Maken och jag har varit tillsammans i 25 år, men bara gifta i 15. I dessa femton år har jag haft mina vigselringar på vänsterhanden i princip alltid, utom när jag sovit. När jag började arbeta med stugträdgården för en sisådär fem år sen åkte ringarna av allt oftare även på dagtid. Jag började bara ha dem när jag gick utanför hemmet. Kände mig "oklädd" utan.
Tillfällen att förlägga ringar fanns det alltså gott om och många gånger har de varit borta, men alltid blivit hittade under någon tvätthög eller pappershög...ja, ni fattar...

Ringarna bestod av en förlovingsring och en vigselring i vitt och rött guld blandat och så en äldre guldring som en nära släkting haft som jag hade mellan de andra två. Jag gillade verkligen mina ringar. De var en del av mig. Lagom råa och breda för min typ av hand. (Inga pianofingrar här utan mer trädgårdsarbetarhändertypen. Den som sett mina fötter kanske kan tänka sig...)

Så i våras började ringarna försvinna en efter en.

Först försvann förlovningsringen. Vi flyttade till dit vi bor nu och vid den absolut sista transporten försvann den. Efter en hel dags städning där jag haft dem på spisfläkten var de det sista jag tog med mig. Eftersom händerna sved och var nariga efter en lång dags städning ville jag inte ta på dem. Lade dem i en kruka med andra viktiga saker som skulle med. Krukan tippade omkull under transporten i bagageluckan och hur mycket vi än letade var en av ringarna försvunna. Den var bara borta!!! Puts väck. Till saken hör att vi hade hyrbil just den dagen eftersom bilen var på framrutebytee efter ett stenskott. Vi bad hyrfirman hålla ögonen öppna, men ingen har hört av sig.
Jag fann mig i förlusten och tog istället makens som han aldrig använder. Så nu hade jag tre igen. Makens bar jag längst in för att den var lite större.

Ring nummer två, vigselringen, förlorade jag sista veckan i stugan. Där jobbar jag i trädgården hela tiden så ringarna ligger jämt i nåt fönster och när jag skulle ha dem nästa gång var en ring borta. Puts väck! Helt totalt borta. När vi åker hem på hösten är det grundlig städning som gäller och ringen finns inte i stugan.

Jag har nu två ringar kvar. Och båda är lite för stora...när händerna är kalla.

Vid en sista höstlig båtutflykt innan hemfärden var jag som vanligt den som både ankrade och knöt fast båten (det finns säkert nån båtterm för att "knyta fast" båten, men jag tror absolut att alla förstår mig ändå...)
Jag tog upp ankaret, fällde ut det och började svinga det och kastade iväg det...och i kastet flög även makens ring i plurret. Rakt ner på det djupa där jag kastade ankaret...
Plopp! Borta var den...
Jag var iskall om händerna efter båtturen i den norrbottniska skärgården.
Maken bara blängde på mig. Vad ska man säga?
Nu började jag känna lite olust över allt vigselringsvinn. det började bli väldigt vidskepligt eftersom vi hade det ganska jobbigt vid denna tidpunkt.
Tre ringar, alla våra ringar som vi gav varandra för femton år sen tappade jag under en fyramånaders period.

Kvar finns släktingens gamla stora vigselring som jag hade mellan mina.
Suck.
Det sägs ju att guld kommer tillbaka. Stugringen kan jag tänka mig dyker upp, men den som ploppade i sjön tvivlar jag starkt på och den som ligger i en hyrbil eller tappades ute nånstans hyser jag heller ingen förhoppning om att hitta.

Trist.
Men ett äktenskap sitter ju inte i ringarna...

Kanske kan vi ge varann nya ringar om allt löser sig.

Vi är på väg upp i vår äktenskapliga berg och dalbana, tror jag...

 

Esters mamma

7 april 2007 21:05

Vad roligt att det är på väg uppåt. Jag är på ringjakt och det finns massor av fina ringar nu så köp er ett par nya.
Ha en *gevarandranyaringarfest* i trädgården till ert nya hus. Nya ringar, nytt hus och nytt liv.

http://estersmamma.blogg.se

 

Kaffeflickan

7 april 2007 21:38

Hoppas ni hittar tillbaka till varandra. Jag förstår att man verkligen kan tappa bort sig själv och den andra bättre/sämre/i alla fall vuxna hälften i allt med barn,jobb,hus, hålla sig flytande. Kram.

http://timelessrooms.blogspot.com

 

Persilja

7 april 2007 22:15

Kaffeflickan: Det är ju precis det som är problemet! Barn äter en levande om man ger dem chansen, och jag är en sån som sätter mig själv längst ner på skalan...
Nu ska vi flytta, byta jobb, byta skolor, umgänge, allt. Och det slukar massor av energi. Men det ska bli nåt BRA av det!!!

Esters mamma: Vilken oerhöt vacker tanke!!! Åååå, vad jag föll pladask för den idén!!!
Jag ska ordna en sån fest!!!
Jag skull vilja ha en Eefva Attling ring!!!

 

Esters mamma

7 april 2007 22:38

Nu sitter jag här och ler stort :-))
Din kommentar kändes så positiv Persilja, du ska se att allt kommer att ordna sig.
Som jag har sagt tidigare, det är du som måste mobilisera din kraft. Allt kommer att bli bra!

 

Lantliv

8 april 2007 00:02

Härligt att höra syster yster. Å ringfesten som Esters mamma skriver om verkar ju en lysande idé. Njut nu av utsikten på väg upp i berg och dal banan. Påskkram!

 

elaina

8 april 2007 00:20

Hoppas, hoppas, HOPPAS!
Kärbons Chef å hans Fru har gift om sig ett par 3ggr, med varandra! Det är väl nå´t att ta efter, det gav dom ny energi iaf.
Trädgårdsbröllop är oxå vad vi siktar på, bara vi blir med hus nå´n gång, suck...
=0)
PS:Apropå ringarna: "Det inte tjuven tar får man igen" heter ju det gamla ordstävet. Kanske läge att konsultera Helige Antonio oxå? (se min länk här nedan om Du missat det inlägget)

http://elaina.bloggagratis.se/2007/03/26/109867-an

 

Persilja

8 april 2007 08:12

Elaina: Nädu, int har jag missat ett sånt viktigt inlägg! Men jag hade glömt det. Ska gå tillbaka och läsa in mig på tekniken...
Men två av ringarna finns i Lule så jag får tillkalla honom två ggr. Vart den tredje är får jag ju se. Om den är i en hyrbil i Blekinge eller Sörmland eller Lappl. Väsby har jag ju andra helgon at åkalla! Hihi!
Trädgårdsbröllop låter romantiskt! Håller tummarna att det snart ramlar en trädgård i huvet på er! Du har väl hängt upp en bild??? Kram! (Kom ihåg att den ska hänga i önskeområdet...kolla i nån feng shui bok; det finns ett särkilt område i rummet som är särskilt lämpat för önskningar!!!)

Lantliv: Tack vännen! Det ska jag försöka göra. Jag ska nog ta efter Kaffeflickan och skapa "dagtäta" rum. Glömma gammalt groll och bara se framåt! Det är inte lätt, men man har ju ett val!!! Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...