Jag tror bestämt att pms:et har gett sig på min skrivarlusta nu också. Så nu får jag anstränga mig allt jag kan för att klara av att skriva några rader...

Det här med bloggandet är rätt intressant i sig. De flesta som läser bloggar skriver ju egna. Så alla har en relation till det.

Jag har kommit på att bloggandet är ganska demokratiskt.

Framför allt utseendemässigt.

Ingen bedöms efter sitt utseende utan alla får chansen att komma till tals oavsett om de är snygga eller fula.

Hoppsan, där hoppade nog en och annan till. Vadå fula, så får man väl inte säga. Men om man ska vara riktigt sanningsenlig så bedömmer vi väldigt mycket varann efter hur vi ser ut. Vilken stil vi har. Om vi bryr oss om hur vi ser ut eller inte. Om vi liknar varann. Om vi tycker att den andre/a är attraktiv eller inte.

Så är det i samhället idag.

Like it or not.

Bland unga är det nästan BARA så. Där bedöms man dagligen hårt efter hur bra man passar in. Vilken stil man har. Vilka kläder, vilka skor, vilken cykel, vilken mobil, vilken sportutrustning man har, vilka föräldrar och så vidare.

Men det förekommer i STOR utsträckning bland oss vuxna också!

I bloggen kan man välja om man vill synas eller inte. Man kan slippa visa sin nuna om man inte vill. Är man van att bli betraktad som "ful" kan jag förstå att det är en befrielse att få komma tills tals utan att bli bedömd först.

En som är ovanligt snygg kanske också är van att bli bedömd efter utseendet. Det kanske inte heller är så lätt, många kanske utgår ifrån att de är odrägliga eller ouppnåeliga eller att de tror att de är förmer än andra. Men jag tror inte att det är att jämföra med att bli betraktad som ful.

Vårt samhälle har normer för vad som är snyggt.

Titta på fröken Sverige kandidaterna år efter år. De är svåra att skilja åt. Det är svårt att minnas någon särskild i sällskapet. De har alltid långa slanka ben, lagom smal midja, lagom stora bröst, lagom lång näsa, stora ögon, välvinklade ögonbryn och lagom ljus hy. Ibland ställer någon med mörkare hy upp men alla mått är desamma.

Vad är det som säger att alla tycker just detta är vackert???

För det tycker vi ju inte.

Vi är präglade att tycka det, men många av oss gillar mer karaktär i utseendet.

Men inte för mycket karaktär.

Inte för tjockt, inte för vasst, inte för runt, inte för kantigt, inte för hårigt, inte för långt, inte för kort osv osv...

Det här är så sorgligt men tyvärr en ganska sann bild av vårt samhälle.

Visst kan man dra till med att "det är insidan som räknas" och utsseendet spelar ingen roll" men det är faktiskt inte så.

Det finns säkert undersökningar som visar att vackra människor åtnjuter mer fördelar i vårt samhälle.

Att de får komma tills tals oftare.

Medan de som inte betraktas som vackra får väldigt mycket mindre chans att komma till tals.

Utseenderasism.

Precis som det finns åldersrasism.

Och förstås vanlig rasism.

Men utseenderasismen hör man sällan talas om!!!

Vem vill erkänna att de utsatts för det. Det är ju att erkänna att man är FUL. Det vill man väl inte!!!

En del lägger ner en förmögenhet på sitt utseende. Smink, frisörbesök, solarium (finns det såna som solar fortfarande?) vaxningar hit och dit, kläder, träning osv osv.

De kanske kan vända ett "fult" utseende till ett som betraktas vackert, eller i allafall snyggt.

Och så får de åtnjuta lite mer fördelar...

Har jag fel???

Jag hoppas jag har det!!!

Jag hoppas verkligen det.

Jag tror inte att många är beredda att acceptera ett sånt här resonemang. Det är så TABU!

Det är verkligen inget man pratar om!

Men nu har jag gjort det.

Jag tycker inte så här! Att man ska dela upp människor i snygga och fula.

