Alla inlägg under april 2007

Av Persilja - 17 april 2007 16:14

AAARGGHhhhddraölghkljdfh ben rtbrshybiynjr hbrew

Arrrgggg!!!!!!!!!!!!!


Av Persilja - 17 april 2007 16:05

Provar igen.

Nu ska bilden komma till höger om rummet..(jag menar texten) måste jag själv smala av texten farbror bloggagratis? (Ser ni att det finns någon som behöver hjälp här???!!!)

Såg ni däruppe, kolla, ny funktion, man kan stryka över ord! Sickna finesser!!!

Krukodling i stugan Nu

ska

bilden

komma

till

höger

om

detta!

(annars!)

bilden

som

ska synas

till

HÖGER

ser ni

mina

krukor

i stugan

Av Persilja - 17 april 2007 14:39

Jag ska nu testa att lägga in en bild på det nya sättet. Det här huset har jag gått och kikat på många gånger. Det ser kanske inte mycket ut för världen men oj vad fint de verkar ha inne! Jag brukar stirra så jag nästan går i diket på kvällen när det är mörkt. Helst skulle jag vilja sätta näsan mot rutan...

I alla fönster hänger egentryckta gardiner som är så läckra!!! Och i det som jag tror är köket ser man ett stort rött skåp. Riktigt knallrött. Och jag har ju en passion för rött.


Inget hände ju med bilden. Jag skulle ha haft den på höger sida om texten...

Vad är detta?

Av Persilja - 16 april 2007 18:27

I detta hus har jag planterat många drömmar! När jag gått här i Kiruna under åren och inte vetat så mycket om framtiden.

Blir vi kvar här?

Flyttar vi till Finland? (Jo, det var på gång ett tag.)

Flyttar vi till Kungsbacka? (Jo, det var väldigt nära-har surfat mången timme på hemnet, Kungsbacka med omnejd...)

Ska vi flytta "hem"?...

För att stå ut med all ovisshet har jag drömt om att detta hus skulle bli ledigt och så skulle vi köpa det.

En mycket gammal liten dam ägde det. Hon verkade närmare 90 år och bodde bara i ett rum såg det ut som.

Inuti verkade det innhålla flera gamla kakelugnar. Det verkade vara högt i tak och enormt stora rum.

Vi skulle ha ett musikrum med piano, trumset och gitarrer på väggarna.

Ett rum skulle vi ha till kuddrum-ett rum där allt är mjukt att busa i.

I källaren skulle vi ha snickarverkstad och målarrum och på vinden skulle det hänga gungor att använda på somrarna. Massor med planer smidde jag.

Det var härliga drömmar.

Sen en dag blev det plötsligt till salu.

Tanten var borta.

Huset tomt.

Det visades bilder på hemnet och ingen blev mer avskräckt än jag.

Orustat var bara förnamnet.

Fallfärdigt låg närmare sanningen.

Tanten hade mycket riktigt levt i ett rum och i ett litet kök. Resten hade stått kallt och det såg ut därefter. Fuktfläckar och eländigt.

Naturligtvis hade det gått att få hur fint som helst. De som köpte det håller nog på att förvandla det i sakta mak. Men jag tappade all lust till huset och drömmarna försvann.

Men oj vad mycket glädje de gav mig.

Hade vi köpt huset är det inte alls säkert att vi hade fått det så fint och mysigt som jag hade drömt.

Kanske just för att jag hade drömt så länge och intensivt om detta. Verkligheten skulle aldrig ha kunnat matcha drömmarna.

Det var drömmarna som var viktiga, inte att förverkliga dem.

Nu när jag går förbi "mitt" hus ler jag hemlighetsfullt.

Huset och jag, vi hör ihop i en härlig dröm...

Av Persilja - 16 april 2007 13:02

Det här är nog en av få punschverandor i Kiruna. Såna kan man ju se rätt många av i en del städer. Men inte här.

När jag var yngre hade jag fyra materiella önskningar;

Slagbord

Kökssoffa

Sekretär

och Punschveranda.


Jag har nu slagbord, köksoffa och sekretär. Och glasveranda i stugan.

Så mina materiella mål är uppnådda.


Nu är det bara ickemateriella mål att nå...

De är kanske svårare.

De handlar mycket om mig själv och hur jag "vill vara". Kanske går det att ändra på sig, men frågan är om det verkligen behövs?

Blir jag lyckligare?

Är det inte dags att acceptera vem jag är. Och leva med det och älska det.

Istället för att ständigt sträva efter något annat.


Kanske uppnår jag bara den tillfälliga lycka som uppfyllandet av de materiella målen gav mig. Jag blev ju inte lyckligare i längden för att jag fick slagbord, kökssoffa, sekretär och punschveranda.

