En bra dag, trots rubriken...

Delar av familjen sov till elva på denna lediga dag, medan andra var uppe med tuppen.

(Gissa vem; gäääääsp!!!)

Vid tolv bar det av till mina föräldrars stuga i en grannby och där vankades det surströmming. Mmmmmh, delikatessen framför andra...

Fast först var vi tvungna att vända tillbaka hem därför att vi fick för oss att vi lämnat kaffebryggaren på. Hm. Det är lite ojvoj, att vara kär i sitt hus. Man oroar sig en del för olika scenarior. Ny känsla...men inte oäven.

Surströmmingen var ljuvligt god precis som den är varje år när man premiäräter. Barnen åt hamburgare som morfar grillat åt dem och de fick äta före vi öppnade burkarna. Jo, vi åt upp hela två burkar. Fast då hjälpte de två äldsta sönerna till att äta några, efter hamburgarna.

Det ÄR så gott med en "klämma"-ett hårt tunnbröd med smör, skivad kokt potatis, surströmmingsbitar och gul lök och lite gräslök. Det är nästan oslagbart gott!!! Ni som ratat surströmming på grund av doften måste prova!

Min yngste son började gråta förtvivlat första gången han var med om en surströmmingsmiddag. Då fick barnen korv och potatis med vi var inte lika hänsynsfulla och öppnade burken medan de åt. Då grät han otröstligt över sina barbariska föräldrars och morföräldrars matvanor. Det tog en hel timme att lugna honom. Han en sån som verkligen njuter av mat. Det är hans största njutning i livet-att äta och att lukta på maten och njuta av dofterna kring mat. Så surströmming blev som ett hån för hans njutningslystnad...och gourmetådra.

Men som sagt; surströmming är inte barbari utan en delikatess. Det kommer nog han att tycka också!

Apropå att oroa sig för huset; mannen gick runt och njöt av sitt "hemman" i kväll och kom plötsligt in och sa att han sett en spillkråka hacka på vårt hus. Han fick för sig att det var maskangripet! Hjälp!

Någon som vet?

Om en spillkråka hackar på vårt hus-söker den efter mat då???
Måste googla mig klok på det strax. Wish me luck!

I´ll be back.

Bråket jag nämnde i rubriken då kanske någon undrar...(för övrigt fösta gången jag satt rubriken innan texten-SÅ bra planering har jag sällan. Det blir vad det blir när jag skriver och rubriken sätts sist. Hur gör ni andra, by the way?)

Jo, hos mormor och morfar utbröt ett hemskt syskonbråk, jag vill helst glömma det. Just nu verkar min näst yngste (näst äldste) son vara väldigt irriterad på dottern och dottern har någon slags elak period och allt är bara konflikter. Dottern har divatakter som jag försöker stävja och sonen har raseriutbrott som går ut över henne som jag förstår (eftersom jag också hade en divasyrra) men som jag försköker dämpa...Det är SVETTIGT att vara fyrabarnsmor just nu ska ni veta. Det är ungefär så långt från bullerbyn som man kan komma.

DEPP!

Men det går i vågor.

Värsta skräckfamiljen-bullerbyidyll-värsta skräckfamiljen-vi på saltkråkanidyll osv...i en enda lång sinuskurva.

Undrar hur man gör för att enbart att surfa på idyllvågorna...?

MEN, jag tar till mig Hanneles kommentar häromdagen, den satt fint, "syskonbråk banar väg för lyckliga äktenskap". Eller nåt sånt. Den tror jag på! Den MÅSTE jag tro på. OOOOOOOoooo, vad jag skapar fina blivande makar!

Och nu inser jag att jag inte skrivit om ett annat ämne i rubriken, nya bekantskaper. Det var inget bra för mig att skriva rubriken först, det märker jag nu...(tur att man kan redigera!)

JO, nya bekantskaper; en mamma i byn som har två barn i samma klasser som mina två yngsta; en son i sonens och en dotter i dotterns (perfekt) var hit ikväll med kalasinbjudan till dottern. Barnen började leka så de stannade en stund och vi satt i trädgården och pratade. Hon var SÅ trevlig och SÅ lättpratad! Vi hade så himla mycket att prata om. Det händer ibland att man stöter på någon där allt flyter så där lätt. Hon var en sån och vi upptäckte till exempel att de hade stuga på ön bredvid oss, att hennes man kom från Kiruna och att vi hade liknande intressen och att vi hade liknande värderingar. Sånt gör mig så lycklig. Det är ju inte alltid det klaffar så bra!

Nu ska hennes dotter hänga med oss hem imorgon, istället för att gå på fritids. Så dottern kanske får en kompis i byn. Hon har annars mest lyckats fastna för tjejer som bott i grannbyarna en mil bort vilket ju inte är lika praktiskt.

Men NU:

Godisgammelnattis (som min mamma sa när jag var liten.)

