Åååå, vad skönt att vara hemma! Visserligen är det skönt att vara borta och bli bjuden på mat hela dagarna, men jag är så otroligt hemmakär så "Borta bra-hemma bäst!" stämmer verkligen in på mig! Efter fyra timmars intensivt umgänge på tåget med mina barn som var rastlösa och sockerspeedade efter en heldag vid matbord och godiskålar hos mormor och morfar var det rena himmelriket att låsa upp dörren och uppleva när alla barnen försvann till sina olika sysselsättningar och jag kunde pusta ut och sätta mig ner vid datorn en stund. Snart ska jag gå och laga en sen middag till dem. Om tre veckor ska vi åka till Kanarieöarna. Det är tre år sen vi sist var utomlands så vi längtar! Med fyra barn blir det DYRT. Det är mycket som blir dyrt med många barn. Boendet t ex. Just nu bor vi i en fantastisk lägenhet på otroliga 190 kvm. Det är en lägenhet från 20-talet, i ett gammalt trähus. Inte en vinkel rak och knarrande trägolv och en massa charm. Bland annat ett tornrum! Jag älskar den, men vi ska flytta härifrån till sommaren. Då ska vi flytta tillbaka till vår hemstad efter åtta års boende här. Det ska bli härligt att komma tillbaka till släkt och vänner och till en mycket större stad men boendet kommer att bli ett nerköp. Förmodligen får vi tränga ihop oss i vårt gamla radhus med fyra rum och kök som vi hyrt ut under dessa år. Men jag gillar utmaningar och särskilt inredningsmässiga sådana så det kommer ändå att bli ganska skoj om det blir så. Roligast vore förstås att vi kunde köpa en stor gård med ett gigantiskt lantkök och sex kakelugnar och skafferi man kan gå in i och punschveranda och ladugård och hönshus och...Men vi får nog glädja oss åt det lilla radhuset på 115 kvm från 70-talet istället.Detta får närmaste tiden utvisa. Då kommer nog min blogg att handla om den stora förvandligen av detta hus.Men NU bor jag i min drömlägenhet. Visserligen i fel stad, jag trivs inte alls i denna lilla håla, men man kan bo flott här och det är kul att ha provat på det också!!! Nu hör jag att blodsockret sjunkit och mina barn käbblar om allt möjligt. MÅSTE gå och laga den där maten!Bilden föreställer en matplats PRECIS i min stil. Tyvärr inte min egen, utan från en dansk inredningstidning; BOLIG.

Jag har gäster så tiden till min nya "hobby" att blogga har inte funnits. Vi har ätit goda middagar, pratat, sett film, promenerat, druckit gott rött vin, ätit godis, chips och en massa annat onyttigt. Imorgon tar jag och mina fyra barn och min vän och hennes dotter och barnens kompis som bott här en vecka, tåget till vår förra stad. Där ska vi gästa mormor&morfar, farmor&farfar för att sedan åka tillbaka hem på lördag kväll. Bara familjen. Min man kör bil. Han säger att det är för att det är bra att ha med bilen och att det är säkrare för oss att åka tåg på vintern. Jag har för länge sedan genomskådat detta! Vem är mest sliten efter resan? Jag som delat kupé med fyra uttråkade syskon (som kan alla varandras svaga punkter och utnyttjar dem skamlöst för att få igång ett intressant gräl) eller han som kört bilen och lyssnat på musik och tänkt hela tankar i fyra timmar! När vi haft gäster har jag inte hunnit hålla efter så mycket i alla rum så det är milt sagt kaos överallt. Jag brukar alltid försöka städa så fint jag hinner innan jag åker någonstans för då blir det så himla kul att komma hem. Nu får jag börja hemkomsten med att få ett psykbryt över kaoset...Jag älskar som jag nämnt att möblera om. Ska sanningen fram möblerar jag nog om lite grann varje gång jag städar. Ska jag ändå dammsuga under en soffa kan jag lika väl låta den byta plats...Jag har liksom "Emma" ändrat den rumsliga ordningen många gånger. Vardagsrummet har absolut inte alltid varit det största rummet med parkettgolv. Nejdå, det kan lika gärna bli det minsta rummet. Att bryta mot oskrivna regler kan ofta bli hiskeligt bra. Och säger någon "det går inte" då måste jag bara försöka!!! Min man har för länge sen slutat hjälpa till. Han ids inte. Men det hindrar inte mig. Jag har blivit stark på kuppen och flyttar möbler lätt som en plätt t o m resårsängar upp och nerför trappan. Och små bomullsmattor är perfekt att dra möbler på...Kul att upptäcka att det finns fler av min sort därute. Vi är nog inte i majoritet.