Men jag tror att det är så här.

Inte överallt gudskelov. Men på tillräckligt många ställen i samhället.

Ett sött barn blir säkert bättre behandlat än ett som inte betraktas som sött. Det är gräsligt! Men det är troligen sant.

Kanske inte att ett mindre sött barn blir dåligt behandlat, men jag kan ge mig den på att ett "väldigt sött" barn blir lite bättre behandlat.

Vad gör vi åt detta???

Finns det något att göra???

Först måste vi SE att det förekommer.

Det är steg ett.

Sen får vi ta tag i det.

Är det någon fler som sett detta???

Bloggen, där vi får komma till tals utan att först bli bedömd för vårt useende, är ett steg i rätt riktning!

PMS

Jag hatar min pms!

Den sänker mig till ställen jag inte vill vara på.

Den raserar det jag mödosamt byggt upp.

Om och om igen.

Den smutsar ner det vackra.

Den skadar min själ.

Den skadar min omgivning.

Den gör att jag fumlar och trillar.

Den lurar bakom hörnet när allt är på topp.

Den är geggig och slemmig och mörk och kall.

Den allierar sig med fienden.

Den lägger krokben.

Den njuter när den får mig att gråta.

Och när den riktigt ställt till det och förstört så mycket den kan.

Då slinker den iväg som en skamsen hund.

Som av en händelse visar media, i form av Aftonbladet och Expressen, sitt fula tryne så fort jag skrivit mitt förra inlägg.

Jag vägrar att länka till dessa tidningar som inte har ett uns moral eller värdighet. Men på båda tidningarna visar man den man som sköt ihjäl en hoper människor på en skola i USA. Han har tydligen filmat sig själv när han gjort det. Och MEDIA nappar direkt. Som svultna vargar kastar de sig över godbiten. Sliter och biter och stänker blod omkring sig. OJ, vad många lösnummer de ska sälja idag!!!

Jag mår illa.

Är det någon som tänker på offren och dess familjer när de sitter och frossar i den tragiska händelsen?

Har inte vi som köper tidningarna ett ansvar?

Så länge vi köper skiten kommer den ju att fortsätta i samma stil.

Endast om VI slutar köpa kan vi ju visa vad vi tycker.

Fast sorgligt nog tycker inte alla att detta är osmakligt. Även läsaren blir avtrubbad precis som den som skriver.

Ikväll sitter nog många bänkade framför TV:n för att få se om det bjuds på en filmsnutt på det hemska. Jag förmodar att den där filmsnutten finns på nätet också. Undrar vilka nyhetsprogram som visar skiten. Som ställer upp på en sjuk människas påhitt. Hur många får en idé att göra samma sak???

Fyfan!!!

ÄR det jag som är en morlatant eller finns det fler som reagerar?

Maria-Pia Boethius har skrivit en oroman. Mediatan. Den kritiserar media.

Det ska bli spännande att läsa den. Hon säger att hon frigjort sig från mediasveriges makt. Kanske. Även hon vill påverka och även hon är en maktfaktor.

Media är den absolut största maktfaktorn som Sverige har. Det säger jag med bestämdhet. Det är min fasta övertygelse.

Det finns idag många människor som tror att det som står i tidningen är sant. Åtminstone det som står i DN med flera och lokaltidningarna. Och sägs något på Rapport eller Aktuellt, ja då är det verkligen sant.

Och samhällskritiska program de är sannast av alla.

HA! Det är förskräckligt att den tron är så utbredd.

Det som dykt upp på senare tid, så kallade mediedrev, det som hände Mona Sahlin och som händer Carl Bildt nu, och har drabbat oräkneliga människor de senaste åren, det är nog det läskigaste i mediaväg som jag vet.

Jag tar inte alls någon ställning nu varken för eller emot Sahlin eller Bildt, jag bara funderar på det som de utsätts för; mediedrev.

Vad händer med en människa som utsätts för detta?

