Hundbiten

5 april 2007 11:43

:)
Här bråkas det också, ibland. Jag och dottern mest. Men ibland skiter vi i det och lägger oss med huvudet i varsin kudde och skriker allt vi kan där i det mjuka. Ibland funkar det faktiskt. Man blir lite skrattig. :)

Lisa

5 april 2007 11:45

Jag blir alltid så avundsjukt misstänksam mot de par som ALDRIG bråkar... Det kan ju inte vara sunt...

Persilja

5 april 2007 11:52

Hundbiten: Jag har för okontrollerbart humör för att hinna tänka tanken att inte bli arg...
Int´hinner jag ghämta en kudde...Fast jag ska prova tänka tanken nästa gång det blir dags...

Lisa: Visst är de OSUNDA! Visst ÄR de det!!! Jätte jätte osunda.
Fast avundsjuk blir jag också...

marie

5 april 2007 11:53

Hos oss är det totalurladdning då och då! Stickor och strå flyger och jag är en jäkel på att säga vassa saker. Jag blir otroligt verbar när jag är arg! Jo, nog är jag en häxa! :-D

maria

5 april 2007 12:23

Hej på dig fyrabarnsmamman!
Jag har faktiskt också fyra barn, fyra pojkar och ärligt så är det nog mest dem som det blir lite strider med ibland men nu börjar de bli stora så striderna förändras en hel del.

Tyvärr, så är jag och min man ett par av de där "äckliga" som faktiskt inte grälar eller bråkar. Jag brukar få ett hysteriskt raseriutbrott så där en gång varannan till vart tredje år (oftast på barnen) och min man blir sällan arg mest trött och ledsen ibland. Men visst tycker vi olika och visst diskuterar vi men vi låter det oftast stanna där, vi har inte behov av att "klämma åt varandra" eller att såra... Vi gillar helt enkelt att ha olika åsikter i en del saker och lika i andra. Ibland kan jag snegla på hur han har skvätt vatten på diskbänken och då kan jag känna hur det knorrar till men så tänker jag att det är ju mitt problem, min fobi och då får jag ta tag i det och inte bli sur på honom. Jag misstänker/vet att han hanterar mycket så också. Jag kan inte tvinga någon att bli till det jag vill men jag kan välja vem jag vill ha och sen lära mig att tycka om de små egenheterna som jag egentligen har svårt för. Lät det flummigt? Antagligen men jag menar väl bara att man kan väl bråka om man vill eller också lägger man det på diskussionsplanet istället. Största konflikten vi har är när jag lägger över ansvaret på honom när det gäller val av gardiner, han får sån ångest då men han biter ihop och gör det för han vet varför, vi har redan diskuterat att jag inte ska vara ensam ansvarig för hemmets utformning.

Förresten, är det dina barn på sidan? De är urgulliga!!!
Hoppas att du hittar någon rätsida som känns bra för dig för det är ju det som är det viktiga, att det känns rätt för dig.
Maria

Persilja

5 april 2007 12:59

Fel svar Maria! Jag ville ha svaret där det stod "du är helt normal, så gör alla". Såna som ni ska bara vara en myt som ingen tror på. Suck. Men man får inte alltid de svar man vill ha. Det låter skitbra ert sätt att hantera konflikter...
Men det ger mig ingen tröst. Får mig bara att känna mig ännu mer USEL.
Tur du tyckte mina barn var söta, så du är fölåten! (Fniss!)
Sriv gärna igen för din länk funkar inte. Blev ju nyfiken att hälsa på dig och göra små studiebesök. Vem vet. Kanske kan även en gammal hund lära sig sitta vackert...

maria

5 april 2007 13:57

Nä, jag förstår att det inte var rätt svar men... och jag förstår att du inte kom fram till min sida, det är jag som är ny på detta så jag skrev ju URL:en som en mailadress. Ja, ja man blir aldrig för gammal för att lära.

Jag å min sida blir avis på er som är så händiga vid datorn, som kan lägga in bilder på er själva och era barn och allt... Det måste jag lära mig.

Arga Mamman

5 april 2007 14:14

Det beror väl lite på personlighetstyperna va? Är det två lugna varelser som lever ihop så kanske det inte blir sådana där härliga urladdningar? Don efter person liksom... ;)

Ha en riktigt skön påsk Persiljan!

Persilja

5 april 2007 15:39

Maria: Har varit hos dig nu och hälsat på! Jag kommer tillbaka!

GLAD PÅSK tillbaka till alla! Själv ska jag inte åka nånstans så jag kommer nog att sitta vid datorn ibland...

elaina

5 april 2007 20:28

UjUj, bara inte grälet handla om att Du skänker bort gardiner åt höger å vänster till vilt främmande människor! ;)

Jag förbrukade hela min livsranson på gräl när jag levde(?)med barnafadern.
Nu håller jag mig till en bråkkvot på ca 3,2/år. Det kan bero på att jag numera aldrig samlar på mig gruff så det ligger å ältar imagen å förvandlas till "grRraAOouwl"!
Samt det faktum att vi är så där äckligt osunt tok-kära som Du ju är väl medveten om...
=0)
PS: klart som F-N att vi bråkar, det är ju så härligt att försonas!

Persilja

5 april 2007 23:11

Nehej! Haha, snarare motsatsen-VARFÖR har vi så förbannat mycket grejer??? Fast nu var det nå helt annat-faktiskt ekonomi-att jag inte bryr mig tillräckligt...men jag är inte intresserad!!! SÅ länge pengarna räcker månaden ut är jag glad. Resten skiter jag i. Men han är en annan ekonomityp som vill att man är "engagerad" i sin ekonomi...
Jag är så glad att nån av oss är det-bara jag slipper. Gäääsp! Tråkigt!!! Men ett evigt tema till gräl. Nåja, NÅT ska man väl gräla om. Det ena är väl så gott som det andra...