Idag kommer min bästa vän från vår gamla stad och hälsar på. Hon har med sin 12-åriga dotter. Ska bli kul! De sätter sig på tåget strax och jag har nyss vaknat! Ska fixa mat, vin, present och städning innan de är här. Fyra timmar kvar. Det är helt otroligt så dålig planerare jag är ibland!!! Jag skulle vakna vid 8-9 idag hade jag tänkt och istället slår jag upp mina gröna kl halv 11. Hade dessutom en hemsk uppgörelse med mina föräldrar om gammal skåpmat som jag för länge sen lämnat bakom mig i "verkliga" livet, i en riktig mardröm. Vaknade olustig. Nä, att sova för mycket är inget vidare. Något som jag jämt går och önskar mig i vanliga fall då sömnbristen värker i kroppen. Det är nog rätt bra ändå att sova mindre. Fast inte för lite då blir jag ilsken. Alla andra i familjen sover fortfarande. Nu måste jag försöka vända dygnet rätt!!! De stora killarna som har kompis boende här en vecka har verkligen vänt natt till dag. Var tvungen att gå ner till dem vid halv sex i morse då jag hörde att de var vakna. Att låta de bestämma själv funkade inte så bra. De hade ingen gräns då de blev trötta som jag trodde. Annars tycker jag att man kan ska man ge de större barnen lite frihet att själv bestämma över sitt liv. Inom rimliga gränser förstås. Så länge det inte skadar andra. Om de vill nattuggla och inte stör någon-så varför inte? Bara för att man SKA sova på natten. Det är på nåt vis sunt att de vill "gå sin egen väg". Men nu närmar sig skollovets slut så för deras egen skull försöker jag styra upp det lite iallafall...

Igår kväll skulle vi äta fondue. Vi skulle doppa köttbitar och olika grönsaker i het olja på bordet. Det gick åt skogen! Brännaren som följde med fonduegrytan gick inte att få eld på. Affären hade skickat med lampolja. Men ingen veke eller nåt ingick så jag provade att lägga dit ett litet stearinljus men det brann bara till det brunnit upp, sen slocknade brännaren igen. Någon T-röd hade vi inte hemma heller. Och jag ville inte åka på stans enda öppna mack för att köpa T-röd klockan halv tio på nyårskvällen. Då hade alla som var där utnämnt mig till stans mest desperata alkis!
Jag ställde fonduegrytan på spisen. När jag skulle värma upp oljan till 175 grader så smälte en plastplopp som satt på termometern. Rakt ner i oljan. Så jag vågade inte använda den. Slog bort den och fyllde på ny, och hade då inte tillräckligt för att de grillspett som följt med skulle nå ner från sin hållare. Suck. Vad gick inte snett? Det slutade med att efter att vi doppat några köttbitar-som tog säkert fem minuter att bli färdiga, så stekte jag de jädrans kötten i stekpannan i stället. Och alla grönsaker hade barnen ätit upp råa innan det var klart...När köttet äntligen var klart hade alla gått från bordet. Lyckad festmåltid va?
Men pepparkakscheesecaken var jättegod!

Året är bara två timmar gammalt. Måtte det innhålla mycket gott! När vi var ute och såg på fyrverkerierna kom en raket rakt mot oss. Den svischade förbi med någon meters marginal och exploderade på gatan tre meter framför oss! Fy! Jag och dottern kastade oss ner bakom en snöhög efter att den passerat. Som om alla plötsligt skulle ta fel riktning. Som om vi vore beskjutna. Vi hade tur! Herregud vad nära det kan vara ibland. Alla har inte tur. Än så länge får man säga att jag haft tur i livet. Därför kan jag gå och vänta på oturen. Det är som om jag tycker att den ska fördelas jämt på oss människor. Men en del verkar få en större andel otur än andra. Det finns kanske ingen rättvisa. Just nu har jag ingen lust att gå och lägga mig. Min man har nämligen somnat och snarkar just nu med högtalare inbyggd. HUR ska jag kunna sova? Han fattar inte hur högt han snarkar. Blir stött och sårad när jag klagar. Suck. Godnatt måne, godnatt alla ljud, godnatt min kam och min gröt...