Såna här har vi en hel del av på våra vägar.

Renar är lite tröga får man för sig ibland. De kan gå sakta framför en bil hur länge som helst. Verkar inte alls lära sig att bilar är farliga...

Denna bild är från i höstas.

Trots att jag bor i Kiruna blir jag lite i extas när vi stöter på renar. För det är inte så ofta i allafall. Och det är nästan vilda djur, så det är spännande att möta dem.

Dottern var lekkamrat med en tjej som var barn till en renskötare. Han jobbade dels i gruvan och dels med renskötseln. Hans släkt var renskötare på heltid. Han och frun och barnen är hur moderna människor som helst. De har snygga kläder, vanlig lägenhet och är som vem som helst. Och så har de renar. Och klär sig i samiska kläder ibland.

Inget konstigare än att vara mjölkbonde.

Men de utsätts för mycket fördomar.

Väldigt mycket fördomar.

Det är väl det att de har sitt eget språk och egna traditioner. Och att de värnar om detta. (Vem ska värna om det annars???)

Det retar alltid många.

I Kiruna finns det väldigt många som "hatar samer".

Som säger det rent ut. Högt. Det är okej att säga det.

Jag blir galen på de som säger så.

Det är lite slentrian bakom uttalandet.

Det finns stor oenighet mellan de som jagar och de som har renar. Samehatet bottnar i denna fråga tror jag.

Det speglas i ett sånt här litet samhälle.

Själv tänker jag att samerna var faktiskt här långt, långt före oss ickesamer.

(Fast min mormor var av samisk härkomst så jag är väl lite lite same...jag är kanske jävig.)

Säger man det högt, att man håller på samerna, ja då blir man idiotförklarad av vissa människor.

Sorgligt.

En baksida av Kirunamyntet som jag inte gillar.

Men å andra sidan hatar många i Kiruna lulebor minst lika mycket. Kanske mer.

Det hatet bottnar i att Luleå anses bestämma över Kiruna och att "Luleå får allt". Det är en gammal oförrätt att LKAB:S huvudkontor flyttades till Luleå från Kiruna.

Så man ska akta sig för att vara same eller lulebo i Kiruna. Man behöver inte tala om det direkt iallafall...

Blir så in i norden trädgårdssugen när alla bloggare från södra Sverige håller på att blogga om sina växter. Det riktigt kliar i fingrarna!!!

Men så kom jag på att jag kan också skriva lite om trädgård, eller i allafall om blommor, för bilder har jag ju sen tidigare år.

I min stugträdgård har jag många favoritväxter! Pion förstås! Den mest lättälskade blomman för mig. Också myrornas favorit.

Sen har jag några mera udda favoriter som temynta, underbar bukettblomma som luktar starkt av mint när man rör den.

Den blommar på hösten hos oss. Går bra att göra te av. (Den kan heta något annat pepparmynta kanske, jag är ingen expert på namnen...

En annan favorit är gurkört.

Den är jättefin att dekorera tårta med, fullt ätbar, smakar lite gurka. Sprider sig väldigt mycket. Den blommar i blålila och har lite ludna blad.

Fina bukettblommor är också Aster. Den hade alltid min mormor och därför har jag den också, nostalgi!

Luktärter har jag alltid, liksom krasse och ringblommor. De senare kan man lägga i salladen, blir jättefint!!!

En favoritperenn är röd solhatt. En gammal medicinalväxt. Den älskas av humlor också. De sitter blick stilla och man kan faktiskt klappa dem när de sitter på en röd solhatt-det är nästan som om de blir drogade.

Tagetes har jag för att de skrämmer bort skadedjur. Tyvärr inte harar som gärna käkar tagetes...

Andra perenner jag tycker om är olika nävor. De har fina blad och är ganska låga och brer ut sig nedtill i rabatterna. De har olika blomningstider också och avlöser varann. Bolltistel älskar jag när de sticker upp ovanför alla andra, men de vill bara frysa bort för mig varje vinter...

I min stugträdgård får också naturen hjälpa till med trädgårdsdesignen. Massor av rallarrosor står ståtliga lite varstans. De tycker jag om. De hör till vårt klimat.

På vår ö finns inga maskrosor! De tycker jag inte är så fina. Jo, när barnen kommer med dem i bukett. Men stammen liknar alldeles för mycket en...just det! Det där äckliga långa som bor nere i jorden...

På hösten när vi stänger stugan och reser hem står trädgården i sin allra bästa blomning.

Det är lite trist att åka iväg då.

MEN, nu är det slut på det. Nu kan jag hädanefter följa den trädgården alla årstider igen.

Men jag kommer nog att ändra om lite därute, inte ha några sommarblommor egentligen utan bara perenner som sköter sig själv. Och så kan jag satsa allt krut och arbete i nya trädgården...

Tack Lisa! Jag hakar naturligtvis på ett så roligt upplägg!!!

Jag är lite sen till tisdagstemat Rörelse.

Här kommer det:

Barnen spelar bowling och det är en av få gånger jag får ihop allihopa att utföra någon rörelseaktivitet TILLSAMMANS.

(Eftersom bilden inte var tagen särskilt för detta tema så är detta bara en övning inför nästa veckas tema.)

HU! Har haft ett scenario här hemma värdigt ett hingstutsläpp om våren eller en tuppfäktning förr i tiden.

Dock ej med våld men med verbala pajkastningar och vrål och smällar i dörrar och alla möjliga andra sätt att få utlopp för ilska.

Det är de två äldsta som rök ihop.

Äldste är hemma för att det var utedag idag och han fick inte sitt förstahandsval utan hamnade ensam 12-åring på fotboll långt bort med en massa högstadieelever. Han vädjade om att slippa och jag var (snäll?) och lät honom stanna hemma.

Klockan 10 ringde skolan och meddelade att 10-åringen skadat sig i skateboardrampen.

Jag är van att skolan ringer och säger att 10-åringen skadat sig.

Det är inte att han är väldigt känslig och får ont lätt, nej han är väldigt tålig och tror att han är osårbar.

Så han skadar sig mer eller mindre allvarligt mest hela tiden.

Som mamma till en sån, blir man väldigt cool med tiden.

Så jag sa till den uppjagade vikarien som ringde att jag kommer och så körde jag iväg och hämtade honom.

Hans knä var alldeles svullet och han kunde inte stödja på benet.

Jag fick glänsa och se ut som världens mest "alltidredomorsa" då jag kom med ett par kryckor i handen.

Hon blev VÄLDIGT imponerad! Haha!

Nu för tiden måste man köpa sina kryckor och då har man ju dem kvar. Så man är alltid redo.

Bra, nu fick vi lite valuta för de 300 kr det kostade att ta ut kryckorna senast det behövdes. Haha!

Nu har svullnaden gått ner lite och det gör inte lika ont.

Men de har bråkat så gnistorna rykte.

Huvva, vad mycket adrenalin och vrede de hade i sig.

Man blir olycklig att se såna utbrott.

Men de delar rum och måste ju få bli less på varann ibland.

Ibland är de bästa vänner, oftast om jag ska vara ärlig. 95 procent av tiden.

Men resten av tiden tror man nästan att de skulle kunna mörda varann.

Och jag är noga med att inte ta stälning.

Jag bara bevakar att bråket inte spårar ur för hannarna...

Nu är det över.

De är SURA på varann.

Men om någon timme fnissar de nog igen.

Jag har för närvarande 4.998 (haha) män/killar/grabbar som läser min blogg. Som svarat på enkäten alltså. Det var fler än jag trodde.

Jag låter frågan ligga kvar, kanske ramlar det in någon fler man.

Jag trodde inte att jag hade en enda, eftersom jag aldrig fått någon manlig kommentar i min blogg. (Jo, kanske "manlig" men jag menade ju kommentar med underskrift av en man...) (Förutom från Fredrik på bloggagratis då...)

Intressant.

Idag är det varmt i Kiruna!

Springer och kollar; 14 PLUSgrader!!! Otroligt. (Ja, faktiskt för oss!)

Flaggorna på OKQ8 ligger rakt ner. Det blåser ingenting! Tyvärr lyser inte solen, men den kommer nog och då kommer vi ju att nå sommartemperaturer.

Då ska vi promenera till Blå kiosken och köpa glass. Efter skolan. Det är ett måste.

Hur kollade vi vinden innan vi bodde granne med OKQ8???

Måste nog göra en vimpel eller en "oro" som Clara kallade det som tjejerna på Sytt har gjort. Den ska jag hänga i min trädgård. Så att jag ser när det blåser.

Jag ska få trädgård, jag ska få trädgård, Jag ska få trädgård, Jag ska få trädgård, Jag ska få trädgård, Jag ska få trädgård, Jag ska få trädgård!!!!

(Förlåt-drabbades av lite längtanspirr. Stänger inne pirret, så när det väl slipper ut är det svårt att få stopp på.)

Tänk! Om tre-fyra dagar får vi nyckeln i vår hand!!!

Vi åker ner på söndag till Luleå och träffas kl 10.00 på måndag på banken där vi skriver papper och sen får vi nyckeln!!!

JIPPI!!!

Fy fanken vad spännande det ska bli att åka dit igen!!!

Jag har varit där en gång på visning, en mörk januaridag då det var -20 grader.

Minns bara att jag gillade det jag såg.

Minns knappt några detaljer. Så det blir som att öppna många julklappar. Bara att gå runt i det tömda huset och spana in alla detaljer.

Strömbrytare, fönsterhakar, innerdörrar allt sånt som handen kommer att vänja sig vid, men som nu är alldeles nytt och okänt.

Rumsindelningen, hur gick man nu?

Oj, såg det ut så här?

Och sen kan vi gå runt i den spirande trädgården och se vad som är på gång. Klappa om träden och krama dem och säga Hej trädet!

Öppna dörren till växthuset!

Det är så att jag vill ha en trumvirvel när jag gör det. Och fanfarer och flaggvimplar! Och applåder.

Men det räcker med min egen hjärtklappning och min egen spänning.

Härbret. Vi ska öppna den uråldriga dörren till härbret. Insupa doften. (Hoppas det inte luktar fukt!) och kika in.

Gå in.

Säljaren har lämnat en vävstol där. EN VÄVSTOL!

Som om det inte räckte med ett växthus!

Nu är det bara drejskivan kvar så har jag allt jag önskar;

Växthus att odla egna tomater i. Och plantera om blommor i och ta ett glas vin i...eller en kopp te.

Vävstol att väva egna trasmattor med. (Och banka av lite ilska vid.)

Härbret att...jag vad gör man med ett härbre idag?...bara har! Ställa krukor på...gå in i och bara gömma sig i.

Garage att gjuta betongprojekt i. Och snickra och meka...och kanske en dag dreja i... (Bilarna? Ska de stå där??? Nej, det går ju inte!)

Hönshus! HÖNSHUS!!!

Jag ska ha några Hedemorahöns och en tupp som går omkring och kacklar och värper ägg någon gång då och då precis som hönor ska. (Industrihönor värper med rasande tempo men lever bara några få år.)

Det är som en dröm!!!

Ska allt detta komma till MIG? Till OSS?

Jag är lycklig!!!

Det är så härligt att längta!

Tre dagar...

Aiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii !!!!