NU ska jag gå och lägga mig och bläddra i någon av mina bokreafynd!
Godnatt alla mina kloka bloggarvänner!

Jag är dålig på att göra sånt här, färgordna, inspirera mig själv. Locka. Jag gömmer i skåp och glömmer mina behov. Min längtan. Efter det kreativa.
Har ni märkt hur kreativ man blir av att ha dåligt med tid. DÅ blommar kreativiteten som mest för mig.

Bild lånad från littlebird.

Sånt här vill jag hinna med mera!!! Sy små söta saker!!!
Mitt nya mål!
Hinna sy en söt liten figur ibland!
Bildbevis utlovas!
Nu utmanar jag mig själv!

Varför är det så svårt att få saker ur händerna? Läste en ny blogg som fick in mig på dessa tankar. Jag känner varje dag att jag får inget gjort och stressen byggs liksom på. Men börjar jag verkligen analysera vad jag får gjort så är det ju HUR mycket som helst. Men det jag tänker på är det som INTE blir gjort. Jag gör massor!!! Men inte såna saker som att klista in kort, sy de där mjukisfigurerna jag har så mycket inspiration att göra, sorterar inte alla barnens teckningar och sparar och sätter in i pärmar,(högen med teckningar bara växer och växer) jag målar inte akvareller fast jag tycker det är så roligt, jag hinner inte läsa alla de där olästa böckerna som växer i staplar på nattduksbordet, jag bygger inte höga legoslott med barnen, jag tar inte skidturen som jag längtar efter, promenerar inte bara för att promenera, går inte och tränar eller simmar, bakar inte mitt eget matbröd, jag kokar inte lingonsylt av alla lingonen som ligger i frysen, jag FÅR INGET GJORT!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Känn det som.Men jag tvättar tre, fyra maskiner om dagen, tömmer och fyller (minst) två diskmaskiner om dagen, handlar hem mat, lagar en nyttig och balanserad hemlagad middag varje dag, fixar mellanmål, kvällsfika, ser till att barnen duschar och borstar tänder, medlar i bråk, skjutsar till träningar, följer barn till och från skola, planerar flytt och inredning, skriver brev till nya skolor, fixar födelsedagspresenter till kalas, dammsuger och plockar efter sex kaotiska slarviga familjemedlemmar (inklusive mig själv), bloggar, fotar, läser inredningstidningar, ser inredningsprogram, läser saga varje kväll, pratar med mina barn, skäller på mina barn, tjatar på mannen, ringer släkt och vänner, mejlar dito, tar emot gäster och lagar goda middagar, byter sängkläder, vädrar mattor, skurar toaletter, slänger sopor, sorterar sopor UND so WEITER. Och så möblerar jag om ungefär varje gång jag städar! Och så har jag säkert glömt 100 saker till som jag gör dagligen...Det är så här man ska göra. Se vad man GÖR istället för vad man inte gör!!!Sen kanske man ska låta bli att göra det man brukar göra ibland och försöka göra vad man längtar efter att göra istället. Och vara nöjd med sig själv. Snällare med sig själv. Dagens bild: Dotterns vägg med hennes favoritbilder.

Efter dagar av funderande och gjorda ritningar och tänkande hit och dit ska vi nu träffa målaren. Inser plötsligt att vi måste göra olika förslag; ett med allt vi önskar ha gjort, ett annat med allt vi förmodligen har råd med att få gjort. Krasch! där ramlade man ner i verkligheten igen. Det blir nog bara målning av taken vi kan leja bort. Tapetsera får vi göra själva. Men man kan ju alltid låta honom räkna på´t...Han ska få mina akvarellmålade skisser idag och så får vi se vad han räknar ut att han vill ha betalt!Det är bara bra egentligen. Vi hinner komma dit och känna in oss. Men det är min sons ovilja som stressar mig. Ska han gå in i huset och se det trista, smutsiga, murriga som det ser ut nu, så kommer han att hata huset för evigt. Jag vill att han ska komma in och känna "woaw, det är ju rätt fint ändå"...Men han kommer att vara avog hursomhelst. Det känns kanske värre för mig att han dissar det om vi gjort fint...Han är arg och kommer så att förbli, tills han slutar vara arg. Min älskade lilla stora unge!Inatt har jag sovit såååå gott. Från halv elva till halv sju. Har bara vaknat nån mikrosekund när jag försökt fördela täcket rättvist mellan mig och min 10-åring som kom tassande vi 3-tiden. Känner mig stärkt.Glömde bokrean igår!!!Måste gå dit idag och leta boktips jag läste hos Åsa. Lite trädgårdsböcker, bl. a "Glädjehuset" om växthusets glädje och fallgropar...Bild:Vårt sovrum idag med slarviga sladdar och allt.

Alla barnens favoriträtt är TACOS. Det är så bra! Aldrig äter de så mycket grönsaker som då. Paprika, avocados, majs, tomater, sallad, gurka, lök. Och ibland, varannan gång ungefär, lagar jag tacosen med quornfärs. (Quorn är en svamp som smakar köttigt-helt vegetarisk alltså.)Det börjar vara dags för tacos till middag.Hoppas de aldrig ledsnar på det!!!

Hade ett GRÄL utan like i morse med min tolvåring. Det började om pengar. Han ville ha hundra kronor att ta med till skolan och köpa godis för. Han ville bjuda sina kompisar. Jag sa nej. Att bjuda var bra sa jag men att springa och köpa godis på rasterna var inte okej. (Jag gillar inte alls det hysteriska godisätande som förekommer bland ungdomar idag.) -Men alla har med sig! säger min son. -Alla utom jag! Så jag måste ju bjuda nu. De har ju bjudit mig! Du fattar inget!!! -Du får gärna bjuda men inte nu, sa jag. -Inte i skolan. Han blev alldeles rasande och var riktigt otrevlig och vi började bråka om alla möjliga saker; stillasittande datorspel, skolarbetet, otrevlighet, ansvar, ja allt kom fram i vårt morgongräl. Vi skildes som bittra ovänner.Det känns aldrig kul.Nyss ringde telefonen. Det var tolvåringens klasslärare. Hjälp!!!-Hej! sa han. -Du ska få prata med din son så ska han berätta om vad han gjort tillsammans med några klasskompisar. (Nu blev jag RIKTIGT orolig-vad har han nu ställt till med-skolan har aldrig ringt hem förr-nu måste det ha hänt nåt hemskt, hann jag tänka.)Så kom min son till luren:-Hej! lät han (lite genererad).-Hej. Vad har ni gjort? undrade jag med hjärtat i halsgropen.Han började rabbla;-Jag har haft med mig pengar till skolan och gått till rosavita kiosken och köpt godis. Vi har lämnat skolgården. !!!Vad?Var det bara det???Det där visste jag ju redan. Jag trodde det var tillåtet. Men ogillade det. Vad glad jag blev!Jag hade ju inte skickat med några pengar på ren instinkt och alltså gjort helt rätt.-Men du hade ju inga pengar, sa jag.-Nej men det är inte idag, utan förra veckan också.Läraren kom tillbaka i luren:-Vad bra att ni har såna regler!, sa jag spontant. -Jag trodde det var tillåtet och trodde jag var den enda som var mot det, som inte skickade några pengar. Vad bra! Vad fint att du ringde! Tack!Det var en stor lättnad att hans bus var så oskyldigt! Det var ju inget bus. Bara lite "frigörelse" från skolans regler. Efter vårt bråk som handlade om just det som hänt i skolan idag, trodde jag att han skulle ha gjort nåt riktigt hemskt, så arg som han var i morse när vi skildes. Sexan är en gränszon.Tycker synd om klasslärarna som ska kämpa med alla hormonstinna tolv och trettonåringar. Som försöker bryta ny mark, bryta mot regler. De vet att allt släpps fritt i sjuan och revolterar mot att de buntas ihop med mellanstadiets regler.Jag förstår dem. Men det är synd om lärarna som ska ägna energin åt sånt. Detta var ju ändå en "snäll" händelse...

