På kanarieöarna växte det "vilda" pelargoner. Förmodligen var det gamla krukväxter som blivit slängda som spritt sig, för de såg ut precis som de som fanns i hotellkrukorna överallt. Men jag plockade en del skott för att driva upp. Jag ÄLSKAR pelargoner. Jag vet! Det är väl ett tanttecken om något, men det är väl bara att acceptera. Jag har en hel del som stått på sparlåga under de mörka månaderna och det börjar väl snart vara dags att ta hand om dem. Plantera om ställa ljust och börja vattna. Finns det nåt somrigare än pelargoner i lerkruka och en vit spetsgardin som flaggar i vinden? Det ska bli så härligt med sommar. Och denna sommar bor vi i vårt nya hus! Bara att gå ut och njuta av solen. Underbart!

Nu när allt med bebisen är över kan jag plötsligt andas ut och njuta av minnena från resan till exempel. Har suttit och laddat in bilder och återupplevt de varma loja dagarna. Vi bodde på ett rätt nytt område där stranden närmast hette Playa Amadores.Den var jättefin. Där badade vi många gånger. Vattnet var isande kallt men vågade man bara doppa sig så var det härligt att guppa runt i de azurblå salta vågorna.Nu måste vi försöka ha råd att ta oss söderut för att träffa nya bebben. Jag bara måste och ingen i familjen vill bli lämnad. Alla vill träffa nytillskottet. Så nu får man försöka snåla en månad och skrapa ihop till tågbiljetter till sex personer...Det är underbart att ha många barn, en fantastisk rikedom på alla sätt. Men...det är DYRT. Särskilt att resa. Sånt man får ta...Man kan helt enkelt inte dra iväg på samma sätt som en en eller två barnsfamilj. Fast vi kan ju ta oss iväg vart tredje år ungefär och varje år försöker vi göra någon mindre tripp inom landet så vi är ju ändå lyckligt lottade. Skulle jag vara ensamstående hade vi nog inte tagit oss nånstans. Sen är det dyrt att bo längst upp i landet också. Klart osmart ställe att bo på när det gäller resande...

En pojke!!! Han föddes i natt och allt har gått bra! Hurra!!!!Jag har blivt moster och barnen har fått en ny kusin och min syster och hennes man har blivit mamma och pappa. Vilken ofattbar lycka!!!Det är stort!Woaw!

Fortfarande inget besked om varken bebis eller att det avstannat...Och hemma är de inte! Att de inte hör av sig. Vi sitter ett helt gäng och är nervösa! Jättejobbig väntan detta. Jag har alldeles för livlig fantasi...Tänk om det blir den tolfte. Då fyller min pappa år och min brors flicka fyller 13 den dan. Isåfall får morfar två barnbarn på sin födelsedag. Det borde väl vara rätt unikt!Nej, jag tror och hoppas att det blir idag! Måste rensa lite i röran. Här är MER än kaos. Har tappat lusten för städning. Vet inte när, några år sen kanske haha...

Snart är det den 11 februari... Det blev ingen bebis idag??? Ååååh, varför hör de inte av sig? Inte har hon väl värkar ännu? Det måste vara hemskt om det är så utdraget? Nej, det måste ju nästan stannat av. Men då borde de ju ringt!!! De kanske sover. Man tappar ju dygnsrytmen under såna omständigheter...Utgår från att det stannat av.Suck, vad pirrigt att vara på sidan om! Skulle ha ställt upp och varit "boula" åt dem (eller vad det heter). En som är med på förlossningen och stöttar ungefär som en äkta man. Men de bor över hundra mil från mig så det hade varit svårt. Nej, inget annat göra än att vänta! Jag ska gå och sova.

Fy, vad nervöst att vänta!!!Själv har jag fött fyra barn och aldrig varit det minsta orolig för att något ska gå fel men NU när jag sitter på sidan om fantiserar jag ihop alla möjliga skräckscenarior bara för att vi inget hört sen 01:49 i natt...Huga! Och när jag ringer mamma och pappa för att kolla om DE fått veta nåt hör jag hur skärrade de är också!!! Fast allt har säkert gått jättebra, eller går jättebra. Inga nyheter är goda nyheter. Och idag går väl sällan förlossningarna fel. Och skulle nåt gått fel så är det väl förhoppningsvis saker som går att åtgärda. Nej, nu skärrar jag upp mig igen, Varifrån kommer det ordet egentligen? UPPSKÄRRAD?Hu!!!

Tänker inte på annat än telefonsamtalet jag ska få snart! Hur har det gått? Blev det en flicka eller en pojke? Mår barnet bra? Det har gått mer än tolv timmar sen de SMS:ade i natt men det är ju helt normalt! Det får inte gå för fort, då spricker man så mycket. Det kanske kommit av sig också. Men jag väntar troget vid telefonen och undrar och fantiserar! Väntar!

I natt klockan 01:49 fick jag SMS från min syrra att de var på väg in på BB! Spännande! Så nu sitter jag här och väntar på telefonsamtal om att ett underverk har fötts! Drömde efter SMS:et att det var en flicka som hette Allan. Snacka om helgardering! Tänk efter 9 års väntan har de snart (eller just nu) sin livs största kärlek i sin famn. Det är så vackert! Jag blir väldigt rörd när jag tänker på det!