Alla inlägg under maj 2007

Av Persilja - 31 maj 2007 21:02

21:00 och jag är redan trött. Vad vill det här nya livet säga? Har jag gått och blivit pancho på kuppen???

När ska jag orka nattuggla???

Javisstja! Det blir ju sommarlov snart! DÅ kan vi vända på dygnet hela familjen.

Tills våra nya liv ska börja.

Hu! Det känns lite skrämmande "det där" som väntar till hösten. Vad det nu är. NYTT Arbete. Nä, usch vill inte förpesta mitt liv med  att grubbla över det nu.

Jag njuter nu och kastar mig in i det okända sen när skolan drar igång igen.

Tills dess ska jag leva lyxliv. Såtillvida att jag inte ska tänka på arbete. Endast på att ha små utgifter. Ni vet väl att man inte blir rik på stora inkomster! Det är de små utgifterna man blir rik på! 

Inget för dagens konsumtionssamhälle dock. Men för mig är det en sport. Och ett sätt att leva.

Var idag på återvinningsmarknaden och hittade det mest söta trädgårdsbord jag kunde tänka. 50 kr. Ett nytt kostar väl en 2-3000 kronor. Sparade alltså 2950 kronor idag!

Jag ska hämta det först i morgon då jag har makens pickup. Då ska jag fota det.

Väl värt 50 spänn!


Jag har idag försökt bringa ordning i kaoset som uppstått av mycket trädgårdsarbete och uppackning. Och en man som spenderat varje vaken timme uppe på sin kära aluminiumbåt. Vad man gör uppe på sin aluminiumbåt som står på släp uppe på land kan man ju grubbla över.

Drar åt nån skruv. Tvinnar upp ankarlinan. Provar sätena. Ja, det är mycket att stå i uppe på en båt som står på ett släp på land.

Grrrr! 

Jag har klippt ner döda buskar, planterat en del perenner, grävt upp kilovos med ogräs, försett alla fyra barn med mellanmål och middagar och kärlek och omsorg. Bjudit  på fika när det kommit gäster och packat upp en massa kartonger. Satt sakerna på rätt platser eller försökt hitta rätt platser. Tvättat maskin efter maskin och hängt i tjusiga rader och handlat hem maten vi ätit. Jag har också varit på diverse aktiviteter i skolan. Medan mannen suttit och släpseglat...


Låter jag nyförälskad idag???


Inte?

Vad kan det bero på? 

Och min vana trogen visar jag här delar av mitt hus trots den evinnerliga röran.

till helgen har vi nattägster och jag skulle hemskt gärna vilja ha lite städat tills dess. Så imorgon ska jag göra ett RYCK!

Och sätter sig mannen i båten i morgon då j-vlar!!! DÅ blir det krig i detta hus och det ska vi väl inte behöva uppleva. Det ser ju redan ut som om kriget redan varit...


Nu ska snälla lilla frugan (grrr) gå ner och borsta tanden och  hoppa i säng. För nu är jag så trött att jag blir grinig och det vill ni inte vara med om... 

Av Persilja - 30 maj 2007 21:58

Nu avslutar jag kvällen med att visa två bilder från en trädgård som är precis i min stil. Bilderna kommer från ett hus i en by utanför Boden som var till salu för över ett år sen. Jag ladda hem bilderna för att allt var så fint och jag blev så inspirerad.

Precis denna stil gillar jag med grus, gräs, rabatter och liksom inredda rum...

Jag diggar den där dagbädden. Liknande har Reva Hallbäck visat i en bok om att inreda sin trädgård. (Som jag inte minns namnet på nu.)

Jag gillar det här med muren och gruset och blommorna runt trädet.

Underbart!


Av Persilja - 30 maj 2007 21:30

Nyttigt!

Ikväll har jag varit på föräldramöte på nya högstadiet där sonen börjar till hösten.

Jag var NY i klassen. Det kändes verkligen. Och föräldrarna var inte särskilt sociala eller "trevliga". Det kändes nog för mig ungefär som för sonen när han var ny i klassen förra veckan. Fast antagligen värre för honom! Han var där under tvång och dessutom med vetskapen att han ska gå med dessa barn i flera år vare sig han vill eller ej.

Jag skulle bara genomlida det där föräldramötet. Så för mig var det ju inte alls särskilt jobbigt. Men jag fick smaka på känslan av att vara ny.

Förresten var nog barnen "snällare" med honom än deras föräldrar var med mig. Eller i allafall mer intresserade.


Jag måste säga att om jag varit en av de gamla föräldrarna och vetat att det kommit en ny pojke i klassen så skulle jag definitivt gått fram till nye föräldern i någon paus och sagt "hej! är det du som är mamma till min sons nye klasskompis". Jag hade inte agerat som dessa som satt och kacklade med varann och skrattade och inte visade något intresse alls för mig. Jag fanns inte!


Själv satt jag där i  klassrummet och var på vippen att ställa mig upp flera gånger för att presentera mig, men det kom aldrig något bra läge och alla var ju där för att träffa den nye mentorn och de nya lärarna, som ju inte visste att jag var ny (för dem var ju alla ansikten nya) så intresset var ju vänt mot de nya lärarna hela tiden. Men SEN när vi gick runt i skolan vimlade det ju av tillfällen för dem att tilltala mig, men ingen gjorde det. Alla de visste ju vem jag var, medan jag inte hade någon aning om vem som var mamma till vem eller pappa till vem. Jag kan ju knappt namnen på barnen i klassen så jag kände mig inte bekväm med att fråga vem de var förälder till heller. (Pinsamt att fråga och inte veta vem barnet är...)


 Nej, hade jag varit en gamling skulle en ny förälder inte fått gå hem på detta sätt och känna sig  så utanför och olycklig. (Buhuhuhu!!! Jag vill flytta tillbaka till min sons gamla snälla klass - buhuhuhuhUU! Dumma föräldrar !!!!!)

Jag höll nästan på att åka fast i fartkameran bara för att jag blev så "upprörd".

(Vi har fartkamera precis mitt i byn!) 


Varför är inte alla som jag?

Jag är inte särskilt social av mig egentligen. Men jag är väluppfostrad (tack mamma och pappa) och jag har empati och kan känna mig in i andras belägenheter. Varför gör inte andra det???

Jag är sur nu!


När min son kom in i sin klass hade jag ett litet finger med i spelet...

Jag var ju med dottern i skolan och såg hur min son på rasten gick längs husväggar och bara ville gå upp i rök medan hans nya klass stod i sina respektive klungor. Då pratade jag med rastvakten och sa att det inte är så lätt för barn i sexan att ta första steget och att det skulle vara bra om någon vuxen ledde dem liksom. Då gick rastvakten till ett gäng och sa att de kunde visa sonen en lek de har som heter Kung Knekt med en boll inblandad. De visade honom leken och vips kom samtalet och gemenskapen igång på ett lätt sätt. VARFÖR fattade inte den vuxne detta på en gång???

Jag tror fan i mig att jag är ett lärarämne ändå för är det något jag fattat är det att jag som vuxen har en oerhört viktig roll när det gäller att leda en grupp barn. Det krävs ju en ledare och om inte den vuxne är det vem ska då leda flocken?

Samma i föräldragruppen. Där verkar saknas en bra ledargestalt? Haha! Min nya roll! Ta över ledningen i fårskocken...määähhäähh!!! 


Av Persilja - 30 maj 2007 08:51

Idag SKA jag göra klart vardagsrummet. Saknar att ha ett vardagsrum. Det enda som är gjort där är att packa upp böcker i bokhyllan men annars är rummet till bredden fyllt med halvuppackade och helt ouppackade kartonger. Det är helt enkelt belamrat.

Jag skulle vilja frilägga det så att man ser hur rummet ser ut.

Dagens mål!

