NU ska jag visa lite mera bilder från igår.

Men först måste jag berätta om att jag är för snäll:

Jag är för snäll.

De som säljer huset ska skiljas. Hon flyttar till annat hus, han söker hus, bor i lägenhet nu tror jag. 

Det har varit en ganska smutsig historia med mycket elände så kvinnan har haft stort behov av att prata och jag har flera gånger suttit länge i telefonen och lyssnat på hennes elände när vi egentligen skulle tala om praktiska saker om huset.

Det har jag inget emot, behöver hon prata kan jag lyssna. Och säga något deltagande och förstående ibland. Helt okej.

Men nu har hon börjat "utnyttja" min snällhet och  spela på mina förstående känslor.

Till igår skulle ju huset vara tömt och urstädat som alltid vid bostadsbyten.

När man får nyckeln i handen ska ju allt vara klart.

Det står inskrivet i kontraktet dessutom.

Några dagar innan igår ringde hon och undrade om en massa saker som hon funderade på att lämna kvar.

Virke i virkesförrådet? Ja! barnen har byggmaterial!

Vävstol? Ja mamma får vävstol!

Trädgårdsmöbler? Ja, tack.

Garderober i garaget? Ja, det går bra.

Två gamla frysar? NEJ tack! Inga gamla skruttiga frysar!!! 

Två dieselmotorer? NEJ tack, de behöver vi nog inte. (till lådbilar kanske; nej tack!)

En gammal bastudörr? Nej tack...

Osv...

De hade hyrt en container, då när hon ringde, och jag bad henne humpa allt  i containern som inte var gammalt och hörde till huset typ innerdörrar och gamla fönster och så vidare.

Två dagar innan vi  åkte ner ringde hon och undrade hur noga hon behövde städa.

Jag sa att vi skulle bo där direkt utan att rusta så jag ville att hon städade som vid en vanlig flyttstädning.

-Måste jag putsa mellan fönstrena? (undrade hon).

-Nej, hoppa över det om du vill. (svarade snällmamman).

Måste jag städa... ?

Det slutade med att jag sa att alla skåp och köksutrymmen måste skuras och alla avlopp rengöras och så lite vanlig städning så att vi kunde flytta in.  (Suck!)

(MESmamma!) 

På banken igår innan vi får nyckeln säger hon att hon inte hunnit putsa fönstrena på övervåningen.

Själv är jag i sjunde himlen efter nyckelöverlämnandet så jag säger generöst:  "äh! det gör inget"  och pekar på mannen och säger "han är bra på fönster haha" (vilket är sant men helt irrelevant i sammanhanget.) 

Nåja, jag mår inte dåligt av att det saknas lite fönsterputsning. Snart är fönstren ändå fulla med fingeravtryck. (Megamesmamman.)

 Sen säger hon att de inte är klara med tömningen av förråd så hon vill behålla en nyckel. 

Jag säger återigen genreöst:  "Äh, det hinner ni ju göra innan vi kommer ner den 11/5".  (Superdumsnällfjantmamman.)

När vi kommer till huset och glatt inspekterat alla underbara skrymslen och vrår inser vi, nyvaket liksom, att inga förråd är tömda.

Alla förråd är fyllda till bredden, liksom härbre, garage och växthus.

På tomten står två bilar, flera dieselmotorer, och en massa annat bråte som inte hör till huset...till och med en stor traktor.

Jag ringer henne och frågar något i ett annat ärende och säger sen att jag ser att de har mycket kvar att hämta och köra bort. (Idiotmamman.)

Då börjar hon slingra in sig i olika förklaringar om sin utsatthet och sitt tunga jobb och hur trött hon är efter allt strul med skilsmässan och hur tunga sakerna är och att hon inte mäktar med!

Jag, mitt korkade dumma nöt, tycker synd om henne, för jag förstår precis hur jobbigt det är att flytta och tömma ett hus (jag är precis mitt upp i det själv!) och säger något deltagande varpå hela samtalet kommer att handla om hennes elände och när vi avslutar samtalet har jag ingen aning om hon har sagt att det ska tömmas under veckan eller vad...

Jag minns att jag frågade om frysarna och det var då hon pratade som mest om att inte mäkta med...

Vad som händer om hon inte mäktar med är ju att hon överlåter allt arbete med hennes bråte på oss som tvingas hyra släp eller container (-rar?) och frakta bort allt de lämnat...

i kontraktet står att man får sälja eller slänga deras grejer om det är kvarlämnat. SÅ djävla cyniskt att lämna det tunga skrotet åt oss!!!!

Det är ju ARBETET de slipper undan.

GRRRR!!!

Nu har de tio dagar på sig.

Tror ni de mäktar med???

Jag tänker ringa mäklaren i morgon och berätta hur det ser ut och se till att han, som hon inte kan dupera, kan sätta en blåslampa i röven på dem.

Han får väl hota med att det kommer att kosta dem pengar-det brukar vara det enda som hjälper... 

Jag vet att jag är snäll. Det tänker jag inte sluta med för det är en bra livsstrategi för mig i det stora hela. (Jag tycker inte om att vara dum.)

Men att vara dumsnäll mår ju ingen bra av.

Så jag tycker visserligen synd om henne, men jag tänker inte låta henne utnyttja den känslan hos mig.

Jag tänker se till att mäklaren fullföljer sitt jobb, det vill säga ser till att affären blir avslutad, det har han faktiskt fått betalt för. (BRA betalt dessutom.)

Jag tänker inte ta flera samtal från denna kvinna utan låta min mer normalt snällbegåvade man ta de samtalen.

Jag blir ARG och inte så snäll när någon utnyttjar snällhet.

För DET är långt ifrån snällt och förtjänar osnällhet! 

Och nu får inte bilderna visas i samma inlägg som detta för då smutsas de ner!

Så bilder kommer snart... 

 

elaina

1 maj 2007 09:59

Übersnälla Persilja!
Hon låter som en typisk "medberoende-människa" som totalt gått upp i offer-rollen.
Det är så lätt att själv gå in i medberoendebeteende när så´na personer drar igång, i synnerhet om man inte är medveten om begreppet. Vet inte om Du känner till det?Kollahär
För mig tog det många år att komma till insikt, men än idag får jag vara vaksam på mig själv: beteendet sitter djupt å poppar emellanåt upp fastän jag numera lever i ett sunt förhållande...
:0)

http://elaina.bloggagratis.se

 

Ozzy

1 maj 2007 10:21

Kan du inte tycka synd om dig själv nästa gång hon ringer? Du har ju ändå en hel drös med barn som du ska flytta också, hitta allt som är jobbigt och gnäll tillbax.

http://clownozzy.blogspot.com

 

elaina

1 maj 2007 10:38

men , vad hände min?
Min följd-kommentar pös i väg i cyber-rymden innan jag hunnit skriva nå´t!(kom väl åt nån knapp)
Får väl skynda mig att skriva "det går bra" innan jag trasslar in mig i "trangentborfdet" alldeles...
;0)

http://elaina.bloggagratis.se

 

Persilja

1 maj 2007 11:06

Elaina: Jag vet att hon är det-desto mer synd om henne!

Ozzy: Not my style! Men jag ska försöka...allt vad jag kan. Fast bäst är att gå via mäklaren!

 

Lantliv

1 maj 2007 11:48

Tala om för mäklaren hur läget ligger och att ni förväntar er att det ska vara flyttstädat. Det går inte att kräva att det och det ska vara kvar men inte det och det. Däremot kan man säga att ni vill att det som hör till huset typ gamla dörrar m.m kvar.
Sen är det upp till mäklaren att driva igenom, det är han/hon som är förmedlande länken. Det är mäklaren som får pressa säljaren.

Jag tror att du gör henne en tjänst genom att inte ha så mycket kontakt, en spark i rumpan behöver hon nog. Hon behöver rensa, rensa, rensa - då när hon har slängt allt bråte kommer hon må bättre - feng shi vettu.

Man väljer sina krig. Packa istället, du kommer ha nog med flytten själv.
Jättekram!!!

 

IT-mamman

1 maj 2007 15:58

Hon ska inte lämna sin bråte till dig! Punkt slut.
Vi flyttade till en lägenhet en gång som vi fick börja med att städa. Matspill på spisen, hår i badrummet.. äckligt!
När vi flyttade hit, sa jag till min mamma som vi köpte av, att hon inte behövde flyttstäda så noga och inte ta med allt på en gång. DUMT! Vi har fortfarande min systers och hennes saker lite här och var. Hur lätt är det då att få ordning i skåpen?
Nej, se till att all skit försvinner.

http://itmamman.wordpress.com

 

Kaffeflickan

1 maj 2007 16:05

Grrrr.Känner så väl igen mig. Ett tips. Ha stödanteckningar till hands om saker som du ska ta upp, så att du är säker på att du inte struntar i dem när hon väl börjar älta. Och man måste kunna kombinera empati med att ändå få som man vill!

http://timelessrooms.blogspot.com

 

Åsa

1 maj 2007 16:25

Ne! Så får man inte göra! Jag brukar också hamna i den där jädrand snällfällan! Huga.

http://mimosan.bloggagratis.se

 

Gerda-Thyra

1 maj 2007 21:00

Usch, vad jag känner igen mig i det här...!
Först tycker man inte att det är så farligt...man vill vara snäll och tillmötesgående...
och så helt plötsligt har det gått för långt!
Självklart ska du prata med mäklaren...Han får faktiskt betalt för sådana här saker, det ingår i arvodet. Så det så!

http://gerda-thyra.bloggagratis.se

 

Dubbelörnen

1 maj 2007 21:34

Du behöver inte kontakta henne als om detta. Ring mäklaren o be honom se till att de är införstådda i vad kontraktet säger. Allt ska vara borta o tömt!! Det är mäklarens skyldighet att upplysa o se till att säljaren som de facto engegerat mäklaren följer det som står i kontraktet.

Så Mespottmamman behöver inte lyssna på kvinnan. Ring direkt till mäklaren o kräv att han agerar omdelbart...

Kramar

http://karljohansgarden.blogspot.com

 

Persilja

1 maj 2007 22:02

IT:mamman: Det är nog ännu svårare när det är släkt!
Kaffeflickan; Jo, det är bra! Då håller man fokus. Anteckningar!

Åsa: Fast snälla flickor kommer till...hihi

Gerda-Thyra: Ja, det är så svårt att dra gränsen när det gått för långt.

Dubbelörnen: Har redan mejlat mäklaren så nu är det hans sak! Ringer honom dessutom imorrn och kollar om han gjort nåt eller har nån plan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...