Efter helgen har jag börjat luta åt denna tapet istället för den med stora rosa stjärnor. Den är mer matt och mysig i färgen. Men jag vet inte. Fan, jag velar! Jag borde ha beställt allt medan jag var säker...Målaren som ska utföra arbetet åt oss ska komma idag och då måste jag ha tagit ett beslut.Guuud så fjantig man är. Det är för fasiken bara en tapet! No big deal! Totalt ointressant egentligen.Så nu ska jag bestämma något, och så hålla fast vid det.Men vad ska jag bestämma?SUCK!Ni får gärna tycka till i denna viktiga livsavgörande frågan!

Fick igår iväg brev till barnens nya klasser. Förhoppningsvis svarar de på breven och skriver något lockande så att det ska kännas lockande och spännande att börja i nya klasser. Inte bara pirrigt och läskigt.Det verkar vara en bra skola med snälla lärare. God stämning på en skola är viktigt! Hoppas jag har rätt!Det är pirrigt med alla nya föräldrar också. De känner ju varann sen förr så även för mig som förälder blir det ju nya människor att ha att göra med. Hoppas de också är snälla!Två av mina barn ser fram emot flytt och längtar efter det nya. Två av mina barn gör det inte. Den ene, 8-åringen, varken ser fram emot det eller oroar sig, han lever i nuet. Den dan den sorgen. 12-åringen är lika hårdnackad motståndare till flytten som han var när det var nytt. Han har inte veknat. Kommer inte att göra det heller. Det känns tufft. Jag har skrivit till hans blivande lärare och sagt att det inte kommer något brev från honom eftersom han inte är intresserad av att knyta någon kontakt själv. Men hon har lovat att klassen ska skriva lite för att om möjligt locka honom lite...Jag längtar och önskar så hett att han ska finna sig i sin nya sits och för sin egen skull göra det bästa av det. Det gör han ju säkert i nya klassen, om inte annat av ren självbevarelsedrift, men han kommer nog aldrig att erkänna det för oss hemma. Han kommer nog länge att vara arg och bitter på oss. Stackaren! Fy, vad jag önskar att jag kunde visa en bild i framtiden för honom när han har kompisar och trivs i sin gamla hemstad. Jag hoppas den bilden finns där nånstans i framtiden!!!

Prydnadssaker och jag kommer inte så bra överens. Helst ska allt ha en funktion. En BURK får gärna vara snygg också förutom att vara en burk. En kudde MÅSTE vara snygg, det räcker inte med en kudde vilken som helst. Nästan allt jag har finns där för att det är snyggt (i mina ögon) men inte ENBART det har alltid haft en funktion också, fyllt ett behov. Jag har inte många prylar som finns BARA för att de är snygga. Nej, liknande divor åker ut rätt fort i detta hem. Men nu efter 40-strecket har något inträffat. Det måste vara TANTEN som håller på att ta mig i besittning! För döm om min förvåning när jag kommer hem från en loppis med en söt liten figurin. Totalt onyttig, men som ÄNDÅ tog mitt hjärta med storm. Mitt tanthjärta.Kanske har jag fått nya behov, som inte fyller någon praktisk funktion, något slags tant-behov.