Det är lite mulet just nu så jag passar på. Det är lovat sol och 19 grader så eftermiddagen lär nog spenderas utomhus.

Visar här en bild på vårt hus sett längst ner på tomten. Långt uppe på verandan ser man sonens skateboard ramp som han byggt och så har jag tagit mig fräckheten att ställa ett bord och lite pallar på sidan om hans skateboardbana. Till höger ser man det som borde vara en balkong men som aldrig sattes upp efter ommålning för flera år sen. Balkongen har sen stått på marken och ruttnat sönder. (Snyggt Helge!)

Man ser gamla vagnshjul med träekrar som står kvar sen många ägare. De får nog leva vidare hos oss också. Skulle aldrig "köpt" såna men om de nu hör till gården är det skoj. Jag har dock svårt för rena prydnader. De ska helst ha en funktion också. Kanske låter jag krasse slingra sig runt ekrarna eller nåt. (Ja, ja funktion och funktion...)

Till vänster ses ett stort buskliknande område, som mest är dött ris. Det har jag ägnat senaste två dagarna att klippa bort och det blev tyvärr inte särkilt mycket kvar...Men jag har bara klippt ner och de flesta pinnar levde under allt torrt ris så det kommer nog nya gröna kvistar snart. Jag tror att det är en rosa spirea. Jag hoppas.

Jag är mycket glad för den stora granen och den stora tallen som står så vänligt bredvid varann. Där ryms både gunga och hängmatta och är barnens favoritställe.

Så här ser det ut på altanen om man går lite närmare:

Och ännu närmare:Utan folk ser skateboardbanan altanen ut så här :

Jag har en soffa och två stolar till det blå bordet men det står längst in i ett förråd i vårt radhus som vi ska tömma nästa vecka.

Tills dess har jag samlat ihop diverse stolar och pallar. Jag gillar när det är olika!

Se, ett inlägg till som BARA handlar om min kärlek. (Stackars ni som läser detta!)

Förresten har jag mejlat mäklaren och lämnat "bollen" till honom. Få se nu vad som händer med skrotbilen...



Av Persilja - 29 maj 2007 21:00

Buller och bång

idag firar vi maken med sång

Flaggan i topp

han har en snopp! 

Hurra jag är så dålig på att rimma

att alla läsare vill svimma.


Den du!

 Jo, maken gick och blev 45 bast.

Dagen till ära blommade hans hösnuva ut i full blom.

Här har varit kanonväder.

Jag har grävt upp ogräs från hela husgavelrabatten där de odlat brännässlor, kvickrot och smörblommor.

Nu har jag en hel tom rabatt att fylla. Någon som har bra tips på perenner som tål skugga. Där är endast morgonsol och kvällsol. Akleja vet jag och så har jag en blå blomma som växer som ogräs som jag ska stoppa dit. Den påminner om gurkörten. Vet ej namnet... 

Jag gillar inte gula blommor så tips på dylika undanbedes...


Och så har vi ju växtzon VI...(möjligen V).


Jag märker att sen jag blev nyinflyttad i detta hus så beter jag mig som en sån där som är nyförälskad. Fixerad, uttråkande och enahanda. Det är bara huset och allt kring det som är i mina tankar. Humorn (som jag tror att jag haft) är som bortblåst.

Blir man så här tråkig av att vara husägare???

Eller av att vara lycklig?

Antagligen.

ÄR inte de bästa komikerna de som är olyckliga?

Det är när motgångarna är som värst som glaghumorn kommer fram.

Så jag behöver inte vara så rädd för att det ska komma nåt "elände". Det kan behövas för att kunna se på livet mer från den humoristiska sidan... 


Vi har haft tårtkalas i trädgården idag. En rosa marsipantårta. Kuddar på stolarna, duk på bordet och flaggan hissad.

Första kalaset i huset.

Om dryga tre veckor blir det sjuårskalas och om dryga fyra blir det 13-årskalas.