 

Pippi

6 juni 2007 22:04

Surströmming? Redan? Men åkej... Allt går ju :) Jobbigt med syskonbråk, jag har haft det likadant idag - men kanske inte riktigt lika illa... Sympatier! Låter iaf underbart med den nya bekantskapen. Hoppas att den håller i sig :) Förresten. Jag brukar skriva rubriken sist, men jag börjar fundera på den samtidigt som jag börjar skrivandet :)

http://pippi.blogg.se

 

Persilja

6 juni 2007 22:25

Tack Pippi! För sympatierna! Å,vad det gäller surströmmingspremiären som för vanligt folk är i augusti, mina föräldrar är riktiga surstr.proffs Vi bara följer med...
De äter minsann inte klämma. Närå, de äter potatis och rensade strömmingar rakt upp och ner. Som verkliga entusiaster. Pappa äter tom rommen...dock ej mjölken...uäh.

 

Pippi

7 juni 2007 00:00

*hurgel* Jag har ännu inte lärt mig att äta surströmming trots att jag bott hela mitt liv i Norr- respektive Västerbotten. Har lärt mig att äta avocado och oliver, men ser inte riktigt vitsen med att äta halvrutten fisk ;)

http://pippi.blogg.se

 

maloppa

7 juni 2007 05:08

En omväxlande dag du oxå! Har hunnit med nybakade scones till frukost på altanen, gräla med maken o blivit sams igen, grävt i trädgården, varit på kalas för makens yngsta, sovit och sitter nu på jobbet. Tar oxå åt mig av Hanneles kommentar, mina barn kommer också växa upp till relationsexperter med tanke på hur mycket de kivas just nu *skratt*.
Har provat surströmming ett par gånger och det är helt ok men jag tycker inte att smaken rättfärdigar doften, tar hellre stekt sill i min klämma...

http://maloppas.tradgardsblogg.se

 

kicki

7 juni 2007 10:46

Kommer väl ihåg första gången jag åt surströmming, vi provar även det här nere i Värmland, o herre gud...vilken lukt, man sa till mej prova med lite rom i stället för fisken, sen efter konstens alla regler...
men nej det gick inte, fick i mej halva sen rapade jag surströmming resten av kvällen, vi i gänget äter fortfarande surströmming men som tur är finns det skaldjur åt dem som inte vill ha strömmingen...
Kicki i Värmland

http://kickilettenstrom.blogg.se

 

Lisa

7 juni 2007 12:17

Ååååå, surströmming, det bara pirrar i hela kroppen, vad jag vill ha!!!! Ang. bråken. Min lillasyrra och jag slogs tills vi flyttade hemmifrån, har aldrig lekt i hop, bara bråkat hela uppväxten och hatat varandra. Nu är hon min älskling och absolut bästa vän! Vad kul med nya kompisen, det är viktigt med vänner!

http://mittlillahus.blogspot.com

 

Persilja

7 juni 2007 15:09

Pippi: Vad jag vet är kirunaborna inte SÅ mycket för surströmming, det är mer ett kustfenomen.

Maloppa: Skönt att fler barn än mina bråkar-man tror alltid man är ensam och totalt misslyckad!

Kicki: Jo, alla minns nog första gången de åt surströmming. Men i Singapore fanns en frukt som var förbjuden att äta utom vissa dagar (sophämtningsdagar) DEN luktade vidrigt och jag klarade inte av att smaka...

Lisa: Ah! en surströmmingsentusiast! skönt att höra att bråken kan leda till vuxenharmoni!!!

 

Anna Stilla

7 juni 2007 22:41

Jag vill bara säga att jag snurrar lite här. Jag gillar snurra hos dig ska du veta. Det känns tryggt att veta att inte enbart jag har barn som bråkar. Trodde nästan det. Förbjöd bråka offentligt. Alltså i köket och vardagsrummet. Samt hallen. Varför måste just jag plågas med deras eviga gnisslande om vem som har druckit i vilken kopp? Jag vill inte höra. Jag uppmuntrar barnen till att ta ett par yxor och gå och slåss lite på gräsmattan men de envisar med att stå i köket och bråka.

Kram
Anna

http://www.annastilla.blogspot.com

 

IT-mamman

7 juni 2007 23:17

Surströmming har jag aldrig ätit. Men grannen är från Norrland och äter det gärna. En gång när jag var liten var pappa jättearg på min syster och en kompis till henne för han trodde att de hade slängt en stinkbomb. Det var bara grannen som åt surströmming. Jag vet inte hur man gör för att våga ta första tuggan.
Lyllo dig som har träffat på en sån vän! Jag blir så glad för själsfränder! Ibland stöter man på dem och de är guld värda. Såna som vill en väl och inte bara jamsar om sig själva och om hur fantastiska de är. Mer såna!

http://itmamman.wordpress.com

 

Clara

8 juni 2007 07:17

Nu tar jag lite sommarledigt Persilja, sporadiskt bloggande kommer det endast att bli ...när tid och ork finnes.....så du får ha det så bra och inte slita ihjäl dig i sommar...vi ses! Kram

http://claraslinneskap.blogspot.com

 

Annika

10 juni 2007 00:05

Åhhhhh - vad jag ÄLSKAR SURSTRÖMMING!!! Min mor är från Norrland (Junosuando) och därmed har jag lärt mig äta surströmming som nyfödd *ler*! Mina tre bröder likaså - men våra respektive vill aldrig ens försöka,,,,förstår inte varför =))) Ha det gott!

http://absolutgarn.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...