Tänker media på konsekvenserna. Antagligen inte ett skit.

Drevet går. Det är inte tid att tänka. Det är läskigt att se hur alla medier hakar på.

Först kommer någon försiktigt, sen hakar fler och fler på och sen är det en absolut sanning eftersom alla skriver om det.

Vad vi, de flesta, inte vet är att medierna väljer ut de fakta som passar in i deras teori. Väljer bort det som talar mot, Kanske medvetet, kanske omdevetet. Media har bestämt sig för en åsikt och presenterar den så att vi ska svälja den med hull och hår.

En grej som jag funderat och iriiterat mig på i många år är att när det står om att en tjej/kvinna blivit våldtagen så står det (nästan) ALLTID, den "påstådda" våldtäkten, och att kvinnan "sa sig" blivit förföljd osv.

Har någon blivit rånad står det inte "det påstådda rånet" och offret "sa sig". Media har alltså bestämt att vid våldtäkter ska man vara skeptisk till offret men inte till offren för rån, eller stöld.

Det är makt! Vem har bestämt det? Finns det en policy bakom, eller gör man bara som man alltid gjort, eller är artikeln skriven av en man?

Sånt tänker jag på när jag läser tidningen.

Jag är skeptisk. Hela tiden.

Varför skriver man om detta, tänker jag, vem har valt ut denna nyhet. Vilken nyhet är bortvald? Hur vinklas detta nu?

Det är jobbigt att läsa tidningar på detta vis. Men viktigt. Att svälja allt som står är inte bra. Då blir vi ju formade av media. Samma gäller ju även tv och radio och film och teater och musik och...

MEDIA! Vem styr? Finns det nån som styr? Är det inte så många människor inblandade att man kan lita på att det blir opartiskt? Idag tror jag inte det. Läs tidningar, se tv-program, är det inte väldigt mycket samma saker som rapporteras. En del tar nyheterna från varann, de nyhetskällor som man öser ur, vem levererar till dem?

Varför är vi intresserade av nyheter från vissa länder mer än andra?

Varför rapporteras det inte från ställen i världen där det händer saker men där någon bestämt att det är inte intressant för Sverige.

Börja tänk på detta och känn hur läskigt det är.

Det finns ett gammalt ordspråk som jag HATAR;

Ingen rök utan eld.

Den lärde sig dottern på sexårs för jul.

Det ordspråket tar man till när en nyhet eller ett rykte tagit fart och någon försöker bromsa, ingen rök utan eld! Ett litet korn av sanning finns det alltid.

Fyfan vad läskigt! Då räcker det att någon startar ett illvilligt rykte eller planterar en falsk nyhet och så är snurren igång.

Demokratin är hotad av denna stora mediemaktfaktor. Förstår folk det? Förstår regeringen det? Förstår media det?

Den som lär sig att utnyttja medias makt kan gå hur långt som helst!

Har blivit utmanad av Maria och hoppar på eftersom jag ändå inte hade nåt att säga idag...
(Jag trodde att jag ogillade utmaningar men ändå ställer jag alltid upp...så jag börjar undra...)

Tio första

Första bästa kompis: min ett år och åtta månader äldre storebror!

Första bil: en renault 16 som jag, min man och vår kompis köpte tillsammans för att luffa runt i europa med. (Den fick körförbud på besiktningen veckan innan vi skulle åka...Men vi hade hunnit köra runt med den en sommar. På bakluckan stod det Freaky Zeke, som den hette.)

Första kärlek: idag undrar jag ju om det var kärlek, mer det jag trodde var kärlek, dvs avgudan av en snygg kropp och en skön stil, en basketspelande gymnasiekompis som jag "älskade".

Första husdjur: en undulat som jag stegade iväg och köpte för mina egna pengar med bur och allt-utan att fråga först. Jag var 11 år.

Första semester: Hade ingen-fyllde upp all ledig tid med jobb. Jobbade alltid som en tok som yngre.

