Att såga ner häggar var ett heldagsarbete för tre personer! Såga ner stammar. Packa på släp. Köra bort till återvinningsmarknaden/sopstationen. Såga ner mera stammar. Fyra släpvändor.

Två häggar rykte. En gamling som var väldigt pampig och en ung som var knotig och fint formad...

Plus några tunna aspar som skymde sikten över en vacker hage.

Det blev bra. Vi blev nöjda.

Häggen var full av angripna grenar. Än så länge var larverna bara tunna och små, en cm långa, men de äter sig fort stora och förökar sig lavinartat.

Det är meningen att det ska komma i 15-årsintervaller, men dessa häggar hade samma i fjol. Så naturen har bestämt sig för att ändra spelreglerna.

Kanske två myggfattiga somrar kräver häggspinnarlarver. Fåglarna måste ju leva. Ekologisk balans...?

Nu slipper vi ducka för klasar med larver när vi går in och ut!

Annars har det varit en mycket bra dag. Inga syskonbråk att tala om. Härligt väder. Jag har hoppat studsmatta. Sonen (nr 2) har lärt sig spela Smoke on the water på gitarr. Dottern har fått ny lekkompis. Jag har köpt Röd solhatt (växten) och Stjärnflocka och en Fingerborgsblomma (ja, jag vet att den är döligt giftig!). Plus en citrontimjan, en salvia och oregano. Mannen har köpt en andningsmask och kan jobba i trädgården utan att nysa och snörvla. (Han ser lite galen ut, som en alien...)

NU är jag trött. Ska sova NU.

Godnattpussar!!!

Ps. Som ni ser på bilden står bilj-vln kvar! (OJ! vad vi råkade tappa många grenar på den! Haha!) 

Jag lovade visa  mitt trädgårdsfynd från Kronan (återvinningsmarknaden). Allt detta, bord plus fyra stolar köpte jag för 320 kronor. Det är väl ett kap! Att det dessutom är mycket snyggare i mina ögon än de mesta nya som går att köpa gör ju inte saken sämre. Dessutom gillar jag återanvändning skarpt. Det ligger så lent och fint i mitt samvete. Kan jag dessutom inspirera någon annan att gå på begagnataffärer för att köpa "nytt" så har jag gjort en välgärning. (Kanske inte för den svenska "ekonomin" men det ger jag blanka fan i.)

Igår kväll var det en ljum kväll med ingen vind och vad lämpar sig bättre då än en tur på havet? Vi tog premiärturen till stugan för att öppna luckor, kolla in rabatter, se vad haruslingarna ätit upp och ta bort löv från hängrännorna.

Så här såg det ut:

Sicken idyll-SUCK-ah!

I verkligheten var det en hemsk tur.

Den började med bråk om sockor. Storebror tog lillasysters sockor, hon nöp honom han kallade henne subba, jag exploderade över ordvalet, han tyckte jag tog hennes parti "som vanligt", han ville inte följa med. En kvarts medling och alla satte sig i bilen. Efter att ha bråkat om platserna.

Vi tog korta skogsvägen som är gräsligt skumpig men över milen kortare och det klagades bittert över hur man åkte omkring och stötte ivarann i bilen. Väl framme var det väl hyfsat idylliskt ett tag. När vi satt där i båten och njöt av båtfärden och det spegelblanka vattnet och löften om en lång skön sommar i luften då kändes allt nog ganska okej för oss alla.

Väl framme istugan var det också fina fisken ett tag då alla nyupptäckte sina favoritsysselsättningar i stugan som vi inte besökt på åtta månader. Vi vuxna ägnade oss åt lucköppning och lite sopning och att bära ut trädgårdsmöbler och att kika ner i rabatterna.

Men sen-blev det panik. Myggen hade vaknat till liv.  Och som de första myggorna för säsongen maniska på att suga blod för att kunna fortplanta sig snabbt och effektivt. Ungarna (ja våra då) blev less och ville hem. vi jobbade på någon kvart och under den kvarten sänktes humöret till bottennivåer. Alla fyra satte sig i båten och slogs med myggen och ropade på oss och när vi sa strax började de till slut kriga mot varann också. Smockorna hängde i luften och mellan sonen som vaknat sex började nu vara riktigt grinig och när HAN blir grining då blir livet inte kul för någon i närheten. Så hemfärden var inte fullt lika idyllisk även om myggen blåste bort av fartvinden. Väl hemma hade klockan hunnit passera tio och alla kastades i säng och jag var SÅ glad att myggen (ta i trä) inte är lika talrika här. Nu kan vi avvakta med stugvistelsen tills myggen lugnat ner sig-för det gör de.

Snart kommer svärfar och hjälper mig att såga ner häggar. Ska gå ut och fota det vackra trädet. Det känns verkligen grymt att JAG ska kunna bestämma över ett stort ståtligt träd som kom till världen betydligt tidigare än mig. Jag känner mig ganska hemsk faktiskt. Men jag ska inte bli sentimental nu.

Häggen får leva vidare i roten. Den kommer igen. Den ska bara till frisören kan vi låtsas...