Jag har EN sak som jag är rädd för. Fånigt men likväl blir jag lika skräckslagen varje gång jag konfronteras med min rädsla.
Den stavas m-a-s-k-ar.
Jag vet!
No comments!
Imorgon är det ute dag för de två äldsta barnen. Den ene ska åka snowboard och den andre ska p-i-m-p-l-a!

Jag har varit och köpt ett pimpelspö. När jag stod där och lutade mig över en (vad jag trodde) disk för att nå pimpelspöna hör jag min dotter stå och stava sig fram till m-a-g-g-o-t-s. (Hon läser allt hon kommer över precis som alla barn som precis upptäckt tjusningen med att kunna läsa-en helt ny värld öppnar sig för dem-världen är full av skyltar och text!)
"Magost-vad är det mamma?"
Jag har bara lyssnat med ett halvt öra och tittar mig omkring för att se vad hon kan mena och ser skylten vid min mage:
MAGGOTS
MJÖLMASK
Jag kastar mig reflexmässigt bakåt. Bara att ha varit så nära kylen med det äckliga får det att krypa i kroppen!
(Jag vet!!!)
Dottern undrar vad det är. Och eftersom jag absolut inte vill överföra denna ynkligt fåniga rädsla på henne säger jag att jag stack mig på en grej. Vi skyndar oss vidare!

Någon maggotsburk köpte vi inte. Jag törs inte ens ta i burken!
Jag har försökt övertala sonen att fiska med skalade räkor, det brukar vi göra i stugan, och korv-vi får fina abborrar på både korv och räkor. Men se det går han inte med på.
Han ska ha riktigt bete! Han är väl en kirunabo! (Jaktens och fiskets mecka!)
Som tur är bor vi granne med OKQ8 så han ska gå och köpa en burk med det äckliga innan utedagen i morgon bitti och så får han sätta den i bakluckan.
Han har lovat att använda upp alla eller kasta de som är kvar i vattnet innan han kommer hem.
Det finns inte en chans att jag har dem inomhus!

Så nu måste jag komma ihåg att vara riktigt snäll så att han inte blir arg på mig och får för sig att hämnas genom att lägga en liten...i min...under...iiiiii!!!!
Nej! jag klarar inte ens av tanken!

 

Lantliv

20 mars 2007 19:50

Kul med knäppisar : )Själv är jag hysteriskt äcklad av råttor och möss (kanske inte så ovanligt) men inte ett dugg rädd för ormar som många är *stolt*. Men det är ju bra för dig att du är rädd för nåt som inte attackerar som typ bin, råttor (jo det ÄR säkert), hundar m.m Maskar kan man ju vara rätt säker på att de ligger kvar där man såg dem sist, dom rör dig liksom inte så snabbt *RETAS* Hi, hi

http://lantliv.bloggagratis.se

 

elaina

20 mars 2007 21:30

URS!
Du har min fulla sympati å förståelse för detta med maskäckleriet!
Farsan hade alltid maggot ståendes i kylskåpet å det va inte bara en gång jag fick för mig att det kräla här å var i mjölk å smör osv.
FYyyyyy Fadriken!!!! *ryser till*
#0}

 

Persilja

21 mars 2007 07:42

Lantliv: ååå andra sidan kan de ju kläckas var som helst och vara hur små som helst och man kan få in vissa i kroppen och...iiiiii!!!

Jag är inte heller rädd för ormar trots att de ju påminner om masken. Jag har t o m hållit i en! Då var jag modig-för lite skraj var jag. Men det var bara mysigt!

Elaina: tur min pappa int gjorde så!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...