Tappade en av min älsklingsassietter i golvet. Det gick i många bitar. Vem bryr sig. Egentligen. Det som var bra med det är att då ska jag gjuta rundlar av cement och trycka ner porslinet i. Så har jag ändå kvar den. De kan jag ha i trädgården sen.

Maken tittade väldigt underligt på mig när jag nogsamt packade in skärvorna i mjukt papper och packade ner dem i en flyttkartong...

Cement är kul. Man kan göra mycket fint med det.

Gjorde ett fågelbad av ett stort rabarberlöv i somras. Blev hur fint som helst.

Och en platta som alla fyra barn fick göra ett fotavtryck var i. Den plattan blev förstås särskilt fin!

Det ska bli så kul att få bo i hus igen. Då kan jag hålla på med alla såna här projekt. Året om.

Härligt.

Att bo i lägenhet har varit skönt på ett sätt. När man har småbarn och mycket jobb och noll fritid, då blir man bara frustrerad av att inte hinna med ett hus och allt som krävs för att sköta det.

Men nu riktigt kliar det i fingrarna att ha ett hus att sköta om igen.

Det börjar dra ihop sig. 15 dagar kvar bara!

Bilden visar ett mosaikbord jag gjorde med lite assiettskärvor. I brist på betongprojekt...

Inget mästerverk, men jag har gjort det själv och då blir man lite kär i det i allafall.

Godnatt!

Det finns tillfällen då vi inte ska spara på energi.

Det är när vi använder vår egen kroppsliga energi. Där borde vi lära av barnen, de små, hur man använder mycket energi så effektivt som möjligt.

Här kommer ett exempel:

Dottern skulle hjälpa mig att sätta in en hel hoper hushållsrullar uppe i ett högt köksskåp där vi brukar förvara dem.

Hon tog en (1) rulle från bordet, klättrade upp på lådorna
ställde sig på köksbänken, satte in rullen, hoppade ner

hämtar en (1) ny

och klättrar upp på lådorna, upp på köksbänken och så vidare. Om och om igen! Finfina rörelser. Finfin gymnastik. Finfin energiförbrukning!

Efter ett tag kommer pappa in, ser vad hon gör, ställer genast fram en stol åt henne så att hon ska slippa klättra och börjar räcka henne rullar.

Han kan bara inte stå och se på när hon är sådär "ineffektiv". När hon i själva verket är supereffektiv!

Strax efter kommer yngste sonen in i köket. Ser vad syrran gör, nu har hon bytt taktik igen, nu kastar hon upp rullarna, låtsas att skåpet högt upp är ett basketmål och rullarna basketbollar.

Sonen tittar på en stund. Funderar.

Ser pillimarisk ut och säger: Jag fick en idé!

Han hämtar en rulle med smörpapper, klämmer fast ena änden i kylskåpen och håller i den andra och vips har de en jättekul lek. Rulla hushållsrullar nerför ett transportband. Idén fick han från filmen "På andra sidan Häcken" sa han.

Sen hade de jättekul med detta ett tag.

När de ledsnat på leken gick båda från köket.

Då fick fyrabarnsmamman fnatt och försökte härma dotterns gymnastiska övningar. Efter fem rullar slutade jag. Det var JÄTTEjobbigt!!! Flera kakor förbrändes. Nåja, åtminstone en.

Resten av rullarna hamnade på plats på det vanliga tråkiga vuxna sättet.

Jag kom precis på att detta med att fastna framför datorn kanske inte är så hemskt ändå. I det stora hela.

Javisst, det går energi att ha datorn igång, men om man istället är ute och kör bil eller ännu värre ute och reser med flygplan så är det ju inte jämförbart. FLYGET är den absolut största miljöboven. På nätet kan man mötas utan bil och flyg.

Man kan "resa" i världen och se sig omkring...

Det är någonting bra med internet!

Visst, det finns nackdelar; människor rör sig mindre, är mindre sociala "öga mot öga", men miljömässigt, är det BRA!

Så sitt för all del kvar framför datorn en stund till om det hindrar dig från att göra något miljöfarligt!

(Men nätshoppa nu inte! LÄS bloggar istället!)

Om bara 10 stycken av er som läser hos mig klickar på denna länken är jag glad. Och om alla 10 går in här sen blir jag ännu gladare: HÄR

Detta med klimatförändringarna gör en så beklämd att tänka på.

