Alla inlägg under mars 2007

Av Persilja - 18 mars 2007 08:41

Nu börjar barnen vakna ett efter ett. Först kom 10-åringen med övernattande kompis, de var sugna på att ligga och dra sig och se film, så de ställde sig vid DVD-hyllan och började diskutera. Efter en stund tassade 6-åringen upp. Hon börjar alltid dagen med att sitta fem minuter i min famn. Så jag fick en varm skön levande filt på mig här vid datorn. Kan det bli bättre. Nu när hon gått fryser jag!
Hon satte sig att se fyrans barnprogram. Efter ca tio minuter kommer hon skuttande och väcker sin närmsta storebror "Det är Svampbob! Det är Svampbob! Vakna!!!" Varpå han vaknar och masar sig till soffan med täcket i släptåg. Nu är det bara tolvåringen som ska vakna. Han får sova. Ett tag till iallafall.
Idag har jag inga sysselsättningsproblem. Bör tvätta, tvätta, tvätta, tvätta! Och vika tvätt. Hoppas jag hinner med sju åtta maskiner för jag släpar verkligen efter med en hel massa tvätt. Mycket sängkläder. Jag får hänga inne i lägenheten. Skulle önska att jag kunde hänga tvätt som på bilden. Men SNART får jag det!!! Det är bara två månader kvar tills jag kan gå ut i min egna trädgård och knyta upp linor i mina EGNA träd!!!! De är fantastiskt!
Jag är SÅ tacksam till min lyckliga stjärna!
Bild lånad från denna duktiga fotograf.
Gör ett besök!

Av Persilja - 18 mars 2007 08:07

Vaknade tidigt fast jag lade mig först vid halv två.
Omkring tjugo över ett på natten händer det nåt i Kiruna. Det sprängs i gruvan! De spränger loss malm som de bryter under dagen. När de spränger vibrerar huset till. Man hör en smäll också. Ibland skjuter de extra starkt och då kan något skaka ner i huset. Det är som en liten jordbävning VARJE NATT!
Det är faktsikt lite läskigt. Man är ju van, men om jag börjar grunna på vad som skulle kunna hända om någon spricka i berget plötsligt skulle kunna få för sig att öppna sig ännu mer, hu! Sprängningarna kanske framkallar en jordbävning en vacker dag.
Alla i ledningen bedyrar att det verkligen inte är någon fara. Men jag är född skeptisk. Vad ska de säga? De behöver folk som arbetar i gruvan. Klart det är helt ofarligt. SVT granskade fenomenet för inte så länge sen och det fanns forskare som hävdade motsatsen.
Vem vet allt om berget??? Vi är ju bara fjuttiga små människor. Berget har funnits här i miljoners miljoner år. Nu blir det perforerat inifrån.
Bara några hundra meter från vårt hus breder gruvan ut sig med milslånga gångar, i olika nivåer, snart tusen meter ner under våra fötter...
Jag är glad att vi ska flytta! Men orolig för alla som måste stanna.
Och då har Malmberget det ännu värre:
Titta noga på bilden ovan; ser ni den gigantiska gropen uppe i högra delen av bilden; skulle ni vilja bo i något av husen som ligger nära den stora inrasade gropen??? Det finns folk som äger de husen. De kan inte säljas, och vad jag vet löser inte LKAB in dem heller.
Men de som bor där har inget val.Vad ska de göra? De har sitt levebröd i staden och väljer att vara lojala med den stora arbetsgivaren. Det hörs protester ibland, gamla människor som tycker att LKAB kunde göra något för att hjälpa dem. Då kommer det alltid någon lokalpatriot och uttalar sig och kallar dem gnällspikar, att samhället inte skulle finnas över huvud taget om inte företaget fanns. Själv blir jag alltid djupt tagen varje gång någon husägare vågar kämpa mot gruvjättens cynism! Jag vet vad ens hem betyder för oss människor!
Bild lånad av denna sida.

