Igår kväll när jag skulle gå och lägga mig hittade jag inte min mobil. Det är inte ovanligt. Nästan varje kväll innan jag går och lägger mig ringer jag upp min mobil först. Lokaliserar den snabbt och tar med den upp till sängen.
Hm...men igårkväll hittade jag alltså inte mobilen.
Det hördes inget när jag ringde den. Alla sov utom jag. Maken skulle upp och åka flygtaxi kl 05.15 så han hade lagt sig i pojkarnas rum och alla barnen utom en sov uppe i sovrummet.
Jag gick ut i natten med morgonrock och jacka för att leta mobilen i bilen. Men där var den inte heller. Däremot var ena bildörren inte ordentligt stängd så kupélampan hade lyst länge. Tur jag gick ut! Annars hade jag väl varit batterilös dagen därpå.
Jag mindes att jag hade haft telefonen i bilen sist, så jag utgick ifrån att den var borttappad mellan bilen och huset. Förmodligen omhändertagen.
Men HUR skulle jag nu kunna vakna i morgon bitti utan min mobil?
Kikar mig omkring och ser en ikeaväckarklocka som står bredvid tv:n. Den har dock ramlat i golvet och har knappen som man stänger av alarmet med avbruten. Såg framför mig hur jag skulle kasta den i väggen i ren panik imorgon bitti när den tjöt klockan sex...
Tar äldste sonens Ericsson som är utan ström (som oftast). Stoppar den i laddaren och tänker försöka hitta alarmet på menyn. Den lyser bara- ingenting på displayen annat än ett blåaktigt sken. Jag väcker 12-åringen som nyss somnat och frågar hur man gör. Han mumlar "den är lite seg när den varit urladdad. Det tar typ en timme innan den visar något..."
SUCK! Jag var ju trött-orkade inte sitta och vänta en timme på en mobil som var trögstartad. Söker de andra två sönernas mobiler men hittar dem inte. Och jag kan inte ringa upp dem för deras mobilnummer finns i min mobil-jag har inte lärt mig dem utantill! (Det är lite för mycket siffror och annat däruppe redan...)
Kommer på att 10-åringens mobil ligger uppe i hans loftsäng i det rummet där maken sov sen någon timme. Tassar in, klättrar upp i loftsängen och hittar hans mobil under täcket. Smyger ut och lyckas sparka till en låda med glaskulor på golvet. SKRAMMEL!!! DÅN!!! Rullrull! SKRAMMEL!!! Oj, vad kulor kan låta när det är tyst...
Maken vaknar, grymtar och ber mig vara lite tystare! (Vadå! lite kulskrammel får man väl tåla hmpff!)
Nu hade jag en mobil iallafall.
Lägger mig äntligen och ska precis somna då jag plötsligt reagerar på tiden på hans mobil. 22.08 stod det...
Var inte klockan mer???
Ringer fröken ur och hon säger 23.34.30 pip...
Tyckte väl det. Letar febrilt efter ställaomtid men hittar inget. Går igenom hela menyn på mobilen. Ingenstans att ställa om tid. SUCK. Hatar alla olika mobiler och olika menyer. Kan de inte standardisera knapparna så att alla funkar på samma sätt???
Måste alltså räkna om tiden och ställa alarmet på en fejkad tid som stämmer med den felaktiga men ändå väcker mig vid rätt tid. Är vid detta laget så trött och sömnig så jag får tänka länge innan jag kommer på att ställa klockan på 04.30-då ska den ringa lagom till 06.00 Men har jag verkligen räknat rätt???
Får en orolig sömn där jag sömndrucken ringer fröken ur och kollar vad klockan är minst tre gånger. Orkar inte komma ihåg hur fel mobilen visade. Var det en och en halv timme fel framåt eller bakåt???

På morgonen ringer jag upp min egen mobil igen. Inget svar. Ett konstigt tjutande långt, långt bort bara. Men det lät inte som min mobil. Mer som ett brandlarm, eller ett envist tjuvlarm. Efter en liten stund kommer 10-åringen och ropar upprört; "Mamma! Våran bil tjuter och blinkar-tjuvlarmet är på." Tittar ut och ser bilen och inser vart det envisa tjutandet kommer ifrån. Klockan är halv sju på morgonen.
Och grannen jobbar nattskift...
Jag kastar på mig kläderna, har bara bh, vinterjacka och jeans och skor.(Varför tog jag på mig bh???) Springer ut och inser hur HÖGT bilen låter därute. Låser upp och försöker trycka på alla knapar för att få tyst på bilen. Den bara tjuter OOOIIIOOOIIIOOOIII oooiiioooiii oooiiioooiii oooiiioooiiioooiiii ooiiioooiii!!!!
Efter ett tag ringer det i öronen och jag känner stressen.
Inser att jag inte kan göra nåt. Stänger bilen-går därifrån. Känner hela kvarterets arga blickar på mig. Förbannar maken och hans dumma idéer att köpa NY bil med allt elektronikstyrt. Vad är det för fel på en gammal hederlig skrutt Ford Granada från -81 som jag nöjd körde omkring med innan...
(Kanske var det att man inte kunde få ut bilnyckeln så vi hängde en keps på spaken för att dölja att nyckeln satt i. Eller var det att någon av oss fick ligga i skuffen när vi var ute och åkte hela familjen. Eller var det att den vägrade starta när den var mittimellan varm och kall så hade den stått i motorvärmaren och jag åkte på ccop och storhandlade hade den hunnit svalna, men inte bli kall, och då startade den inte. Då var jag tvungen att vänta ca två timmar tills den var helt kall...)

Väl inne tystnar biltjutet efter ett tag. Kanske har batteriet tagit slut eller så är den inställd på 20 minuter eller nåt.
Puh!
Skjutsar barnen med makens bil. Törs inte röra min eftersom den kan börja tjuta igen.
Senare, vid elvatiden ska jag gå upp på stan för att höra på teliabutiken vad man gör för att spärra ett abbonemang på en tappad mobil. Tänker bara gå förbi bilen och se om den går att öppna utan tjut. Det går den. Och då ser jag den. Mobilen, i baksätets ficka. Där min son lagt den efter att han ringt från den igår.

Vad tror ni utlöste billarmet?
Jo, jag själv när jag letade min mobil. För den vibrerar också...
Gissa vad andra av familjens mobiler varit med om?
Jo, en har blivit tvättad, sköljd och centrifugerad i tvättmaskinen. Den gick inte att rädda. Men den blev ren.
En har jag tappat ur fickan när jag klev in i bilen. Därefter har jag backat över den. Den klarade sig inte.
En slängde maken i golvet när vi grälade. (Den gick i flera delar, klarade sig inte.) En skulle 10-åringen plocka isär och se hur den funkade (när han var 7 år) men när han plockade ihop den var knappmattan försvunnen. Så när man skulle ringa var man tvungen att stoppa ner en virknål och trycka försiktigt på de knappar som skulle tryckas på.
Min Nokia som jag har nu hänger i en tråd, båda gångjärnen är av, men konstigt nog funkar den bra om man bara vet hur man fäller ihop den utan att klämma tråden...
Äh, ska fota så man fattar...
Lantliv hade en rolig mobilhistoria också.