Man vill ju bara fortsätta med sitt.

Slippa se sanningen.

Men det onda går inte bort för att vi blundar!!!

Efter att ni tittat på trailern går ni in till Clara som skriver om detta idag.

Hon är optimist och det är såna vi behöver nu. Inte såna pms-indränkta ena som jag! (När kommer den där förbannade mensen-detta verkar bli ett kroniskt tillstånd!!!)

Jag ser allt så svart.

Trots att vi med egna ögon ser att klimatförändringarna är här för att stanna gör vi inget!

Vi gläds åt värmen som kommer tidigare och tidigare. Kortsiktig dum glädje.

Egentligen borde vi ALLA på en gång sälja våra bilar och inte köra bil en mil mer i våra liv.

Inte köpa en endaste pryl till.

Men vad gör vi?

Tänker: Så förfärligt!!! Så hemskt!!!

Sen tar vi vår bil och kör till närmsta shoppingcenter och trösthandlar.

Snacka om strutsbeteenden!

Det är våra barn det handlar om!!!

Det är där vi måste sätta in krafterna också. Se till att de är klokare vuxna än vad vi är...

Men lär vi dem att spara?

Lär vi dem att gå och cykla istället för att köra bil?

Hoppas några gör det.

Men det RÄCKER INTE!!!!

Detta är tyvärr inget som vi små människor, fotfolket, kan åtgärda.

Det krävs politiska beslut. MODIGA politiker, som inte tänker på att bli omvald till nästa period utan tänker större.

Hjälp!

Som sagt: gå in till Clara istället! Hon ger en mer positiv känsla istället. Lite hopp?

Vi behöver ett anarkistiskt miljöparti som BARA jobbar med miljöfrågorna och inte tvingas vara proffs i alla andra frågor också. Då kommer miljöpolitiken i skymundan, precis som i verkliga livet.

Och så behöver vi 2 miljoner människor i Sverige som röstar fram detta parti.

Och så behöver vi samma scenario i hela världen...

Tyvärr behöver vi en riktig katastrof också, lämpligen i USA med hundratusen döda...inte för att jag vill ha ihjäl amerikaner utan för att DÅ reagerar USA...och övriga världen.

10-årige sonen har fått bakfnatt! Han vill helst baka varje dag.

Ett tag fick han det. Jag tänkte att det är ju något han ledsnar på. Och jag tänkte övning ger färdighet. Det är bra för barn (och särskilt pojkar) att öva i köket.

Visst. Han är fruktansvärt bra på muffins. Slänger ihop en smet som det värsta proffset, utan recept förstås och muffinsarna blir höga och fina...

(Något jag aldrig lyckats med...)

Nästan varje dag i kanske två, nej, tre veckor bakade han muffins. Och familjen åt muffins...

Nu har jag infört muffinsstopp. Högst en gång i veckan får han baka.

Vi ökade sakta men säkert i vikt, allihopa, av den där muffinsdieten.

Det är ingen bra bantningsmetod, men det kanske ingen trodde heller?

Det är en utsökt viktökningsmetod.

I söndags fick äldste sonen baklust. Det var väl muffinsabstinens som låg bakom. (Sockerabstinens!)

Så jag försökte vara smart. Jag vill ju verkligen att 12-åringen ska gilla att jobba i köket och då måste han ju få göra det när inspirationen faller på. Så jag ville inte säga nej, utan jag sa: -Baka! Bara inte muffins. Jag tänkte att han skulle tycka att allt annat var tråkigt eller för jobbigt.

Men det tyckte han inte.

Två plåtar ljuvliga drömmar blev det. Mycket lyckade och proffsiga.

Första gången.

Detta bådar inte gott.

Bara inte en drömdiet är på väg in i familjen. Vi (jag) pallar inte med mer kakor.

I denna familj har vi sällan eller aldrig kakor och annat onyttigt hemma.

Det är enda sättet att avstå.

Finns det så äter vi.

Bättre att inte köpa hem. För det funkar. Finns det bara frukt-ja, då äter vi frukt.

Finns det kakor eller annat gott och frukt-då blir frukten kvar i fruktskålen.

Vi är en hop med karaktärslösa själar...