Juryn har stött på patrull. Mer än halva styrkan har däckat.

Så alla tävlande får tåligt vänta till morgondagen.  

Om jag inte är helt fel ute är det idag CLARAS 45:e födelsedag.

(Hon är i så fall fem dagar yngre än mig.)

Så nu klämmer vi väl allihopa i med:

VI GRATULERAR VI GRATULERAR

VI GRATULERAR VÅRAN CLARA IDAG

MED BLOMMOR OCH MED BLAD

VI FIRAR DENNA DAG

VI GRATULERAR VÅRAN CLARA IDAG

(melodi: Ja må hon leva)

Grattis söta Clara!!!

Varsågod:

Och tårta har du säkert ätit redan så vi hoppar över den och går direkt på Fikon med mörk choklad!!! Mmmmums!

Och till det ett iskallt glas vitt vin: Grattis!!!!

Viktigt meddelande från juryns ordförande:

På förekommen anldening måste vi härmed påpeka att all oseriös påverkan av juryn är absolut förbjuden.

Juryn kommer från och med nu att sammanträda i ett slutet rum utan kontakt med omvärlden. Detta för att nå ett rättvist och opartiskt jurybeslut.

Måste bara berätta en historia om en annan ärlig kirunes.

Min man, som kan vara minst lika senil och virrig som sin fru, skulle ta ut 900 kronor i bankomaten en kall vinterdag. Han hade precis knappat in allt när hans mobil ringde. Det måste ha varit ett väldigt viktigt samtal eftersom han blev så  exalterad att när han tagit sitt bankomatkort gick han därifrån. Kvar i bankomaten låg de 900 kronorna, vänligt serverade till vem som helst som kom efter.

Tur som en tokig hade han då en äldre, genomärlig man kom efter honom. Han såg de 900 kronorna, tog dem och kvittot, stegade in på banken bredvid och frågade om de kunde se vem som tagit ut pengarna med hjälp av kvittot.

Det kunde de och pengarna sattes in på makens konto igen.

Senare ringde banken min man och berättade denna solskenshistoria. Hade de inte gjort det had nog maken aldrig ens märkt att han inte tog pengarna. Saldot var ju detsamma efter en stund...

I dag har vi varit ner i gruvan med båda klasserna i tvåan. De har blivit guidade runt i gruvgångarna och fått se en reklam informationsfilm om LKAB, (Luossavaara-KiirunavaaraAB (=samiska för laxberget och ripberget)).

Det är inget för en klaustrofobiker att åka ner längs gruvvägen in i gruvan 350 meter ner under jorden där besöksgruvan ligger. Svarta mörka bergväggar omsluter en. Beckmörkt förutom ljuset från bilens strålkastare och en och annan svag vägglampa som lyser i orange.

Men onekligen häftigt! Det är en helt egen värld därnere under jord.

Breda vägar med tät trafik, mörka svarta gångar och hela bergsalar. Plus 7 grader året om. Inget solljus förstås. När man kommer ovan jord sticker ljuset i ögonen...

Skönt att ha det bortgjort. (Det var jag som arrangerade besöket.)

Ännu en grej att bocka av på att göra listan som jag inte skrivit...

När jag kom upp ovan jord ringde polisen och sa att de kanske hade fått in den stulna cykeln.

Jag lovade att komma förbi och identifiera den.

Jag har ju glömt att berätta att jag i går fick tag i mannen i mystiska huset. Han var väldigt trevlig och inte alls skum på något sätt. Stökig tomt har han och fullt med renben på altanen men det var nog bara hundens leksaker.

Han visste inget om cyklarna. Han hade inte ens sett att de legat där sa han...

Så jag åkte för en stund sen till polisen och vi har tur som tokiga: cykeln var vår!

Det är väl ganska ovanligt? Två cyklar stulna-två cyklar funna inom loppet av några dygn.

Det var en liten pojke som kommit hem till sin mamma och lyckligt sagt:

-Se vilken fin cykel jag hittat mamma! Kan jag få den?

Mamman, som var en ärlig mamma, (och dessutom jobbade på skattemyndigheten vägg i vägg med polishuset) tog den till polisen som då ringde mig.

Hurra för ärliga människor!!!

100 kronor fick hon i hittelön. Jag hoppas hon ger de direkt till den lille pojken som släpade hem cykeln.

För alla som undrar när vinnaren i gårdagens tävling ska koras kan jag meddela att juryn som bäst håller på att överlägga. Senare under kvällen tror de sig ha enats om en vinnare. Missa inte det!