Första jobb: första sommarjobb som lekparkstant för Unga Örnar. På den tiden hade lekparkerna i stan lektanter. Det var en dröm för mig att få bli det själv eftersom jag hade älskat den som fanns på "min" lekpark. Så 14 år gammal fick jag jobba som det efter ett evigt tjatande från min sida. Man skulle egentligen ha fyllt femton.

Första köpta skiva: hur gammal är jag egentligen? Min musik lyssnade jag på från en rullbandspelare (!!!) som min pappa tagit hem från jobbet. Hur coolt som helst. (Idag kanske, men då!) Det rymdes HUR mycket som helst på ett sånt band!!! Sen fick jag en olivetti kasettbandspelare i fuskteak. Men första skiva var det; en vinylsingel med Victoria Kahn "Vad tar ni för valpen där i fönstret". (Jag var kanske 7 år.) Måååånga skivor har det blivit sen dess!!!!

Första riktiga kärlek: Min älskade man som jag varit trogen sen 1982. (HUUUUR gammal är jag???)

Första piercing: äh, här piercas det ingenstans! Hål i öronen som 18-åring. De har nog växt igen.

Första konsert: Ebba Grön kåren, Luleå 1981. Nej, det var nog inte första, men den första jag valde själv, där jag fick ut nåt och inte bara hängde med polarna.

Nio senaste

Senaste alkoholdrycken: Vitt iskallt vin.

Senaste bilfärd: kl 07:40 i morse.

Senaste filmen du såg: Välkommen till familjen med Diane Keaton och Sarah Jessica Parker. Snyftare, mamman döende i cancer-tårdryparslisk, men den gjorde sitt jobb-sög ut lite sorg ur mig.

Senaste ringda telefonsamtal: ringde mannen och kollade läget, han är 35 mil bort.

Senaste bubbelbadet: för tre, fyra år sen när svärföräldrarna installerade dylikt. (Fan vad dum fråga!)

Senaste spelade cd: Buddha Boys (med Eva Dahlgren bl.a), var nyfiken, fann den i reahögen på coop.

Senaste kyss: igårkväll-godnattkysste alla barnen. De räknas!!!

Senaste gången du grät: förutom filmgrinet då, på långfredags natt.

Senaste måltiden: igår lunch uppstekt palt-blev mätt ända till kvällen.

Åtta har du nånsin

Dejtat en av dina bästa kompisar: Ja! Gift mig med den också! (Fast på den tiden kallades det inte att dejta!)

Blivit arresterad: nej, men fan vad jagblir stoppad i poliskontroller!!!

Blivit kär vid första ögonkastet: Ja! Fyra gånger i mina barn. En blick var och jag blev fast för evigt!

Fastnat med blicken i någons urringning: Ja, ju större ju mer fastnar jag. Fastnar i min egen ibland också! Haha!

Fått ditt hjärta krossat: Ja!

Sagt att du älskar någon utan att mena det: Nix-är ingen hycklare-kommer aldrig att bli! Däremot har jag sagt jag hatar dig utan att mena det flera gånger. Det kanske är att hyckla? Jag är en hycklerska!

Haft ett one night stand: Försökte (obs före 1982) på en vild fest, i ett badrum, och kan ni tänka er-killen kunde inte. Snacka om att ha tur ibland!!! Haha!!! (Kuriosa: den killen som ville men inte kunde (stackarn-så knäckt han var) hade en tvillingsyster, som min man hade en onenightstand med (han kunde). Detta var ca ett år innan vi möttes. Det är väl en rätt osannolik slump! (Båda hann bara vara med ett fåtal före vi möttes så vi var av den måttliga typen...)

Busringt till någon: ja guud, hur skulle man annars roa sig på den gamla goda tiden? Stod dessutom i telefonkisoker och talade med en påhittad kärlek (Marco) helst när det var kö utanför och någon lyssnade...

