i moln. Jag vill ha värmen!

Men idag har solen svårt att bestämma sig.

Regn om vart annat. NU ska vi iallafall ta en tur in till staden. DÅ kan det få regna om det vill!