Av Persilja - 17 mars 2007 23:50

Har jag inte! (Vad jag vet.) Men jag läste i DN att det var vanligt nu för tiden, bland ungdomar i allafall...
Men ont gör det! Och tungan är svullen. (Slut på sjukrappporten!)
Har inte gjort ett vettigt ting idag. Nästan. Skönt. Äldste sonen och jag har sett film tillsammans tills nu, det hör till lördagsrutinerna.
Älskar att nattuggla när jag kan. Nu sover alla inklusive övernattande kompis.
Jag har funderat på detta med bloggande. Många av de bloggar jag läser påminner om varann. Ja, påminner om min. Vardagliga tankar om livet. Om vardagslivet i sin enkelhet. En del bloggar är mer inriktade på det visuella, de är snygga och estetiska och inte så utlämnande.
En del är mycket utlämnande. Alla är lika roliga att besöka.
De utlämnande för att de bjuder på äkthet.
De vardagliga för att det är som att gå över till grannen och dricka kaffe; trevligt, energirikt.
De visuella för att de är som läckra tidningar, samma inspirationskälla.
Många verkar komma framåt i sina liv med hjälp av bloggen.
Så känns det för mig iallafall! Jag har sen jag började blogga på nåt sätt fått klarare tankar. Det känns som att en svag vind har börjat blåsa som jag kan segla med. Förut var det en enda lång stiltje...och så kunde det komma en orkan som ställde till med en del elände men som ändå kastade mig framåt en bit. Bloggandet har gjort att det är en fin lagom kvällsbris hela tiden...typ!

Jag skrev löpmetrar med dagböcker när jag var ung. Som så många andra.
Det har inte hänt så ofta även om jag saknat det ibland. Att blogga är ju precis det. En dagbok. Fast den är inte hemlig. Vem som helst kan läsa. Vilket ger en ytterligare dimension. Lite spänning. Och massor av glädje, och stöd.
Tänk så vidunderligt många miljoner människor som bloggar! Så många vardagliga berättelser och inblickar i andras liv man kan få ta del av därute. Vilken skatt!
Men hur mycket blir bevarat till eftervärlden?
Tänk när det ska forskas och man inte hittar ett endaste manuskript, inte en textrad, inga löpmetrar. Allt finns i burkar som inte längre fungerar. Ettor och nollor i en otydbar sörja...

Av Persilja - 17 mars 2007 15:04

Försökte mig på sängläget, men har man myror i bena. Herrejisses jag har ju int feber eller nå. Ligga och dra sig i sängen...(man är väl ingen ynklig karl heller...fniss!) (Förlåt alla män att jag drar er över en kam!)
Nej, surfa runt på nätet och för en gångs skull få göra det utan dåligt samvete över vad som inte blir gjort istället. En sån chans kan jag ju inte missa! Nu är jag SJUK! Jag vilar! Jag får inte störas, hihihi-gå till pappa-mamma vilar. (jiihoo!)

Hittade detta med egna etiketter på tepåsen. (Tappade länken tyvärr och mitt minneskort har lite virus tror jag för inget verkar fastna på´t!)
När jag läser det, och känner den entusiasm det skrivs med, blir jag för ett kort ögonblick GRYMT avundsjuk på att ha så mycket tid över att jag skulle kunna sitta och göra nåt sånt. Haha! Det är så sött! Så otroligt entusiastiskt! Jag vill hitta tillbaka till den tiden!
Och ändå inte.
Jag vill inte byta bort det kaos det medför att ha en hoper ungar. Jag älskar det. Men visst önskar jag mig dagligen mikropauser där alla andra tog timeout medan jag hann ikapp där bredvid.
Men jag har ett surrogat för det. Bloggningen. Det är mina mikropauser. Som jag tycker tenderar bli allt längre. Makropauser? Måste nog ta och bestämma mig för att ha datorförbud då och då.
Så jag hinner leva däremellan.

Har lagat renskav åt familjen och ska nu sätta mig i min läsfåtölj och bläddra i några trädgårdsböcker. DET är bästa medicinen!
Eller så syr jag. Har en massa filurer, lapptäcken, lappningar och andra roliga saker som inte är klara...

Av Persilja - 17 mars 2007 14:37

För er som inte varit hos Elaina förut; jag länkar dit NU.

Av Persilja - 17 mars 2007 11:51

Nu är jag rätt TRÖTT. Måste vila mig i form. Min röst har försvunnit- hostar så det skräller. Nu måste jag vara snäll med mig själv och lyssna på kroppen.
Jag är en typisk av och på människa. (Eller upp och ner människa.) När jag har toppar är jag igång och jag bara vibrerar av energi. Ingenting kan stoppa mig. Så var jag när jag åkte ner. Laddad. Att låsa upp huset och se kaoset kanske skulle fått en del att backa ut igen, men jag fick bara ännu mera lust. Jag jobbade som besatt hela dagarna och långt in på nätterna. Tog små pauser för dotterns skull och hälsade på mina nära, men det var inga långa stopp. Sen kände jag att krafterna började sina på fredag eftermiddag och tog då beslutet att avsluta och ta tåget hem. DÅ fick jag sista orken att slutföra så att jag hann fota alla utrymmen.
Mäklaren var dit på fredagen och allt är klart för försäljning. I slutet av nästa vecka lägger han ut huset och på måndagen därpå blir det visning. Då hinner jag ner en sväng nästa helg för att göra slutpiffet. Ska köpa lite blommor och så.
Men nu när jag är hemma har energin tagit slut. Jag är så TRÖTT. Och jag fattar inte ett smack av att jag kunde tycka att det var så viktigt att ha rätt färg på kudden eller rätt lampa på rätt ställe. Nu finner jag det bara löjeväckande. Som om det skulle spela roll.
Så känns det nu.
Men jag tror inte att jag hade blivit lika nöjd om jag hade haft den inställningen DÅ när jag var igång. Då var jag tvungen att lägga vikt vid varje detalj. Och jag blev så extremt frustrerad av de utrymmen som jag inte riktigt fick till. Jag höll på att flytta en byrå förtiälva gånger innan jag kände mig nöjd...
Som tur är känner jag mig själv. Jag vet när jag ska sluta. Hade jag stannat fast krafterna sinat hade jag blivit tveksam och osäker och kanske börjat göra ändringar som inte blivit bra. Eller sprungit ut i panik på stan och köpt en massa dyra saker som ändå inte hade tillfört något. Jag kände när det stadiet var på G och åkte hem.

Nu hinner jag smälta, granska bilderna med lupp och ändra det jag tycker måste ändras innan folk börjar strömma dit på visning.
För det ska komma en strid ström av människor!!! Och det ska bli den hetaste budgivningen i mannaminne. Och vi ska slå rekord på området. Och det ska bli SÅ skönt att sitta på andra sidan av budgivningen denna gång!!!

Det enda frustrerande just nu är att jag sitter nästan 40 mil bort från huset. Jag är inte riktigt nöjd med bildkvaliteten (en del blev suddiga eller i fel vinkel) och hade gärna fotat om. Men jag måste acceptera det. Om jag låtit mäklaren hålla i kameran hade jag garanterat blivit helt missnöjd. Han kan förstöra de flesta hus med sina urdåliga foton. (Har ju följt husmarknaden länge i jakten på drömhuset så jag har sett många hus på riktigt som han fotat (eller kanske TROTS att han fotat..)

Av Persilja - 17 mars 2007 11:15

Badrummet fotade jag 20 minuter innan jag satte mig på tåget. Hysteriskt! Jag är inte klar med badrummet. Det är helt oskurat och jag hade velat sätta söta burkar på hyllan osv. Men det hinner jag innan visningen.
Badet är det mest ofräscha i radhuset. Vi rustade hela huset då vi flyttade in-men orken tog slut vid badrummet och sen blev det inget...(Kika här hur det såg ut innan...)
Men då har ju de nya ägarna ett roligt projekt!
Jag skulle klä väggarna i ljusblå mosaik och sätta golvärme och klinkra golvet (vitt) och så sätta in ett vitt badkar på fötter och...

Av Persilja - 17 mars 2007 11:13

Hade velat måla hyllan ljusblå. Det var min plan. Men tiden blev knapp och jag insåg det lite löjeväckande...Även byrån hade jag tänkt hinna måla vit. Men jisses, nån måtta får det ju vara. Har man bara 48 timmar...
Fast på TV hinner de ju...(undrar hur många de har i teamet som inte syns i rutan-om det nu är sant att det bara tar 48 timmar...)

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5
6
7
8 9 10 11
12 13 14
15
16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Mars 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards