Ääääh! Jisses vad man stressar upp sig ibland! Nu är nerverna i lag igen tack vare diverse positiva händelser. (Tack Clara!) Till exempel har jag målat naglarna med dotterns silverglitternagellack! Bara en sån sak! Det hör INTE till vanligheterna att jag målar naglarna-så när jag gör det tillför det energi på ett mysko sätt. Ytligt, yes! Men om det kan göra tömmandet av diskmaskinen lite roligare, att lyfta tallriken till skåpet med silverglittriga naglar-jojomen, det ÄR roligare! "Desperate housewifes" släng er i väggen! Här finns också glitter och glamour och dramatik!
NU ska jag gå och steka kyckling till tacosen. Idag blir det kycklingtacos. Mums!
Har försökt plantera om alla krukväxter (där höll jag mig i skinnet-KRUKväxter, inget annat) men tror ni en mamma får göra det klart?
Nej, just det. Mamman får avbryta för att fylla hungriga magar. Så bort med alla jordiga tidningar på köksbordet och fram med maten. Har mamman tur får hon en stund över sen för att färdigställa projektet. Oftast tar det väl ett par dagar i anspråk att färdigställa.

Men när jag får mitt växthus! DÅ kan jag ha all jord och alla krukor där. Tänk, sån ofattbar lyx!!!
Så nu ska inte här gnällas! Även om jag tycker att det är min plikt att gnälla lite så att alla kan känna sig alldeles normala.
Bild: Ni har väl hört att barn kan klättra på väggarna? Hos oss är det vardagsmat; här är bildbevis!

Dammet virvlar runt fast jag dammsög för nån dag sen. Alla saker, prylar, leksaker, dvdfordral, kläder, papper, allt bara närmar sig mig och lägger sig omkring mig så att jag får koppla på en plog på fötterna för att komma fram. Det är som om de har egna små fötter och kryper fram från alla håll fast jag nyss satte dem alla på sina bestämda platser! Bokhyllan som jag tyckte att jag ordnade till för bara nån dag sedan är i kaos, böckerna ligger huller om buller. Papper, ritpapper, de fortplantar sig fortare än jag hinner blinka, ena sekunden två papper, nästa blinkning fyra, en sekund senare åtta, blink, 16, blink 32, blink 64, nej jag törs inte blinka mer!!!
Disken åker in i maskinen och vips ska den ur maskinen och upp i skåpen, strax vill den in i maskinen igen för att en halvtimme senare åka ut. Jag önskar den kunde bestämma sig!
Och den där maten! Den ska handlas, tillagas, ätas, handlas, tillagas, ätas (ratas-slängas) och så OM IGEN i en evighetsdans.
Tvätten ska vi inte tala om- den har kommit på ett eget fortplantningssystem och ockuperar snart varje tom yta av huset.
Barnen sover, vaknar, leker, äter, busar, äter, leker, slåss, ritar, ritar, ritar, ritar, äter, badar, stänker, byter kläder, äter och sover, för att nästa dag vakna och återigen upprepa sin lustiga dans...
Och tiden tickar fram i turbofart.

Själv stiger jag upp-konstaterar att allt är som igår, gör några entusiastiska inlägg om att måla skåp och dylikt för att hålla andan uppe, dealar med livet som det är och går och sover utan att ha kommit särskilt många steg närmare det där jag egentligen ville göra...
Och tiden tickar på i överturbofart...

Om någon hittat manualen där det står vart stoppknappen finns vore jag ytterst tacksam om jag fick tips om detta.


Bild: Jag har iallafall ORDNING på uddasockorna, vars mängd växer dag för dag...Någon som har make/maka till passande partner, meddela så ska vi se om vi kan få en perfect match för dessa stackars singlar som längtar ut i livet!

Och sist stötte jag på dessa: gardinen i 12-åringens och 10-åringens gemensamma rum och ett förkläde som jag köpte på röda korset för att sätta saxen i och använda till mitt lapptäcke som går i bland annat röda toner men som jag tyckte var så sött som det var och det fick leva vidare som förkläde.

Vi åker vidare på vår safari och hittar fler ovanliga arter:
Mina och makens kuddar har röda hjärtan på vitt (vad gör man inte för att hålla lågan levande), min älskade morgonrock från indiska samt dotterns söta väska.