Sex saker du gjort idag

1. Läst tre morgontidningar tillsammans med en stor, het, svart espresso med massor av mjölk och två ostmackor.

2. Kört två varv till och från skolan pga glömska.

3. Kallat 8-åringen för töntig när han skulle ha täckbyxor och jeansjacka. Sagt förlåt till 8-åringen och försökt bita av mig tungan som straff.

4.Läst en sågning i DN av Maria-Pia Boethius nya bok som kritiserar media. Klart den blir sågad! Heja Mari-Pia!!! Min största idol!!!

5. Fått spader över att kläderna på kroppen känns för mycket-irriterat mig på allt möjligt och kört bil som en kratta. Tydligaste tydliga tecken på PMS!

6. Ägnat värdefulla minutrar åt att sitta och svara på dessa frågor!!!

Fem favoritsaker utan rangordning

1. Min trasigskruttiga mobil-är beroende av den frihet den ger mig!

2. Datorn för den glädje och utveckling och känsla av närvaro den trots allt erbjuder mig.

3. Mina sköna ingångna grova kängor som är ett med mina fötter, fan att kängsäsongen snart är över!!!

4. Kameran!!!

5. Glasögonen. Så skönt att slippa pula med linser varje morgon. Är lat av naturen så glasögonen sitter oftast på näsan. Det är bara när jag ska "representera" jag tar linser nu för tiden. (Ytterligare ett ålderstecken!)

Fyra personer du kan berätta allt för

Min vän och jag har inga hemligheter för varann.

Barnen undanhåller jag faktiskt inget för heller...

Maken har jag massor av små hemlisar för!!! (Motorvärmarsladdrelaterade...)

Men ALLT vill jag inte berätta för nån...tankar och drömmar och fantasier mår oftast bäst inlåsta i huvudet.

Tre val

Blått eller rött? Rött!!!

Sommar eller vinter? Efter sommar-vinter efter vinter-sommar, tack.

Choklad eller chips? Choklad.

Två saker att göra innan du dör

1. Verkligen sett till att de som betytt något för mig vet om det.

2. Sett till att barnen klarar sig själva.

Alla andra önskningar och mål är bonus!

En sak du ångrar

Att jag inte började blogga lite tidigare!!!

Lämnar vidare till Lantliv och Anna och IT-mamman för att jag är nyfiken på er!

Till förra lägenheten fanns ett garage.

Längst in i garaget hade jag min gamla kökssoffa som jag skulle måla prästgårdsvit och vacker. Ovanpå kökssoffan stod barnvagnen som vi inte använde dagligen då dottern var drygt tre år och gillade att gå själv.

En gång när jag var ute och körde en vacker vinterdag var det ovanligt många som blinkade åt mig och jag funderade om det var poliskontroll eller kanske renar på vägen. (Jo, jag tänkte det, det har aldrig hänt inne i stan men det skulle ju kunna hända...eller?) Lite trög som jag är tänkte jag inte på att det skulle vara nåt särskilt med bilen. Jo, jag kollade om jag hade helljuset på men det hade jag inte.

Så framme i centrum av stan var jag tvungen att stanna för ett par som gick över gatan. Plötsligt började gubben vifta och peka mot fronten på bilen. Jag körde åt sidan och gick ut och kikade.

Där vid registreringsskylten hängde ett barnvagnstäcke och dinglade...

Det hade väl hakat fast inne i garaget...

Undrar vad alla som sett mig tänkte?

Äh, hon har väl bara rammat en barnvagn längs vägen...

Ni SÅG väl!

Ingen missade väl den yttipyttililla lampbilden!

Haha!!!

Idag gjorde jag ett loppisfynd!

Visst är den snygg!

Tyvärr är skärmen alldeles bucklig på en sida, men jag tänkte byta eller så klä om den. Såg att Jenny klätt om en skärm med tyg och tapetklister.

All el var omdragen så det behöver jag inte kosta på.

Och foten var arbetad och vacker. Grönt, nött, lite rostigt smide. I min smak!

Tur maken inte är hemma.

Han vill nog inte se en pryl till dras hem innan flytten, fast nu slipper han ju bära själv!