I de önskningarna låg mer en bild av lyckan, hur härliga samtal jag skulle ha uppflugen i den där kökssoffan. Hur bra saker jag skulle skriva vid den där sekretären, och hur goda middagar jag skulle servera på det där slagbordet. Och i punschverandan skulle jag sitta och läsa böcker med en kopp te och bara njuta av fågelsången och solskenet.


Allt det där hade jag ju kunnat uppnå på en skev plaststol, vid ett avskavt laminatbord, i en skum etta i källarplan...

Egentligen.

Men jag projicerade mina drömmar om lyckan till några materiella saker. Och upptäckte att lyckan inte fanns där utan inom mig.

Men nu jagar jag lyckan därinne istället.

Om jag bara... så...

När ska jag sluta jaga och bara vara?

När vi flyttar till Luleå! Då! DÅ blir jag den där jag vill vara...

Men är jag inte redan den där jag vill vara?

Vill jag verkligen vara någon annan?

Är jag inte bra precis som jag är???

Varför blir jag inte riktigt nöjd???

Tittar jag tillbaka så kan jag se mig själv utifrån och då kan jag se en människa som varit väldigt lycklig. Fast jag minns att jag DÅ egentligen gick och väntade på lyckan...

Fast jag egentligen var lycklig?

Är det någon som känner igen sig?

Eller är jag en konstig prick.

Jag kan dagligen känna lycka. Stunder av lycka.

Ändå tror jag att större lycka väntar runt hörnet.


Men om jag nu ska acceptera mig själv precis som jag är då borde jag ju acceptera den här egenskapen också. Att jag är en jägare...








Av Persilja - 16 april 2007 09:12

Det ni ser på bilden hör inte till guldkornen och det jag kommer att sakna. Varken trädet, snön eller hotellet i bakgrunden.

Men jag tänkte för alla er som inte varit norr om Östersund (nån som känner sig träffad?) kan jag visa hur en björk ser ut strax innan växtzonen "ovan trädgränsen". (Det finns alltså en zon där inga träd växer, bara tåliga tundraväxter...och det är inte särskilt långt härifrån.)

Detta är en s.k saxofonbjörk! Så ser i princip alla björkar ut här. De klarar inte av att bli raka. De krummar i snålblåsten...och iskylan...

Om björkarna som är så livskraftiga ser ut så här, hur tror ni då att vi människor som lever här skulle se ut om vi inte hade centralvärme och väggar och tak...

Skulle man inte funnit järnmalm här för drygt hundra år sedan hade inget samhälle legat här. Det klimat som bjuds här är inte människovänligt. Men bara en mil neråt, närmare bestämt Jukkasjärvi, där det berömda ishotellet ligger, där är det genast lummigare och björkarna förmår stå raka. Där blir det betydligt varmare på somrarna. (Och kallare på vintrarna...) Kiruna stad ligger uppe på ett berg.

Och det är väldigt öppet runtomkring. Runt om i vilken riktning man än tittar ser man höga fjäll i fjärran. När jag nyss flyttat hit kände jag mig instängd av bergen. Det gör jag vissa stunder fortfarande. Men de som är födda här tror jag känner sig trygga vid åsynen av bergen.

Jag är uppvuxen vid havet. Havet leder någon vart. Det stänger inte in. Sån är min känsla...

Jag är så glad att jag snart ska bo vid havet igen. Dock inte så nära som Elisabet, lyckliga kvinna, men jag kommer ändå att kunna gå ner till vattnet och doppa tårna i havet. Om jag har lust.

När det inte ligger is på förstås. Men då kan jag ju gå på havet!!!

Av Persilja - 15 april 2007 18:54

Coola typer va?

Första cykelturen för 8-åringen. 6-åringen har tjuvstartat. Det var första dagen alla trottoarer var isfria...

Av Persilja - 15 april 2007 18:07

Nej, det gick inte ens att låtsas!

Solen gassade utanför fönsret och inomhus brände den het-"jippi-värmen har kommit hit också" tänkte jag...

Vi bestämde oss för att ta en skön promenad i det vackra vädret.

Vi blev till och med så uppspelta av solstrålarna att vi köpte glass på Blå kiosken och satte oss på stenmuren utanför.

Den var kall. Muren. Rumpan blev fort kall. Efter två minuter gick solen i moln. Efter ytterligare någon minut kom en kall vind åkande ner från fjället.

Efter några sekunder frös vi allihopa. De som mumsat på glass frös ännu mera. Fort, fort gick och cyklade vi hem. Dottern ligger i ett värmande bad och tinar upp. Jag är fortfarande röd om nästippen.

Det är tyvärr ingen vår här, hur gärna jag än vill.

Möjligtvis vårvinter.

Om ens det.



Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< April 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards