När alla barnen och deras kompisar kommit hem från skolan hade vi ett litet alla hjärtansdagsfika. Efteråt märktes verkligen att de alla fick en sockerenergikick. Bus och ljudnivån blev mer än hög. Jag försöker annars hålla barnen från alltför mycket socker så när de väl får (alltför mycket) blir det alltid så här. Då ångrar jag mig genast!!!Skulle ha gjort hjärtemackor med ett pepparkaksmått istället! Ska försöka minnas det till nästa 14/2!

Jag älskar gamla tapetmönster! Denna är fin och finns i duros sortiment. Man behöver ju inte tapetsera ett helt rum om man är rädd för mönster.Denna skulle kanske vara fin i vårt kök i nya huset...

Idag ska min tioåring gå ut och äta med sin tjej!Så gulligt! Det blir nog Lady och Lufsen stämning! Jag skulle vilja vara med, gömma mig under bordet och kika på de små sötnosarna!Han fick ett sms i gårkväll av henne och kom och frågade lite småblygt om han kunde få gå på restaurang med xx imorgon. Jag svarade "självklart!" (fast jag såg hundralappen fladdra iväg...) Han är tidig, jag sa ju det!Eller så är det jag som är efter...

Läste en så DEPRIMERANDE artikel i DN om en skola (i stockholsförort?) som infört studiedag på Alla hjärtans dag därför att det blivit en hemsk dag för alla som INTE fick någon uppvaktning. De populära fick blommor och gick runt med blombuketter runt halsen och de som INTE hade en blombukett runt halsen gick runt och deppade. Sen hade det utvecklats till att de populära (som var elaka) hade samlat till buketter och gett till de "utstötta" som blivit lyckliga för att sedan snabbt smädas offentligt när de fick veta från vem buketterna verkligen kom. Så grymt!Alltså jag häpnar över vissa människors elakheter!!!Vad är det som gör att mobbare kan vara så grymma???Och varför är rädslan så stor att bli utsatt själv att ingen vågar bryta ett sådant uppförande?Jag blir så ledsen å alla utsattas vägnar och tappar all lust att fira denna dag!Men skolans lösning var ju bra! De hade först försökt att lösa det genom att skolan delade ut en ros till ALLA, men det hade blivtit både för dyrt och inte så kul att få blomma från skolan på just denna dagen.Men jag blir glad när skolan försökte iallafall!en del skolor låter ju mobbingen fortgå och det finns t o m exempel på lärare och annan personal som tycker att offret orsakat mobbingen själv genom att inte smälta in tillräckligt t ex.!!!

Pysseldag.Efter middagen som blev lite tidigare idag för att skolmaten inte var så god (kalops som är så gott) (hemma blev det halloumifyllda lövbiffar med vildris och sås och ärtor) hade barnen "ingenting att göra". Eller det var 10-åringen med kompis som inte hade något att göra. Så jag plockade fram julklappsleran som de inte hunnit pyssla med ännu och så blev det pyssel någon timme. Just nu bränner vi objekten i ugnen. Det blev små stridsvagnar med snoppar (tihi-fniss-fniss) och vulkaner och lite annat. De är så "sexfixerade" så unga de är. Finns det några roligare samtalsämnen än "snoppar och pattar och pippa osv". Det är hur kul som helst att sitta och skratta åt sånt. 12-åringen tycker att de är helpinsamma men han ler i mjugg ändå åt brorsans nyväckta intresse.Suck. Killar, de är verkligen en annan sort ibland. Lillasyster gjorde hjärtan och halsband och andra "snälla" saker.

Utvecklingssamtalet gick precis som jag förutspådde. Plus att det riktade in sig en del på flytten till en ny skola. Problemfritt trodde läraren att det skulle bli, vilket ju är skööönt. Hoppas hon har rätt. Jag tror det också.Det här med att syskon blir olika tycker jag är intressant. En del säger ju att miljön är det största inflytandet på en människas personlighet. Visst har miljön en stor roll, det tror jag också, men jag tror också att barn föds med en viss personlighet. Sen kan man säkert påverka den personligheten i olika riktningar; få den att blomma eller ansa den eller rent av bryta av knopparna så fort de visar sig. (De flesta föräldrar tror jag låter personligheten blomstra, ja, ger den till och med näring för maximal blomning!)Låter man den blomma kan man få syskon som är fullständigt olika som individer. Som mina fyra barn. De är verkligen sina egna personligheter. Men de ansar nog varann en hel del, försöker forma varann till sina likar.Det är dock inte lätt och kräver en hel del energi. Storebröderna har absolut en hel del makt att påverka de yngre. 12-åringen klagade bittert på 8-åringens musiksmak en hel sommar och gav sig inte förrän han fått 8-åringen att släppa sin passion för Lordi. Nu suger Lordi även för 8-åringen. Vilket jag tycker är jättetråkigt och det har föranlett mig att prata med min tolvåring om hans maktposition. Jag hoppas att han inser sin makt och väljer att INTE utnyttja den. Risken finns ju alltid att han inser sin makt och väljer att utnyttja den...Men nånstans i utvecklingen blir ju lillebror nr 2 starkare och starkare och kan till slut stå emot bror/sans/sornas påtryckningar.Så ingenting är statiskt och personligheterna blomstrar men formas också av miljön vilket ju inte behöver vara någonting negativt.Vår förste son hade sin personlighet redan som nyfödd. Han var närhetstörstande och trygghetssökande och försiktig och lite orolig från första stund. Än idag finns dessa karaktärsdrag kvar bakom den tuffa fasaden. När man vet det är det lättare att ge honom en kram istället för skäll när han är riktigt odräglig...Vår andre son var en upptäckare och ett flockdjur (med sin storebror) och ett energiknippe från första stund.Detta har också hållt i sig. Han är definitivt den som kommer att hoppa fallskärm och åka motorcykel och dyka bland vithajar och åka offpist och klättra i israviner (hujedamej) när han blir stor.Vår tredje son glider omkring förnöjsamt, godmodigt och är i isn egen värld många gånger. Han är den som lekt mest ensam och trivts med det. Han har svårare att fungera i grupp trots att man tycker att han borde bli ett proffs på det. Men hans personlighet är mer ensambarnets. Han drar sig undan och ritar och läser och leker med sina marvelgubbar. Endast när HAN har lust busar han runt med syskonen. (Oftast infaller denna lust precis vid läggdags och buset når oanade höjder när alla fyra måste busa av sig sin sista energi innan de kan gå och lägga sig.)Fyran, som blev en dotter, är jättetjejig och feminin, men med pondus som en storbolagsdirektör. Hon kan säga ifrån och vet precis vad hon vill och inte vill. Ingen sätter sig på henne. Hon kan också redan, endast 6 år gammal, spela fullt ut på sin "kvinnlighet", eller flickighet. När hon är på det humöret kan hon få bröderna precis dit hon vill. Men lika gärna använder hon knytnävarna! Hon är den av våra fyra barn som slåss mest! Lustigt hur det kan bli!

Jag ska på 10-åringens utvecklingssamtal. Han behöver inget utvecklingssamtal!!! Han utvecklas alldeles för fort! Han har redan tjej t ex. "På riktigt", dvs de träffas, ringer och sms:ar. Han har visat deras sms-växling och den är hur gullig som helst; "Vad gör du sötis" "längtar efter dig","Godnatt love you", osv. Han har alltid varit så tidig med allt. Blev torr (behövde inte blöja) redan vid dryga ett års ålder. Han kissade på pottan när storebror gjorde det och klämde större saker när brorsan gjorde det, och vips, av bara farten var blöjan överflödig. Det kanske inte alltid är så skoj för storebror att lillebror alltid är först med allt, fast det verkar funka rätt bra än så länge. Storebror är mer sävlig och långsam och gillar att se på när lillebror gör allt han själv inte ids/vågar/kan.Och lillebror är (oftast) ganska snäll och utnyttjar inte sitt försprång.Utvecklingssamtalet i skolan går alltid ut på att han är duktig, för snabb, att han måste göra allt långsammare. Så ett avvecklingssamtal borde kanske vara mer på sin plats.Varje morgon går han först av alla till skolan. 07.20 går han ut genom dörren trots att han inte börjar förrän 08.00 och endast har fem minuters promenad till skolan. Han är snabb, äter frukost, klär sig och borstar tänderna med raketfart. Då har storebror fortfarande inte kommit ur sängen trots att de väcktes samtidigt. Det är en snabb och effektiv kille med massor av energi.Syskon kan verkligen bli olika!!!Det är skoj och jag tror det är ytterst viktigt att ALDRIG någonsin jämföra dem med varann på ett negativt sätt. Att framföra lillebrors snabbhet mot storebrors långsamhet i den meningen att snabbast är bäst.Lillebror nr 2 är mittemellan, dvs snabb när han måste, men helst långsam. Storebror KAN inte skynda sig. Det är mot hans naturlagar. Det finns ingen stressknapp i hans hjärna. Däremot en uppskjutarknapp. Skjut alltid upp till morgondagen det du inte måste göra idag. Det kan nog vara en rätt bra livsfilosofi med tanke på alla utbrändhetssymptom runt om i vårt samhälle. Det är dock inte alltid lätt att leva jämte en sådan sengångare. Stressen kan istället drabba hans mor...

Aha!Jag förstår.Det är datorn som hjälper mig. När jag suttit och bloggat för länge kör ett program igång som ska få mig att lämna datorn lättare. Det blir en bugg som gör att jag måste starta om datorn för att kunna gå in på min egen blogg mer än en gång. Det får ju vara nån måtta på självupptagenheten! Och att starta om datorn är alldeles för jobbigt så då går jag och gör något annat istället eller läser andras bloggar istället för mina egna! Tack fru Dator. Det var snällt. Och när jag läst för mycket bloggar då hakar det upp sig helt och hållet så att jag måste slå av skiten. Tänk vad bra!Vilka intelligenta maskiner som byggs nuför tiden. Det är bara att vara tacksam.Så godnatt, nu har min dator bestämt att det är nog för idag!