Magsjuke sonen har ätit och behållit maten och vilat hela dagen- så nu är han pigg som en mört. Gääääsp! Inte mamman som gjorde sprinterlopp kl. 05.30...Men han ligger i sängen och försöker sova. Mamman sitter och läser bloggar och funderar OCH svarar på alla hans tänkande frågor. OJ! Vad en åttaåring har många funderingar!!!Nyss frågade han (och mamman lyssnade samtidigt som hon skrev så lyssnandet var lite okoncentrerat)Mamma! på Svampbob har alla badvakter alltid vit näsa (mmmmh! svarade disträa mamman)Haaar de alltid vit näsa?(disträa mamman hade på sin höjd hört svampbob och vit näsa och försökte komma på ett bra svar på frågan) -Vänta nu, Vad sa du nu igen?-Alla badvakter har vit näsa på svampbob-haaar de det på riktigt också? Badvakterna???Nu hade mamman lyssnat lite bättre och kunde förstå och svarade att "badvakterna så lätt brände näsan när de satt däruppe på sina stolar och vaktade badande".Han blev nöjd. Men så gick det en stund och så frågar han -Men är det bara badvakter som får ha vit näsa?-Hur menar du nu? undrar mamman som börjar bli ganska trött och sömnig...(särskilt som hon hör fyrabarnspappans snarkande från övervåningen.) -Jo, kan bara badvakterna ha det där vita på näsan?Trötta mamman svarade som vanligt så gott hon kunde på sonens frågor;"Nej, vem som vill kan ha det. Den som vill skydda sin näsa kan smörja in sig med det där vita som jag tror är zinkpasta".Det går några sekunder och 8-åringen undrar lite överlägset (säker på att mamman svamlar lite nu);-Men, tror du inte att det är många som skrattar då? När de sätter vit pasta på näsan???Nu känner mamman att hon faktiskt inte orkar svara på mer frågor för hon vet av erfarenhet att tankarna hos 8-åringen alltid gör vilda skutt och särskilt om kvällarna när han ligger i sängen och ska sova. Snart kommer frågorna om hur dinosarierna dog ut EGENTLIGEN och om var man var innan man kom in i mammans mage, innan man var ett frö i pappans snopp...Ovanstående diskuterades vid middagsbordet. 8-åringen filosoferade om huruvida allt startade när man var i magen eller före och så kom han in på vart man tog vägen efter, när man dog.Då tog lillasyster till orda och säger bestämt, lite föraktfullt;Men då kommer man ju upp till himlen!!!Då frågade mamman nyfiket men varför kommer man just dit?6-åringen svarar glatt på en gång;Jamen så att Gud ska få sällskap förstås!!!Mina söta underbara barn!!!Men sov nu, snälla söta 8-åring. Mamman är tröööött!!!(Bild från vårt sovrum i förra lägenheten...)

Yngste sonen kräktes i morse 05.30. Nu är han på benen men såååå blek. Vet inte om det är vinterkräksjukan-den hemska. Hoppas det "bara" är en vanlig som snabbt går över. Så snabb som jag var i morse när han kom till min säng och sa "jag måste kräkas" har jag nog aldrig varit. Jag flög upp ur sängen, ner för trappan, rusade runt hörnet, in i köket, fläkte upp skåpdörren med bunkar och sprang tillbaka i ilfart och kom precis fram med bunken lagom till första "uuuuääääööööh":et. Jag hann fundera på om jag istället för det sprinterloppet jag gjorde, skulle tagit honom med mig till badrummet istället. Men han mådde illa, var trött och skulle alltså tas nerför en trapp, runt hörnet och in vänster till badrummet. Risken för ofrivillig trappskurning kändes för överhängande...Så dagen började på ett något stressat sätt...En sån här skulle jag vilja ha: 5000 för ett original... Men det kanske finns kopior...Älskar denna typ av bilder och Fem myror är ju ett av de bästa barndomsminnen jag har. Jag och min bror satt klistrade vid varje avsnitt. Bästa underhållningen! Jag har naturligtvis köpt DVD:erna med alla program, men barnen tycker inte alls att det är lika bra som jag. Det ser det men är sådär lagom entusiastiska...

Detta lapptäcke är just nu ute på Tradera. Utropspris 495 kr. Jag tycker det är ett fantastiskt hantverk! Handsytt. Denna typen av lapptäcken tycker jag är allra svårast. Tidsödande. Och mna kan köpa det för ynka 495 kronor. Det är ingen timpenning överhuvudtaget! Endast möjligtvis materialkostnad.

Vill ha! En fotpall åtminstone. Tänk fåtölj i rosa också! Woaw!Från Makalösa möbler!

Just en sån här! Brun. Mellanpudel. Tik.Vill ha!Denna kommer från en gallerisida för pudlar. Denna skönhet heter Mimmie.