Lycka är att ha så nära till sina föräldrar som jag nu har. När man bott längre ifrån vet man skillnaden så jag uppskattar mycket att ha dem närmare.

Min mamma är 70 år och min pappa 71. De är friska och hälsosamma och har levt hela sitt vuxna liv ihop. Min pappa är från Skåne och mamma från en by här i närheten. De bor i en lägenhet mitt i stan på vintern och i en stuga i en by på somrarna. Där har det verkligen ett paradis och där odlar de massor av grönsaker, rotsaker, lök, kryddor, bär och förstås potatis. De är helt självförsörjande förutom köttet. Hela vintern räcker förråden de bygger upp under sommaren. De arbetar hårt med trädgård och skörd. Dessutom har de mycket blommor och vackra rabatter. Här inspekterar jag och de de vårliga rabatterna:Det är en fröjd att gå runt i deras trädgård och se allt arbete. Min pappa är duktig på att snickra och behöver de en möbel så bygger han den själv. Han fixar stengångar och stenmurar och så vidare.

De är ett arbetsamt och strävsamt par. De köper sällan något nytt. De använder det de har och köper nytt endast då något går sönder.

Deras leverne är mycket sunt och miljövänligt.

Utan att de tänker på det.

Om vi alla levde som de skulle inte jorden ha några klimatförändringar.

(Om man då förutsätter att det är vårt leverne som orsakat detta.)

Det enda som inte är så bra är väl då vedeldningen. Och att de kör en bensinbil. Men å andra sidan kör de bara den då de bor där i byn.

Sen åker de utomlands varje januari och det är väl mindre bra ur miljöhänsyn. Men ändå! De är förebilder för mig om hur man ska leva sitt liv.

Min mamma kan laga den godaste kalops och hon kokar sina disktrasor rena tills de ramlar isär.

Detta är en kärleksförklaring till dem!

 

Lisa

2 juni 2007 11:17

En av anledningarna att jag flyttade upp hit igen är mina föräldrar. Min pappa bor i en by utanför Kalix och min mamma i Luleå. Nu ser jag dom var och varannan vecka istället för 2 gånger per år som förut. Det är skönt att veta att de bara finns på bilvägs avstånd om det skulle vara något!

http://mittlillahus.blogspot.com

 

Persilja

2 juni 2007 11:34

Var bodde du innan? Det har jag missat! Och det är precis så: skönt att veta att de är nära. Mycket också för att finnas till hands för dem!

 

IT-mamman

3 juni 2007 16:13

Låter som ett strävsamt härligt par! Och det där med vedeldning tycker jag inte att de ska vara oroliga över. Man brukar säga att vedeldning blir plus minus noll ur miljösynpunkt, eftersom veden inte avger mer koldioxid än trädet tagit upp ur naturen under dess levnad.
Jaha, hon kokar disktrasor, din mamma... jag förstår att du ser upp till henne. Sånt ger jag plus i kanten till!

http://itmamman.wordpress.com

 

Kaffeflickan

3 juni 2007 20:37

Va f-n, tredje gången jag försöker skriva kommentarer: Ta bort registreringsskylten från bilden. Man vet aldrig vem som snokar.

http://timelessrooms.blogspot.com

 

Persilja

3 juni 2007 20:55

Kaffeflickan! TACK! Tänkte inte på det!!!


IT:mamama: Jo, du gör ju oxå det-eller hur vare nu- hehe!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...