Vidare stötte jag på dotterns flamencoklänning inköpt i Éspagna, mina älskade röda skor (ja! stl 40!) och strykbrädan med lite av dotterns kläder.

Rött och vitt är en kombination jag alltid älskat. Ofta kommer jag hem med rödvita saker...
Gick runt på fotosafari här hemma och i röran identifierade jag några sällsamma arter med den rödvita genuppsättningen.

Här ser man 8-åringens röda kudde med vita hjärtan (och diverse damm), en rödprickig servett och en röd tekopp med köksgardinen i bakgrunden. (Tyvärr har min man lite svårt att hänga med i vad som INTE får diskas i maskinen med sitt lutfrätande diskmedel så den rödvita koppen har blivit mer orange än röd...)

Energin har återvänt! Skönt. Hatar att vara zoombie, men det ska man väl vara ibland också-för jämviktens skull!
Har fått energi att måla ett skåp som jag inte orkat ta tag i. Tänkte att det skulle vara bra att måla innan vi flyttar. Målar med linoljefärg utan terpentin, så det luktar bara linolja, vilket är en doft jag älskar! Jag har inte börjat ännu, men jag har bestämt mig! Så nu visar jag en bild på skåpen innan och får förhoppningsvis snart lägga ut en på skåpen efteråt! Den blir vit.
(Nu måste jag ju visa mig duktig!)
Så medan ni andra (det verkar snart som alla i hela världen har trädgårdsbestyr att stå i utom jag) jobbar i era trädgårdar ska jag jobba inomhus!
Jag är inte ett dugg avundsjuk!!! Jag andas mycket hellre in målarfärg än frisk, vårdoftande, solmättad, lättandad, trädgårdsdoft! Det fattar ni väl!

Efter tjejfestande (roligt) och hustajling (också roligt) var jag kanontrött igårkväll efter hemkomsten. Jag lade mig ovanligt tidigt (22-tiden) och somnade som en stock. Sov hårt och gott.
På morgonen när jag vaknade av mobilens alarm var jag helt mosig i huvudet och lika trött som när jag gick och lade mig. Efter fyra barn tätt har jag fått nattsömnen totalkvaddad-aldrig får jag sova en hel natt utan är van att vakna några gånger per natt fortfarande fast jag inte har några riktigt små barn längre. Det har blivit en vanesak. Jag ska sova lite knackigt-då mår jag bäst! Så när jag sovit så här sammanhängande blir jag seg hela dan...

Jag orkade inte ens vakna ordentligt igårkväll när ett fruktansvärt brak hördes. Nu är jag ju van vid gruvsprängningarna och van att bara vända mig om och fortsätta sova, vilket jag gjorde vid detta nattliga brak ocskå. Visserligen med höjd puls och hjärtklappning men inte tillräckligt mycket adrenalin pumpades runt för att dra mig ur djupsömnen. Jag minns att jag tänkte "om han gjorde illa sig säger han nog till". Så jag måste ju ha hört lite mer än vad jag tog in just då.
Vad var det som brakade då?
Jo, min man hade svårt att somna och skulle välja en bok ur bokhyllan. En bok som låg högt upp i hyllan, så han ställde sig på en stol för att nå.
Braket kom sig av att stolen knäcktes mitt itu och mannen ramlade i golvet.
Och frun vände sig om och sov vidare...
Tänk om han blivid spetsad på en av de vassa stolspinnarna! Eller brytit benet eller armen. Men då hade han nog ropat och jag hade kanske vaknat förr eller senare...

Så trött var jag.

På morgonen steg jag upp först i vanlig ordning. Trött passerade jag stolflisorna och räknade lätt ut vad det varit som kraschat under sena kvällen.
Synd på stolen. Den var från sekelskiftet och riktigt sådär charmigt avskavd som jag gillar.
Här i Kiruna torkar många möbler sönder av den ökentorra luften, så jag är inte förvånad...

Maken då, kanske någon undrar-hur gick det med honom? Jo han slog sig lite men blev nog mer tilltufsad av fruns ointresse för denna nattliga dramatik.

Gääääsp!