Och en vecka efter det dopkalas. (Syrrans bebis.) 

Många kalas blir det.


Har ibland funderat på att att ha ett STORT inflyttningskalas...

Bjuda in hela kvarteret. Det vore rätt skoj faktiskt.

Men samtidigt kan jag tänka att det kan bli lite svårt och komplicerat också. Jag vet ju inte hur grannarna tycker om varann. De flesta har ju bott här i många år. Tänk om de ligger i fejd med varann eller nåt?

Fast då kanske det skulle bli en intressant fest!







Av Persilja - 28 maj 2007 20:34

Jag har skrivit om den förr- lyxen att hänga tvätt ute. För mig är det verkligen en njutning. Nu har vi haft många dar på raken också med torkväder. Sol och vind. Det är ljuvligt!

Jag tycker om att "måla" med tvätten. Hänger den så snyggt jag kan. Tvättar gärna snygga maskiner. Haha! Ingen fattar nånting! Jo, en snygg maskin är när man blandat färgerna på ett snyggt sätt. Ibland kan det vara en röd + rosa maskin. Eller som denna med glada lysande färger.

Då är det extra roligt att hänga den. Och jag njuter lite extra när jag ser på den. (Har människan inget annat för sig???-Hur många av er tänkte så nu?)


Tyvärr finns det en väldigt ful grej också i mitt synfält men jag vinklar alltid bort det ur fotografierna. (Och även ur mitt medvetande.)

Den sanna bilden, det jag ser i verkligheten är detta:

Inte lika vackert, jag vet.

Det är säljaren som inte hämtat sin skrotmerscedes ännu. Nån som vill ha en prima Merscedes gratis mot bortforsling???

Vi har rätt att göra vad vi vill med den. Om man följer kontraktet. Allt som inte avlägsnats från hus och tomt tillfaller köparen. Egentligen.

Men nu råkar vi jag vara snälla hamiga människor som inte hårddrar allt. Så säljaren som lovat hämta bilen "snart" har fått en frist. Vi har ägt huset sedan första maj, så på torsdag har det gått en månad. Hur länge ska vi vänta?

Jag tycker faktiskt att den fula bilen stör idyllen lite. Den står dessutom på en fläck där det skulle vara perfekt att ha en liten sittgrupp. Det är kvällssol precis där i gläntan.

Så snart ryter jag kanske till!

Jag är en väldigt lugn och snäll person eller iallafall en person med stort tålamod. Men när det tar slut då blir jag arg och då blir jag effektiv.


Det är inte det enda som dessa säljare inte skött som de ska. De tömde inte huset till rätt dag. De drog tio dagar in i maj innan de tömt och då efter påtryckningar från oss. De lämnade en massa saker som VI fick köra bort själva. Två fulla släp med skrot har vi kört. Bland annat två gamla rostiga freonläckande frysar.

Inte ett ljud knatade vi.

Vi bara gjorde det.

Nu kommer det säkert att sluta med att vi själva får forsla bort bilen men då tänker jag inte vara hamig längre. Då anlitar vi en bärgare och sen skickar vi räkningen till dem.

Någon måtta på snällheten får det vara!


Dottern har hittat sin favoritplats. Detta fönster är ut mot bron (trappen) i hallen och där sitter hon då och då och läser. Perfekt krypin bara för henne. Det kommer hon nog att minnas när hon blir större. "Ååå, där brukade jag sitta och läsa"...

För oss som flyttat mycket genom åren känns det helt magiskt att plötsligt veta eller i allfall tro att man ska bo här nu. HÄR ska barnen växa upp och här bor vi kvar när de flyttar hemifrån och här kanske vi tar emot våra barnbarn en vacker dag.

Jag är lite rädd för att skriva sånt här. Vem vet vad som händer??? Vem vet om jag lever???

Jag brukar verkligen aldrig ha framtidsplaner på detta sätt. Jag har det nu men med en liten asterisk och så i undertexten står det: "Detta är bara ett antagande. Allt kan hända inget är säkert. Jag tar inget för givet." Bara för att vara på den säkra sidan och inte reta upp "någon"...

Ödet, Gud, Tor, Alien eller vem det nu är som sitter och styr mitt liv eller spelar tärning om det...


Min favoritfärg genom alla tider har alltid varit GRÖNT.

Här syns några gröna kannor. Plast är fult men grönt är vackert. Alltså blir det vacker plast. På en vacker plats.

Och nu märker nog alla att jag inte har något att skriva om egentligen och jag ber härmed om ursäkt för att jag upptagit er dyrbara tid med en massa ord. TACK för att ni läste ända hit. KRAM!

Av Persilja - 27 maj 2007 21:14

Idag var det premiär för oss. Att hissa flaggan. Det har aldrig hänt förr. Har varken haft flaggstång eller flagga men båda ingick i huset.

Det var mor själv som hissade flaggan till alla mödrars ära.

Pampig känsla. Om än dubbel. Det är med lite kluvna känslor jag hissar den. Trist, men så är det. Jag tycker inte alls om det där med nationalism. Men flagga är också en somrig, festlig känsla och det överväger trots allt.


Barnen vill sy en egen flagga. Kanske gör vi det. En familejflagga. Det vore coolt.


Såg apropå tidigare inlägg att det kommit något nytt myggdödarpreparat som var en maskin som sände ut mänsklig doft som lockade till sig myggen och sög in dem i en säck där de dog. På några veckor skulle myggbeståndet ha minskat betydligt i hela området...

Lät inte så bra. Miljövänligt kanske, men om man tänker på fåglar och ekosystem lät det vanskligt. Sämst var dock priset. Mellan 6000 och 11000 kronor! Att det inte finns når miljövänligt myggmedel som är som en parfym som luktar gott. Inte som de myggkrämer som finns nu som stinker.


Nu ska jag krypa till kojs. Är svinatrött efter en uppstigning vid halv sju redan fast jag fick sova. Jag hade så värk i min arm efter trädgårdsarbetet igår att jag inte kunde sova. Och idag har jag jobbat ännu mer. Så det blir nog frivillig revelj imorgon med...

Suck.

 




Av Persilja - 27 maj 2007 10:54

Hela huset sov till tio, endast mor var vaken...

En bättre Morsdagspresent kan man väl knappast få; lugn och ro.

Solen skiner. Jag har drömt trädgårdsdrömmar i natt. Härliga sådana. Endast lyckade odlingar och prunkande rabatter.

Jobbade i trädgården igår kväll. Började vid femtiden och upptäckte vid 22-tiden att jag inte kunde räta ryggen helt och insåg då att jag kanske inte skulle överdosera trädgårdsarbetet utan försöka härda mig långsamt inför sommarens härliga knäböjande...

Konstiga saker höll jag på med. Rensade en del ogräs gjorde jag och fann en del fynd bland allt ogräs. Skoj. Men mest ägnade jag mig åt att avtäcka stenar som gömt sig under årens lopp. Mitt på gräset har jag skymtat en sten 2 x 2 dm ungefär. Började röra lite i mossan som låg vid kanterna och vips hade jag skalat av en stor platt sten som bara hade ett tunt lager lös mossa med lite gräs som huvudbonad.  Så nu har jag plötsligt en stor platt sten mitt på gräsmattan. Jag äääälskar sten.

Andra fynd jag gjort är en övervuxen eventuell stengrupp eller ett stenparti kallas det väl. Kanske bara en tillfällig samling med sten men jag ser genast en förhöjd stenpartirabatt. Ska genast försöka få bort all kvickrot och annat som klätt in kullen. Under  en stor grön pressenning fann jag en hel hög med matjord. Där växte diverse ogräs trots övertäckningen men den jorden ska jag försöka flytta någonstans. Jag skulle vilja ha en liten del av trädgården som en blomsteräng.

Maken är hysteriskt rädd för fästingar-som sägs ha fått fäste även på dessa breddgrader-så han vill inte höra talas om något högt gräs. Men man behöver väl inte gå barbent in på blomsterängen...


Själv blev jag biten av en fästing när vi var i Blekinge för några år sedan. Såg den aldrig utan upptäckte en månad senare att det mörklila decimeterstora blåmärket jag hade fått i ljumsken bara växte och växte och efter ytterligare månader hade jag en tydlig röd ring som hela tiden växte i omkrets. Det var ett så uppenbart tecken på Borrelia, men när jag besökte den ypperligt dåliga sjukvården i Kiruna sa sköterskan bara att "nej, men här finns inga fästingar så fästingbett kan det inte vara". (Och vi lämnar aldrig denna ljuva håla för sydligare nejder??? tänkte jag men orkade inte kämpa mot utan gick hem och lät saken bero.) Efter ett halvår hade jag en ring vars centrum låg i mitten på låret och cirkeln växte illröd och grann ända ut på skinkan där bak. Hade vid det här laget gjort fler dumförklarande besök till sjukvården och haft både hjärtliknande besvär, ledvärk och yrsel, men IIIINTE var det Borrelia inte...

Till slut efter ett drygt år efter bettet råkade där vara en läkare med rötterna i Småland som hade haft med fästingar och fästingbett att göra som klockrent diagnostiserade mina besvär som fästingrelaterad Borrelia. Gav mig pennicilin och min röda ringmärkning försvann äntligen...


SUCK. När sjukvården har dåligt med resurser måste man antingen bli en tjurig pitbullterrier som biter sig fast tills man får vård eller så ger man upp och går hem och dör i lugn och ro...

Man orkar inte kämpa för att få bli undersökt. Särkilt inte när man är sjuk... 


Men nu var det ju trädgård jag var inne på...hur blev det Borrelia av detta? Javisstja, blomsteräng...

 Jag vill ha stengångar, buskar, klätterväxter, krukor, sittgrupper och så vidare. En magisk trädgård med olika rum. Det bådar gott redan, då någon tidigare ägare sett till att plantera mycket buskar och träd på lite roliga ställen. Lite varstans helt enkelt. Jag ska fortsätta med det och dessutom försöka skapa hemliga rum. Åååå, jag kan redan känna att sommaren är för kort. Jag vill ha trädgård året om!!! Inte bara några månader! 

Är faktiskt lite nervös inför sommaren. Kommer detta att vara ett myggrikt område eller inte??? Jag tycker myggen förstör massor eftersom jag verkligen besväras av dem. Jag vet vilka bett jag får och hur mycket jag kliar mig så när jag hör det förhatliga surret blir jag stressad och njuter inte alls.

Så nu i maj innan myggen gör entré njuter jag massor. Håller tummarna att det inte är så mycket mygg.

Det där med mygg är väldigt lokalt. På en del ställen håller myggen i gång även vid sol, medan de annars bara svirrar runt i skuggan. Har intervjuat grannarna som säger att det inte är så farligt. Men det är också så olika vad man tycker om mygg. Det en del inte tycker är så farligt kan jag tycka är hemskt.

Min man besväras inte ett smack av mygg. Hans myggbett kliar inte ett dugg. Eländiga människa!!! Sen väljer dessutom myggen honom i sista hand. Hans blod är som ljummen avslagen öl ungefär. Nåt man bara dricker i brist på annat. Mitt blod är ett iskallt dyrt vitt vin som alla vill ha. Jag är värsta lyckodrinken!

Så finns det mygg här har de fått bingo! En delikatess har flyttat in...

Det kanske rent av blir mer mygg här från och med nu. Det sprider sig i myggvärlden om den där lyxkrogen som öppnat. Och härliga öppettider dessutom-en trädgårdsintresserad... Jippiej! surrar myggen! 


Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9
10
11
12 13
14
15
16
17
18 19 20
21 22 23 24 25
26
27
28 29 30 31
<<< Maj 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se