Jag har alltid sneglat på läraryrket. Älskar ungar och skulle trivas i miljön. Känner mig väldigt bekväm i skolan som förälder. När man läser Ericas och IT-mammans bloggar blir suget större. De har glöden och passionen för yrket. Underbart! Säkert får man kämpa mycket som lärare. Mot "hur det alltid gjorts"mentalitet, mot låga anslag, mot gnälliga, krävande föräldrar och bortskämda barn och kanske mest med barn som är osedda hemma och söker bekräftelse genom att vara stökiga i skolan. Allt detta plus säkert en massa andra faktorer ska de kämpa med och ÄNDÅ kunna vara bra förebilder och fostrare till våra barn. Jag tycker att det är alldeles för lite föräldranärvaro i skolan idag. Lite grann beror det nog på att vi föräldrar inte känner oss riktigt bekväma i klassrummet när lektionerna pågår. Kanske känner vi lärarens olust, för säkert känner vissa lärare lite olust över att en förälder sitter där bak och lyssnar. Men om vi som föräldrar deltar i lektionen på ett aktivt sätt känns det mer naturligt för alla inblandade. Man kan prova gå till ett barn som räcker upp handen (även om det inte är ens eget) och fråga om man kan hjälpa till (om läraren är upptagen med en annan elev). Man kan sitta bredvid sitt eget barn och hjälpa till. Man kan delta vid utflykter, skridskoåkning (knyta skridskor!) eller komma och vara rastvakt och låta läraren gå in och dricka (äckligt? hihihi) kaffe. Det finns massor av dagar då man kan finna en roll i skolan om man känner sig obekväm med att sitta som åhörare.
Men det är nog inte bara tungt och motigt att vara lärare; det är nog det mest underbara jobb som finns ibland! Tänk de får spendera timmar med våra barn. De spenderar säkert många gånger mer tid med våra barn än många föräldrar. Jag blir avundsjuk!
Jag vill också jobba med barn!
Men jag är en usel pedagog! Jag vet inte om man kan lära sig att bli pedagogisk? Man läser ju pedagogik men jag vet inte vad det innebär. Är det en teknik som man kan lära sig att tillämpa?
Hur gör man när man får lust att strypa ungen som inte fattar hur jag än förklarar? Hur gör man när man känner att det HÄR barnet (eller dess föräldrar) kan jag bara inte tåla. Det måste ju komma stunder då man känner sånt. Hur hanterar man sånt proffsigt? Får man lära sig det på lärarutbildningen???
Näe, jag är nog inte ett lärarämmne!

Men dottern äter en korv nu!

 

pia

18 mars 2007 18:04

Hej
Att försöka förstå sätta sig in i hur barn tänker och hur de lär sig är att var öppen. Öppen för sig själv att lära sig mera.
Öppen för hur föräldrarna är, men inte dömmande. Det är lätt att hitta fel, men svårare att vända till det positiva. Alla är vi människor och alla kommer vi från olika familjer.
Hoppas det hjälpte dig lite..
Lycka till med det du vill göra.

http://maskrosblomman

 

erica

18 mars 2007 18:20

Tack för länkningen och de snälla formuleringarna.
Få se då...
fyra barn ...Kiruna ... språkbegåvning ... iakttagande människokännare .. Lärarämne? - yes! nemas problemas

 

Persilja

18 mars 2007 18:32

Men hur GÖR du (när du har pms och bråkat med karln och spillt ut kaffet över hela tröjan) och har en unge framför dig som du helst vill strypa...
Går du på toaletten och stryper toarullen eller kan man sätta sig över sina dåliga dagar och alltid vara professionell? Jag har så svårt att fatta hur man fixar det...alla dagar.

 

maloppa

18 mars 2007 20:32

Inspireras av dina funderingar och beundrar ditt tålamod när det gäller barnen. Ofta tryter mitt när man är stressad men helt klart ger barnen en väldigt mycket och jag är dålig på att berätta för dem hur mycket jag värdesätter dem och även deras lärare även om jag brukar vara med i skolan med jämna mellanrum. Fördel med skiftjobb!
Ska kolla efter Jesper Juul boken...
Vi har två tvättmaskiner, det underlättar enormt när man är sju i familjen....

http://maloppas.tradgardsblogg.se

 

IT-mamman

19 mars 2007 09:07

Du är bara för go, du! :-) Vilken uppmuntran! Tror du skulle bli perfekt som lärare. Jag är också en usel pedagog när det gäller mina egna barn ibland. "Så där säger inte fröken!" Men i skolan är det en annan grej. Är man frustrerad får man ta ut det på den stackars maken när man kommer hem.

http://itmamman.wordpress.com

 

Persilja

19 mars 2007 10:01

IT-mamman: jag har försökt kommentera i din blogg men det bara försvinner? Har det dykt upp "stökrelaterade" kommentarer på underliga ställen i din blogg? Vad gör jag för fel? Det har ju gått förr!?

 

Sayo

20 mars 2007 22:07

Bland det viktigaste är nog tålamodet... med fyra barn så har du nog så du klarar dig ;) oroa dig inte över pedagogiken, den löser du nog alldeles utmärkt tror jag... får iaf den känslan i din blogg, även om du inte tror det själv :D

http://sayo.blogg.se

 

Hundbiten

21 mars 2007 12:21

Men slöjdlärare då? Vore inte det något för dig? Har inte läst allt på din blogg, men nog anar man två intressen som skulle gå att kombinera?

Sköt om dig :)

//Lina

http://www.hundbiten.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...