Skänker, som så många andra kvällar, för det är på kvällen det väller fram, en tanke till min allra käraste vän som var tvungen att gå igenom det mest förfärliga som en mamma kan behöva gå igenom. Hon förlorade sin 10-årige son i leukemi. För att inte tala om vad han fick gå igenom!!!
Så meningslöst och grymt. Till INGEN nytta.
Tänker varje dag på orättvisan och att det slår så blint.
Tänker varje dag på vilken ofattbar lycka det är att få ha sina barn hos sig.
Det är så hemskt att man inte vill höra eller läsa eller se om sånt.
Men för en del finns det inget val.
Alla vi som har turen på vår sida borde åtminstone kunna skänka tankar på dem som inte har turen på sin sida. Utan att väja.
Jag vet hur svårt det är. Har själv väjt för allt sånt-tills nu. Min vän behöver älta och sörja och prata och det minsta jag kan göra är att (försöka) dela hennes smärta. Förlåt mina tunga tankar som plötsligt vällde över mig.

Nu är det slut på sportlovet, definitivt.
Alla barnen ligger i sina sängar. Två av dem sover, två är vakna. Själv är jag på väg snart också att lägga mig mellan svala lakan. Fönstret står öppet och släpper in kylan. Har en bra bok så jag längtar. Maken ser basket. NBA-basket. På TV.
Nallebjörnssonen (han som är så snäll men kan bli riktigt arg om han retas) han älskar att rita. Det gör han säkert 75 % av all sin vakna tid. Det är en passion hos honom. Han lever sitt liv genom att rita. Allt behandlas i teckningarna. När Lordi vann melodifestivalen i fjol blev han såld. Han älskade monsterrockarna. Och ritade således en hel del musikteckningar. Här kommer en av dessa. Han skrev på engelska också fast han inte kunde så mycket då, för ett år sen. "hop rock toh hip rock" stod det på teckningen.
Underbart!

Osannolik historia! Vad ska man tro!?
Vi har en alkomätare som maken fick i "julklappsmuta" av något företag. Road som jag är av alla tekniska prylar var jag ju tvungen att prova den direkt. Efter ett glas vin på julafton blåste jag; jo, den gav utslag och blinkade rött med en överkorsad bil.
Sen dess har jag provat den några gånger och kollat hur fort alkoholen lämnar kroppen dagen efter. Överraskad och något chockad har jag upptäckt att min alkoholförbränning verkar väldigt långsam. Efter två glas vin kvällen innan ger mätaren grönt ljus för bilkörning först sent på efermiddagen, omkring 15-16-tiden. Hu! Jag trodde att efter blygsamma mängder var det okej att köra på förmiddagen efter. Men jag är glad att jag upptäckt det! Nu vet jag att jag inte kan dricka vin till maten en lördag kväll om jag ska skjutsa barnen till någon aktivitet på söndagsförmiddagen. (Vilket betyder att jag i princip aldrig kan dricka vin-suck!)
(Men tänk om jag kört "rattfull" flera ggr innan jag upptäckt detta-hu-jag blir alldeles matt vid tanken!!!)

Men det osannolika som jag skulle skriva om är detta;

Jag drack ett glas vitt vin igårkväll till middagen. Har testat idag vilken tid det lämnat kroppen och vid klockan 13 gav det grönt ljus. (Långsam förbränning!)
När jag testade ville barnen också prova blåsa, vilket de naturligtvis fick. Två av killarna blåste och det gav grönt ljus förstås. Så stod 6-åringen och hoppade otåligt och sa "min tur, min tur". Hon blåste och mätaren började pipa och blinka rött med överkorsad bil. Vi bara gapade.
Va?
En gång till! Hon provade, sköljde munnen med vatten, tog ett djupt andetag och blåste; SAMMA SAK! Rött, blink blink, piiiipp!!!
Nu provade jag igen, den måste ju ha pajat; nej inget utslag. Alla killar blåste igen. Inget utslag på nån av dem. Så blåste dottern en gång till. Piiip, blink, blink, röd varning!
Men vad nu???
"Vad har DU druckit! skojade vi! Men började analysera situationen. Vi hade nyss fikat, 10-åringens nybakta havrekakor med mjölk, utom dottern som drack juice.
Kunde det vara juicen???
10-åringen drack ett glas juice, sköljde munnen med vatten, och blåste. Och alkomätaren börjar pipa och blinka rött.
Än en gång blåser vi flera stycken för att kolla om den gått sönder men resultatet stod sig varje gång. Endast de som druckit del Montes apelsinjuice fick röd varning på alkomätaren!
Det var inget gammalt paket som stått och jäst, utan ett nyöppnat paket. Visserligen såna med halvårsslång hållbarhet och bäst före datum var långt fram.
Vad har hänt? ÄR juicen full med alkohol och varför???
Eller är det mätaren som skojar med oss???
Vad ska jag göra?
Jag måste nästan kontakta del Monte och påvisa detta.
Eller???

I vår stad är det inte tillåtet att ha mössa inomhus på skolorna.
Detta är något som jag har så svårt att förstå!!!
Det är ett mode (som väl snart borde vara ute???) bland unga att ha mössa/keps/pannband inomhus. Själv tycker jag det är snyggt och kul och har absolut inga problem med det. Min 8-åring har en kamouflagekeps som han köpte förra sommaren som han är helt oskiljaktig med. Hemma. I skolan är den inte tillåten. Han tar på den när han vaknar och har den tills han somnar. När han kommer från skolan är det det första han går och hämtar. Han är som Emil med sin mysse.

Men VARFÖR får de inte ha mössa i skolan?
Jo, för att det är skolans "policy". Men VARFÖR? Det finns inget svar på det. En del lärare säger att det är ohygieniskt, en del att det är en hövlighetsgest att ta av mössan, en del att det kan bli lössepidemier. (!)
Jag häpnar över alla förklaringar barnen får. Två av mina barn är såna som alltid måste ifrågasätta allt. (Bra egenskap!) Så de har frågat och fått alla dessa olika svar.

Men undomarna och barnen har inte mössorna för att vara ohövliga. Det är ju bara en tolkning av just den som blir förolämpad. Så var det förr, ta av mössan och skrapa med foten och bocka och buga inför överheten. Visa respekt. Jag tycker det är ett sundhetstecken hos ungdomarna att "revoltera" mot en så gammal fördomsfull regel.
Bild lånad från denna sida.

Haha, det var fler än jag som reagerade på den lite sura kommentaren i "Swebikers" forum. Nu droppar det in kommentarer eftersom,för och emot, och min pojke tycker de verkas suypersjysta när de säger nåt snällt.
Hursomhelst är det otroligt hur många snälla bloggare det finns! Aldrig har jag fått en dålig kommentar som varit rent elak. Det är fantastiskt. Kanske är det för att det är mer vuxna människor som läser min blogg. Men varför är unga så hårda med varann? Jag har märkt det förr, den här hårdheten. Vad ska det vara bra för? Varför? Är det coolt att vara hård? Jo, det är det ju. Det fattar jag. När man möter en del ungdomar stirrar de stenhårt på en och viker varken med blicken eller väjer för en (sådär artigt som en annan gör.) Men säger man "HEJ!" eller ber om hjälp eller frågar vad klockan är så är de flesta trevliga där bakom den hårda ytan. Det är min erfarenhet iallafall. (Fast jag bor ju i en liten håla...)
Men den hårda fasaden kan ju verkligen skrämma en om man bara ser den och inte krafsar på ytan. Det är väl också meningen. Den är ett skydd för dem.

Dubbelörnen tipsade cykelintresserade sonen om ett forum för likasinnade. Överlycklig registrerade han sig. Han är fortfarande överlycklig, men jag, hönsmamman, blev lite beklämd över bemötandet han fick. (Nu fanns det ju snälla också.) Men jag länkar dit så får ni se att det är en "hård" värld därute bland ungdomarna. Jag skulle själv inte fortsatt blogga i samma omfattning om jag sågats så snabbt och fått elaka kommentarer. Vilka typer det finns! Men det är ju ingen idé att skydda sina små mot sånt här. Fick behärska mig för att inte skriva elakt tillbaka till den där typen dr Feelgood. (Fast han bad ju om ursäkt-strongt-sonen lyste upp.) Det är ju denna världen de lever i och de ska ta sig genom såna här "filter" och bli hårdhudade för att klara sig. Det är bra träning. Han är inte avskräckt utan lika glad i sidan ännu. Det är bara mamman som blev lite putt!
(Sonen kallar sig L.A Hardy)

OBS Läs hela länken, dvs scrolla ner-det är rolig läsning, jag lovar! "Orka kidz" (undrar hur gammal HAN va som skrev det...tihi!)

Målade av 8-åringen.