Alla inlägg under juni 2007

Av Persilja - 29 juni 2007 08:37

Drömmar. Jag tror de har en funktion. Att bearbeta och ibland att vägleda och som jag så tydligt upplevde nu, för att förklara saker.

När jag vaknade fick jag en insikt som verkligen förklarade en massa saker för mig.

Jag drömde att jag var i New York med släkt och familj och jag tog en promenad ensam på Manhattan.

Gick runt och njöt av allt jag såg, sorglöst flanerande. Plötsligt insåg jag att jag var vilse. Hade ingen aning om var jag var.

Men så mötte jag en guidad grupp som var svenskar och ber om hjälp. Då inser jag att jag har ingen aning om vilket hotell vi bor på, inte adress eller namn eller nånting. Jag har bara följt med, inte tagit in viktiga fakta. Det är i princip omöjligt att hitta mitt resesällskap.

Sen får jag lite svårt att andas och börjar glömma vad jag heter och mobilnumret till min man är totalt borta ur huvudet och så börjat allt bli så där lite läskigt och svårt och oöverstigligt som det kan bli i madrömmar.

När jag vaknade tyckte jag att drömmen sa något till mig!


Det är precis detta jag känner i min verklighet idag!

Vilsenhet!

Jag känner så starkt att jag inte hör hemma någonstans!

Jag har så lång tid levt i ett vakuum i Kiruna, bott ett halvår i taget och inte acklimatiserat mig där för att vi skulle flytta tillbaka hela tiden. Vi visste aldrig att vi skulle bo där i drygt åtta år utan det var hela tiden ett nytt halvår i taget. Vi hängde i luften hela tiden och då lever man så. Startar inte upp något socialt liv att tala om. Går och väntar på uppbrottet.



Jag har levt utanför mina vänners liv så länge att de har hunnit skaffa ett annat liv eller levt vidare och min plats i deras liv har liksom försvunnit automatiskt. De finns kvar, men tiden har ju inte stått stilla och det kommer att ta tid och ork att ta sig tillbaka, om jag nu vill det...

Jag känner mig vilsen på jobbfronten. Mina arbetsuppgifter finns inte längre i och med flytten och även om jag njuter av att inte behöva jobba så har jag ju en oro över vad som komma skall, även om jag verkligen försöker låta bli att oroa mig över framtiden. Det är inte min stil egentligen. Allt löser sig, och det litar jag på. Men undermedvetet finns väl osäkerheten och vilsenheten där ändå.

Jag känner mig inte hemma i byn ännu, fattas bara annat efter en månad, och huset har jag inte hunnit bo in mig i.

Kände igårkväll, när jag städade ur radhuset ett vemod över att lämna det invanda huset och all energi och kärlek som vi lagt ner där. Det är ju naturligt att man känner så. Vi har ju ägt det huset sedan 1989.


Sen kännner jag mig väldigt långt från min man just nu. Vi är inte på samma våglängd alls! Jag saknar honom men når honom liksom inte. Vi bara bråkar hela tiden.


Och så känner jag att jag inte hunnit med mina barn ett endaste skvatt här under flyttkarusellen och det är väl det enda som jag vekrligen känner mig hemma i, rollen som fyrabarnsmamma. Då blir jag vilsen och olycklig, när jag försummar dem!


Men jag känner väl även där att min roll får mindre och mindre betydelse. Och jag vet ju naturligtvis att jag måste finna ett liv utan dem vad det lider. De är ju bara till låns.

Jag vet, Kaffeflickan, dagtäta rum! Inte skena iväg och se problem som kommer utan ta en dag i taget för att kunna lösa problemen som dyker upp ett i taget.

Inte se bakåt heller och fundera i gammalt utan verkligen ta en dag i taget. Jag försöker!

Jag ska försöka!

Anna Stilla är en slags måttstock för mig. Där hon är, åtminstone den hon är som jag ser, alltså den Anna jag projicerat på henne, dit vill jag nå.

Att finna den harmonin och enkelheten som hon funnit. (Jag vet att du också har dina tunga dagar Anna och funderingar och så vidare, men den frid jag känner när jag läser din blogg, det är lite grann ett mål för mig...)

Jag längtar efter den harmonin.


Så detta var vad min dröm väckte hos mig.

En förståelse för vad det är som pågår i mitt psyke.

Jag är nyinflyttad. VI är nyinflyttade. Vi behöver tid.

Det kommer, den där känslan av att höra till.

Och man måste ge det tid.

Jag oroar mig ju dessutom för mina fyra barn och vill att de också ska känna sig hemma i världen så min vilsenhet är ju femfaldig.


Jag ska nu inte grubbla vidare på min oro och olust utan ta till mig det kloka som drömmen och mycket som ni bloggvänner sagt i kommentarer till mig. Det är naturligt att känna så här. Det ska snurra lite nu.

Hemkänslan kommer.

Tillhörighetskänslan kommer.

Och orken komme nog tillbaka!

Det är bara att ge det tid.

Och att inte se bakåt för mycket och inte alls oroa sig för framtiden.

Nu är det sommar.

Nu tar jag en dag i taget.

Klarar varje moment för sig och gnetar vidare. Så blir det nog bra med tiden.





Av Persilja - 28 juni 2007 09:08

Upp och ner som en pannkaka.

Som en jojo är jag.

Suck. Depp igen.

Vad tusingen är det  för fel på mina kemikalier?

Jag tycker synd om dem som mår så här ofta! Det måste vara förfärligt att leva med såna här känslor. Det ger lite panik också.

Och så kanske någon som hurtigt säger "ryck upp dig nu".

Jag är tacksam att jag inte upplevt detta ofta.

Vill fort fort göra något åt det!

Fast vad gör man?

Biter ihop och knatar på.

Väntar in glädjehormonerna?

Vad annat är det att göra...

Äh, varför skriver jag ett inlägg om detta?

För att få empati och förståelse? Kanske.

Men det är nog mest för att det känns som att det är ett sätt som hjälper mig.

När jag var tonåring skrev jag, som så många andra, tonvis med dagböcker. Nu skriver jag kilometervis med blogginlägg. Samma funktion fast nu blir det mer en social handling eftersom andra kan läsa.

Usch, hoppas det vänder snart, som det gjorde igår.

Kanske är det någon kemisk substans som påverkar känslorna som växer till sig under sömnen?

Som sen minskar under dagen.

Vem vet.



Av Persilja - 27 juni 2007 23:43

Ni vet väl att vi i Norrbotten har midnattssol!?

Mer eller mindre. På min förra bostadsort hade vi mer! Mer än 50 dagar med sol om natten.

Här är de färre men likväl magiska!

Nyss, ca tjugo minuter före midnatt tog jag några vackra bilder när ljuset liksom kom underifrån men ändå lyser trots den sena timmen. Min tvättmålning blev ovanligt fin idag!

Bara glödande färger till den glödande himlen.Vacker tavla inte sant? 


Och se vad som slagit ut i trädgården idag! Min första ros som jag planterat själv! Lycka!

Det är en alldeles vanlig Hansaros som nog är ganska vanlig runtom i trädgårdar och parker, åtminstone häruppe,men likväl vacker!  

Och så dotterns foto!

Hon fotar OFTA liknande motiv, vad månde bliva?

Humor har hon så det räcker iallafall. Säj prutt och hon skrattar på sig.

Hon fick en självuppblåsande pruttkudde i födelsedagspresent och det blev förstås favoritgrejen. På släktkalaset blev det mycket fisande vid kalasbordet. Så fort någon reste sig upp sprang hon dit och stoppade pruttkudden under deras rumpor. Helt omärkligt och alla  blev lika förskräckta varje gång. Det var skoj! Särskilt som hon ärvt prutthumorn efter min  mamma som fnissade i kapp med dottern. Eller fnissade var för svagt-storknade av skratt är en mer rätt beskrivning.

Av Persilja - 27 juni 2007 22:56

Här kommer bildbeviset på att alla barn var så duktiga:

Elvaåringen putsar så fint!

Och sexsjuåringen är så bra på att torka!

Åttaåringen skurar garderober som om han aldrig gjort annat:

Och till och med min lille (170 cm långe) tolvåring, som annars är mer Kronblomtypen som ligger på soffan helst, putsade en massa fönster med betyg VG.

Och jag har haft gratis styrketräning i flera dagar. Nu igen. För någon månad sen var det 230 kartonger som jag lyfte men dessa dagar har det varit några färre! Haha! Armbryterskan från Ensamheten; släng dig i väggen nu kommer Fyrabarnsmamman från Ingenstans och slår dig med hästlängder! Oj, oj, oj, vad stark jag faktiskt blivit! Min svärfar tappade hakan när jag lyfte ett släp som fastnat i marken. Min man bad svärfar om hjälp men jag sa jag kan prova och så lyfte jag och rackarns-jag har fått fina starka muskler!

Men usch, nu börjar det lukta lite skryt här! För att dämpa eventuell odör kan jag meddela att magen är lös som en stor jäst bulldeg och låren är gropiga och dallrar när jag joggar. Det upplyste min ene son mig så vänligt om häromdagen.

-Mamma! Dina lår dallrar inte lika mycket som hon där; och så pekade han på en som sprang och hade daller...

-Men dom dallrar!??? undrade jag.

-JöööööhahaAAAAAA! säger han med självklart tonläge!

Av Persilja - 27 juni 2007 20:06

NU är jag inte down längre! Hurra! Man får va gla´så länge det håller i sig! Jag var riktigt i botten i förmiddags -fick hysteriska ilskefnatt mot barnen och diverse spel som jag nu skäms för. Man är verkligen ingen bra mamma när man  mår dåligt och är trött.

Men faktiskt hjälpte era kommentarer mig att vända skutan rätt! Den mentala! Åtminstone för idag! Jag tog till mig det ni sa och den energi ni sände och det är verkligen makalöst  hur stor nytta det kan göra att få ur sig lite av dessa negativa känslor. Det hjälper faktiskt att tala/skriva om det!!!

När jag kört fram och tillbaka många vändor med sopor och skräp och wellpapp och glas och metall och fan och hans moster och sen skulle återvända till radhuset för att städa tänkte jag: varför utnyttjar jag inte den resurs jag faktiskt har hemma-fyra perfekta städare! Jag höll tanken positiv-försökte bortse från att det kunde bli mer jobb än  hjälp och att de skulle kunna tjafsa mer än jobba ignorerade jag...

Så jag framställde det positivt: "Tänk vad mycket vi får gjort på en timme om vi är fem stycken istället för att jag ensam jobbar i fem timmar! Och så kan vi göra nåt skoj sen! "  

Så nu på eftermiddagen har vi jobbat fem stycken och putsat fönster, skurat duschkabin, skurat skåp och så vidare. Mycket har blivit gjort och det mesta blev klart godkänt. Efter två timmars jobb bjöd jag på glass och sen blev de lediga. Nu ska jag tillbaka och göra ett litet ryck och imorgon blir så sista rycket...

Varför slog mig inte tanken direkt???

Suck-ibland är man trööög!

Nu ska jag sova gott i natt och hoppas på en bra jobbdag imorgon.

Brorsan med döttrar får hjälpa till om vi inte är klara.

Iväg till kvällskiftet! 


Av Persilja - 27 juni 2007 09:04

Fy, många morgnar i rad har jag vaknat med en olustkänsla, en oro, en depp helt enkelt. Vad är det med mig??

Det känns så jobbigt att vara så här! Jag har ju rakt ingenting att deppa över egentligen. Och ändå känner jag mig bara trött och nere.

Det kanske är där skon klämmer, att jag är för trött. Att jag inte hunnit ladda batterierna och därför blir nere av det? Jag vet inte.

Men just nu får jag inte vila iallafall. Det är så typiskt att allt ska komma samtidigt.

Idag måste jag fortsätta med rensningen av radhuset. Igår jobbade jag med det hela dagen förutom två svängar hem för att laga mat till barnen. Maken är fortfarande på tjänsteresa. Jag tycker att jag plockar och tömmer och håller på hela tiden men att det ändå aldrig tar slut. Den känslan är stressande. Fast idag ser jag ett slut iallafall.

Imorgon kommer min bror med sina två tonårsdöttrar samt valp och vill ju se vårt hus för första gången. Och det är i kaos! Minst sagt. Hur ska jag hinna det? Barnen har städat lite sen jag röt till igår, men det är ändå rätt rörigt och framförallt ett tag innan man kan dammsuga. Nåja, brodern börjar med att sova hos mamma och pappa första natten, men han kommer ju förbi och kikar iallafall.

På torsdag måste radhuset vara klart, utskurat och helt tömt. Röda Korset kommer med en lastbil på torsdag förmiddag och sviker de nu då blir det kris! Tur vi har torsdag natt också!!!

På fredag ska så brorsan med familj sova hos oss och vovven ska få träna att vara med oss lite eftersom vi ska ta hand om den i fyra dagar nästa vecka.

På fredagen möts vi och köparna på banken för att skriva på papper och lämna över nycklar till ett nystädat tömt hus!

På lördag ska vi till Kiruna och gå på Kirunafestivalen.

Det är bestämt sen länge och ärligt talat är lusten till det noll men yngste sonen och äldste sonen längtar så det måste genomföras. Där bor vi på hotell en natt. På söndagen åker vi tillbaka och har då med oss kompis till äldste sonen som bor med oss en vecka.

Brorsan åker vidare till fjällen för fyra dagars fjälltur och då är vi alltså hundvakt till valpen Jack.

På måndag kommer syrran med familj (man och bebis) och hon har inte heller sett vårt hus och man vill ju så gärna visa det från sin bästa sida! (=städa-fixa-dona).

Sen blir det umgänge och diverse förberedelser inför dopet på lördag.

På torsdag kommer brorsan tillbaka från fjällen och bor då hos oss igen och då ska vi klämma in nåt slags firande för mamma som fyllde 70 i vintras.

På fredag kommer syrrans mans släkt upp med tåg och flyg och bil och på lördagen då är det dop. Efter dopet åker alla i karavan hit och intar dopfika. (Och kikar på vårt hus...)

På kvällen blir det grillkväll i mammas och pappas stuga.

På söndagen ska alla roas och vi skjutsar ut alla (totalt 25 st) till vår stuga i skärgården. (Som ju då helst också ska vara i presentabelt skick...)

Om nu vädret tillåter.

På måndag veckan därpå åker alla och just nu längtar jag så förfärligt efter det!!!

För jag är trött!!!

Vill helst sova en vecka, eller i allafall bara ha det vanliga vardagsslitet att pyssla med och inte allt detta extra!

Nåja, jag ska inte klaga, men jag tror att jag känner en slags inre press över allt som väntar och därför yttrar det sig i denna lätta "depression". Om man ens kan kalla det för det. Men jag har inte ofta känt sån här tomhet och meningslöshet när jag vaknar och det skrämmer mig lite. Det är inte likt mig! Jag brukar kunna klämma fram lite glädje och energi varje morgon...

Av Persilja - 26 juni 2007 16:57

Min yngste son har alltid beundrat styrka! Superhjältar med superkrafter är hans passion. Själv leker han diverse hjältar titt som tätt.

Här föreställer han Zorro!

Visst utstrålar han styrka! Mental styrka!

Av Persilja - 26 juni 2007 10:30

Haha! Jag skrev ett långt inlägg om allt jag har att göra och så bara försvann det men rubriken blev kvar! "Man är inte alltid på topp"...

Klarar inte ens av att skriva ett inlägg.


Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5 6
7
8 9 10
11
12
13
14
15
16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29
30
<<< Juni 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards