Alla inlägg den 18 februari 2007

Av Persilja - 18 februari 2007 23:41

Här har jag suttit ikväll och läst en trädgårdsbok. Drömt mig bort från snö och kyla. Vilka människor det finns och vilka livsverk de gjort! Själv är man bara en glad trädgårdsamatör. Jag är en sån där odlare som aldrig lär mig namnen på växterna så bra. Jag kan inte rabbla växtnamn när jag går runt i trädgårdar. En del kan ju dra dem på latin också. Sån är inte jag. Däremot är jag rätt bra på att kombinera och blanda. Kanske för att jag inte har någon respekt för hur det ska vara. Jag älskar att busa till det. Och det ska vara lite vild och bohemisk känsla. Ogräs gör mig inte så mycket, så länge det inte tar över. Jag gillar när naturen hjälper till att ordna växtblandningar. Rallarrosorna får fritt utrymme i min trädgård. Klippta häckar och raka rabatter faller jag inte för. Jag gillar stenkanter och runda former. STEN är nog absoluta favoritmaterialet! Tur det, på ön är det bara sten överallt. Klank! låter det så fort man sätter spaden på ett nytt ställe. I min blivande trädgård finns det en gammal stenmur!LYCKA!!!

Av Persilja - 18 februari 2007 21:06

Åh, så länge det känns innan det blir varmt nog att jobba i trädgården. Undrar om min stugträdgård kommer att hamna i skuggan av min nya? Orkar man med två trädgårdar när man är fyrabarnsmamma och nybliven ägare till ett (ärligt talat) gammalt skrutthus från 1800?Kanske kommer stugträdgården att utvecklas till en lättskött perennträdgård. Tåliga perenner som inte behöver ha färskvatten...Jag kan tänka mig att det blir så. I bostadsuset där jag kan vattna ( det finns en brunn med vatten som förra ägaren vattnade trädgården med-sån lyx!!!) kan jag frossa i sommarblommor och krukodlingar. I stugan kan jag vila från trädgårdsbestyren...kanske.Bilden visar min 8-åring som ror barnens gummibåt en spegelblank sommardag 2006. Framför vattnet (strandlinjen) har vi tonvis med grålera som muddrats upp ur havet. Dammigt när det är torrt, geggigt när det regnar. Hemskt! Men att så gräs på en så stor yta har vi inte råd med. Så mycket jord kan vi inte släpa ut heller. SÅ vi får vänta på att naturen själv sår och ser till att det blir grönt där. Det tar nog ett par år och fram tills dess får vi svära över smutsen som dras in i den lilla stugan. Allt blir smutsgrått.Men vattnet är djupt så vi kan köra båten ända fram!

Av Persilja - 18 februari 2007 14:16

Mätt!!! Det är vad jag är nu. Köket är ett enda kaos efter en inspirerande matlagning. Det var roligt i köket idag. Använde två stekpannor, tre pannor och mikron. Det blev mycket gott också. Asiatiskt var temat men i egen tolkning. Orkar inte fixa till i köket förrän jag lagt mig på rygg tio minuter och låtit magen jobba undan lite...I min stugträdgård har jag fina gamla gångar som förre stugägaren gjutit egna plattor till nån gång på 30-talet (eller 40-talet). När vi tog över stugan var gångarna helt dolda under mossa, jord och gräs. När jag hittade dem var det som att öppna paket. De gick att skala rena, man bara lyfte på locket av jord med gräs som låg löst över. Eftersom stugan i princip varit övergiven senaste 25 åren hade ingen ens gått på tomten så de sköra lagren hade legat orörda. Det var häftigt att hitta. Många perenner tittar fram också när jag rensat upp den igenväxta trädgården. Det är så häftigt med växter som kan liksom ligga i dvala tills man släpper fram ljuset för dem. Jag har hittar en massa spännande och hittar fler och fler gamla spår ju mer jag gräver och rör i trädgården.Det är spännande och nästan lite arkeologiskt...

Av Persilja - 18 februari 2007 11:49

Ute skiner solen, termometern är långt under nollstrecket, det är låååångt till sommaren. Ändå lyckas solens strålar väcka minnet av ljuva sommardagar, när man endast iklädd t-shirt och trosor kan sätta sig i morgonsolen med en kopp kaffe. Medan resten av familjen sover kan jag gå runt i trädgården och se vad som hänt sen sist. Kanske har någon knopp slagit ut, en annan växt har fått en massa knoppar under natten. Ofta har haren som bor på ön varit framme och tagit någon knopp (grrr). Vad gör man åt en harfamilj som bosatt sig på ön och inte har några naturliga fiender. De smaskar i sig min och svärmors trädgårdar med god aptit.Det finns tre stugor till på vår lilla ö, men de stugorna har inga trädgårdar (inga egenodlade iallafall) och således inga växter att våndas över.Jag har strött ut vitlökssalt vilket hjälper en del, men det luktar ju illa för oss också. Tips emotages tacksamt. Svärmor har vattnat med nåt rött som jag inte kommer ihåg vad det hette jo, blodmjöl utrört i vatten. Ser äckligt ut, funkar bara sådär. Sommarminnen är ljuvliga. Att odla gör att man tar vara på sommaren på ett alldeles särskilt sätt.Men nu måste jag ut i den kalla vinterdagen.Sopa fram bilen och hämta 8-åringen som sovit borta.Visst är mitt järnbord fint. Tänk det fyndade jag på Indiska i somras för halva reapriset; 200 kr. Jag hade kunnat betala mer och ändå tyckt det varit ett fynd!

Av Persilja - 18 februari 2007 10:59

Min sommarstugträdgård anländer jag när skolan slutar (mitten på juni) och lämnar strax innan skolan börjar (mitten på augusti). Således har jag endast två månader om året trädgård. Det är ett speciellt sätt att ha trädgård. Under sommaren är det intensivt arbete som börjar med ogräsrensning á la maximegamycket då jag inte kommer till trädgården förrän ogräset (och växterna) växt fritt i en månad. När det är klart brukar jag plantera nytt, massor av sommarblommor och resten av sommaren gräver jag fler och fler rabatter och bär sten och gräver upp sten (gissa hur många ton sten jag grävt upp ur marken). Största jobbet är nog dock att vattna. Vi har nämligen inget färskvatten. Släpar i dunkar från fastlandet. Ibland kan vi gå och låna hos stuggrannen när han inte är där, (då räcker hans brunn till oss) men det är ingen bred stig att gå på, utan en smal snårig stig och som alla vet är vatten TUNGT. Min man brukar ta skottkärran och fylla dunkar och köra till mig. Sen ska det hällas från dunken till vattenkannan och det är ett tungt arbete. (Har fått tennisarmbåge på kuppen.) När vi hämtar vatten från fastlandet måste vi köra båt, traska en bit till allmän vattenkran i hamnen, köra fyllda dunkar på kärra tillbaka och på långa bryggan, lasta i båten, köra båten, lasta på kärran i stugan och baxa uppför backen...Gissa om vi önskar en brunn med färskvatten! Svärfars brunnsborrning på tomten bredvid resulterade i en brunn med bräckt vatten. Det är rent och fint så vi kan diska och tvätta oss i det och koka pasta osv. Men dricka eller vattna saltvatten går inte. Min svärmor vattnar med saltvattnet från havet. Hennes trädfård blir aldrig nåt. Magert och eländigt. Min trädgård är frodig och blommar vilt. Så jag tror att det är vattnets förtjänst. Värt allt slit.

Av Persilja - 18 februari 2007 08:03

Fy, vilken verklig och otäck dröm jag hade. Känslan av den stannar fortfarande kvar fast jag vaknat. Drömde att det var krig, invasion här i Sverige, och soldaterna vällde in och såg hotfulla ut med sina vapen. Såg bara maskingevär. De verkade hårda och skoningslösa och ovissheten över vad som skulle hända var hemsk. De sköt inte, men hotet fanns. Och mitt i allt detta var 8-åringen inte hemma. Han var på vift som i verkliga livet. Jämt på vift någon annanstans. Jag var förvivlad och hade svår ångest över det, för vi skulle samla ihop oss och ena stunden fly andra stunden samlas ihop av soldaterna för att få vårt öde presenterat. Och lillvännen var borta!I nästa drömsekvens låg han i sin säng och lyckan över det överskuggade nästan skräcken över kriget. Sen fortsatte jag plågas av kriget. Låg i en säng med yngsta barnet som bara var något år, hon sov, och så såg man soldater i öppna lastbilar köra tätt förbi fönstret. Plötsligt stannar en och en soldat trycker sig mot rutan med ett maskingevär. Där vaknade jag. Klarade inte mera. Och kände djup tacksamhet över att vi lever så tryggt som vi gör.Tänk vad många människor som har detta som vardagsmat!Jag är SÅ TACKSAM över att bo i Sverige!!!8-åringen har sovit hos kompis i natt, det var nog orsaken till hans frånvaro i drömmen. Han sover ofta över hos kompisar och jag har verkligen fått tvinga mig till att stå ut med det. Vill ha barnen hos mig HELA tiden. Men jag måste ju släppa dem. Det är ju bara så. SÅ jag kämpar invärtes i stället. Börjar vänja mig. Säger "okej" så bekymmerslöst så, när han frågar om han får sova borta. För inte så länge sen sa jag "nja, jag måste fundera på saken", och så sökte jag minsta möjliga ursäkt att säga nej.Det finns en bok och en film som ger mig samma känsla som i Drömmen; boken "Sophies val" som också finns som film med Meryl Streep, men boken är vida bättre. Hennes val är FRUKTANSVÄRT och ett val hon gjorde under nazisternas rensningar under andra världskriget. Vill ni gråta och beröras-läs den!Filmen är "zo-zo". Joseph Fares långfilm om hans eget liv. Hans flykt från Libanon till Sverigen. Också gripande. Vi svenskar, som kan sitta och blogga alldeles bekymmerslöst har det så BRA! Vi borde tänka på det oftare istället för att bara se på alla "dåliga" saker. Det klagas alldeles för mycket i vårt land! Jag "klagade" själv häromdagen för att jag inte kunde sätta några frön i år. HALLÅ!!!

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28
<<< Februari 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards