Nu avslutar jag kvällen med att visa två bilder från en trädgård som är precis i min stil. Bilderna kommer från ett hus i en by utanför Boden som var till salu för över ett år sen. Jag ladda hem bilderna för att allt var så fint och jag blev så inspirerad.

Precis denna stil gillar jag med grus, gräs, rabatter och liksom inredda rum...

Jag diggar den där dagbädden. Liknande har Reva Hallbäck visat i en bok om att inreda sin trädgård. (Som jag inte minns namnet på nu.)

Jag gillar det här med muren och gruset och blommorna runt trädet.

Underbart!

Nyttigt!

Ikväll har jag varit på föräldramöte på nya högstadiet där sonen börjar till hösten.

Jag var NY i klassen. Det kändes verkligen. Och föräldrarna var inte särskilt sociala eller "trevliga". Det kändes nog för mig ungefär som för sonen när han var ny i klassen förra veckan. Fast antagligen värre för honom! Han var där under tvång och dessutom med vetskapen att han ska gå med dessa barn i flera år vare sig han vill eller ej.

Jag skulle bara genomlida det där föräldramötet. Så för mig var det ju inte alls särskilt jobbigt. Men jag fick smaka på känslan av att vara ny.

Förresten var nog barnen "snällare" med honom än deras föräldrar var med mig. Eller i allafall mer intresserade.

Jag måste säga att om jag varit en av de gamla föräldrarna och vetat att det kommit en ny pojke i klassen så skulle jag definitivt gått fram till nye föräldern i någon paus och sagt "hej! är det du som är mamma till min sons nye klasskompis". Jag hade inte agerat som dessa som satt och kacklade med varann och skrattade och inte visade något intresse alls för mig. Jag fanns inte!

Själv satt jag där i  klassrummet och var på vippen att ställa mig upp flera gånger för att presentera mig, men det kom aldrig något bra läge och alla var ju där för att träffa den nye mentorn och de nya lärarna, som ju inte visste att jag var ny (för dem var ju alla ansikten nya) så intresset var ju vänt mot de nya lärarna hela tiden. Men SEN när vi gick runt i skolan vimlade det ju av tillfällen för dem att tilltala mig, men ingen gjorde det. Alla de visste ju vem jag var, medan jag inte hade någon aning om vem som var mamma till vem eller pappa till vem. Jag kan ju knappt namnen på barnen i klassen så jag kände mig inte bekväm med att fråga vem de var förälder till heller. (Pinsamt att fråga och inte veta vem barnet är...)

 Nej, hade jag varit en gamling skulle en ny förälder inte fått gå hem på detta sätt och känna sig  så utanför och olycklig. (Buhuhuhu!!! Jag vill flytta tillbaka till min sons gamla snälla klass - buhuhuhuhUU! Dumma föräldrar !!!!!)

Jag höll nästan på att åka fast i fartkameran bara för att jag blev så "upprörd".

(Vi har fartkamera precis mitt i byn!) 

Varför är inte alla som jag?

Jag är inte särskilt social av mig egentligen. Men jag är väluppfostrad (tack mamma och pappa) och jag har empati och kan känna mig in i andras belägenheter. Varför gör inte andra det???

Jag är sur nu!

När min son kom in i sin klass hade jag ett litet finger med i spelet...

Jag var ju med dottern i skolan och såg hur min son på rasten gick längs husväggar och bara ville gå upp i rök medan hans nya klass stod i sina respektive klungor. Då pratade jag med rastvakten och sa att det inte är så lätt för barn i sexan att ta första steget och att det skulle vara bra om någon vuxen ledde dem liksom. Då gick rastvakten till ett gäng och sa att de kunde visa sonen en lek de har som heter Kung Knekt med en boll inblandad. De visade honom leken och vips kom samtalet och gemenskapen igång på ett lätt sätt. VARFÖR fattade inte den vuxne detta på en gång???

Jag tror fan i mig att jag är ett lärarämne ändå för är det något jag fattat är det att jag som vuxen har en oerhört viktig roll när det gäller att leda en grupp barn. Det krävs ju en ledare och om inte den vuxne är det vem ska då leda flocken?

Samma i föräldragruppen. Där verkar saknas en bra ledargestalt? Haha! Min nya roll! Ta över ledningen i fårskocken...määähhäähh!!! 

Idag SKA jag göra klart vardagsrummet. Saknar att ha ett vardagsrum. Det enda som är gjort där är att packa upp böcker i bokhyllan men annars är rummet till bredden fyllt med halvuppackade och helt ouppackade kartonger. Det är helt enkelt belamrat.

Jag skulle vilja frilägga det så att man ser hur rummet ser ut.

Dagens mål!

Det är lite mulet just nu så jag passar på. Det är lovat sol och 19 grader så eftermiddagen lär nog spenderas utomhus.

Visar här en bild på vårt hus sett längst ner på tomten. Långt uppe på verandan ser man sonens skateboard ramp som han byggt och så har jag tagit mig fräckheten att ställa ett bord och lite pallar på sidan om hans skateboardbana. Till höger ser man det som borde vara en balkong men som aldrig sattes upp efter ommålning för flera år sen. Balkongen har sen stått på marken och ruttnat sönder. (Snyggt Helge!)

Man ser gamla vagnshjul med träekrar som står kvar sen många ägare. De får nog leva vidare hos oss också. Skulle aldrig "köpt" såna men om de nu hör till gården är det skoj. Jag har dock svårt för rena prydnader. De ska helst ha en funktion också. Kanske låter jag krasse slingra sig runt ekrarna eller nåt. (Ja, ja funktion och funktion...)

Till vänster ses ett stort buskliknande område, som mest är dött ris. Det har jag ägnat senaste två dagarna att klippa bort och det blev tyvärr inte särkilt mycket kvar...Men jag har bara klippt ner och de flesta pinnar levde under allt torrt ris så det kommer nog nya gröna kvistar snart. Jag tror att det är en rosa spirea. Jag hoppas.

Jag är mycket glad för den stora granen och den stora tallen som står så vänligt bredvid varann. Där ryms både gunga och hängmatta och är barnens favoritställe.

Så här ser det ut på altanen om man går lite närmare:

Och ännu närmare:Utan folk ser skateboardbanan altanen ut så här :

Jag har en soffa och två stolar till det blå bordet men det står längst in i ett förråd i vårt radhus som vi ska tömma nästa vecka.

Tills dess har jag samlat ihop diverse stolar och pallar. Jag gillar när det är olika!

Se, ett inlägg till som BARA handlar om min kärlek. (Stackars ni som läser detta!)

Förresten har jag mejlat mäklaren och lämnat "bollen" till honom. Få se nu vad som händer med skrotbilen...