Det var inte så svårt kanske, klart jag inte hade en apa som husdjur! Men jag ljög friskt om det när jag var tonåring! Jag sa att jag hade haft en likadan apa som pippis Herr Nilsson, men att det blev så jobbigt så vi sålde den. Jag såg nämligen en tjej i Stockholm med en apa när vi var där på semester en gång på 70-talet. Det gjorde ett enormt intryck på mig och så blev det min egen lilla lögn när jag ville bli mer speciell än jag redan var. Jag tror inte att någon trodde på mig. Alla genomskådade nog lögnen redan på den tiden.Däremot har jag röstat på alla dessa partier, (kds när jag hade fått mitt första barn och ville vara hemma för evigt med honom och de utlovade vårdnadsbidrag) och kanske beror min politiska vilsenhet på allt ammande vad vet jag, man blir ju lite luddig i hjärnan...Tv:n är faktsikt från 1983 då jag och maken flyttade ihop för första gången. Den har överlevt alla efterkommande tv-apparater. Så när senaste tv:n pajade endast 2 år gammal (bildröret som kostar multum) så fick den gamla tv:n hedersplatsen igen. Den funkar! Men den har inget scartuttag så barnen hatar den. De större pojkarna har en liten tv i sitt rum med sådana nymodigheter som scartuttag och där finns alla gamecube, xbox, dvd videoapparater och boxer.Vi tvingas väl köpa en ny när nu all tv ska bli digital. Får väl ge den till ett museum!Jag ska lägga in en bild så ni får se hur en TV såg ut 1983. Den var inte den modernaste och dyraste då. Det är en billig variant, men HUGA sån kvalitét!!! Outslitlig. Fjärrkontroll finns inte heller till den! Fin motion att byta kanal!Min man har aldrig haft hål i tänderna trots att han är slarvig med tandborstningen t o m. Han har nåt särskilt bra slags saliv har jag gissat, som skyddar tänderna. Men jag brukar tänka att även om tänderna är vita och fina och utan amalgam och skit så kan de ju ramla ut i tandlossning om man går omkring och tror att man är osårbar i munnen. Men visst är han unik!Tack för alla gissningar! Och ni som vann; ta nu en skön tupplur på soffan idag-den har ni förtjänat!

Bild från köket i huset.

Min man har kommit hem med kameran full av bilder och film från HUSET. Det är FÖR fint. Det motsvarar alla mina drömmar. Jag kan nämligen se förbi alla fula plastmattor och fula möbler och så vidare. Jag ser hur det skulle kunna förvandlas. Min gamla dröm är inom räckhåll! Har vi inte råd att köpa det eller om det är sjukt på nåt sätt då faller jag HÅRT! För just nu svävar jag högt bland molnen i en blind förälskelse. Och då har jag ändå inte mött huset ännu...LÄngtar ihjäl mig till fredag då jag ska dit!!!

Jotack, omtänksamma http://liten.bloggagratis.se jag skickade iväg de tre pojkarna till skolan (annars skjutsar jag alltid) i snöstormen, och så kröp jag ner under täcket och försökte somna om. Somnade efter diverse vridningar och vaknade tio då mobilen pinglade. Jag var knockouttrött då. Men då hade dottern vaknat och ville ha frukost. Hon verkar frisk nu! Nu har jag kommit igång ordentligt och ska försöka göra lite nytta. Jag tror nästan jag håller på att bli bloggberoende... Nån som vet varningssignalerna??? Haha!Förresten, min äldste son, 12-åringen, hade glömt sin mobil i hallen och jag tog den för att ladda den. (Han glömmer det jämt.) När jag tryckte på den för att kolla status hade han lagt in en nakenpingla som frontbild!!!!!! En tjej med string som vände sig förföriskt mot betraktaren. Utan bh och man såg inga... Men ändå!!!! Min lilla bebis! Nog vet jag att hans intresse för sex vaknat men att han kikar på VUXNA nakna brudar känns totalt bisarrt för en stackars blåögd morsa. Jag gillar inte nakenbilder. Ännu mindre porr. Jag hatar porr. Sex är väl ok (hur det nu går till haha har nästan glömt...) Jag är motståndare till porrindustrin och tycker det är viktigt som mamma till pojkar att markera tidigt hur fel bild det ger. Och att man måste respektera flickors rätt att säga nej.(SUPERVIKTIG UPPFOSTRINGSBIT ALLA POJKMAMMOR!!!) Men samtidigt vill jag ju inte göra något som gör att han får en bild av att sex är något skamligt. Så hur gör jag? Detta var jag inte beredd på. Ännu. Jag vägrar att låta samhället ta över uppfostran av mina barn-det är det tillräckligt många som gör. Men min första tanke att säga att "jag förstår att du tycker det är spännande men du får inte ha såna bilder" känns lite dubbelmoralsikt och kränkande av hans integritet... Ska fundera på hur jag ska hantera detta. Jag blir inte så upprörd av en nakenbild, men jag vill att han ska veta hur långt han kan gå. Ska jag acceptera stora nakenaffischer i hans rum? Svar: nej. Ska jag acceptera att han tittar på porrfilm med kompisar; svar nej inte i mitt hus. Men hur får jag honom att välja själv att avstå i andras hus. Det är ju nästan en naturlag. Och som filmerna kan vara idag!!! Värsta kvinnoförnedringen OCH ofta med många män med en till synes viljelös kvinna som sätts på efter som. Fyfan!!!! Kanske ska jag börja producera sexfilm med kärlekstema. Vill killar se sånt? Huga! Plötsligt är det inte så lätt att vara mamma. Ge mig tips någon! Men säg inte att det är normalt och okej för att "alla gör det". Det är ju just det som är problemet att de flesta säger så. Vi vuxna har slutat vara förebilder för barnen. Vi markerar inte tillräckligt. Nu kanske min son inte alls "behöver" se på porrfilm. Han kanske har en bra egen fantasi som duger. Jag drar iväg som vanligt. Men bäst att mota Olle i grind. Att förbjuda är ju som att skicka biljetter! Finns ju inget mer lockande än förbjudna saker. Kanske ska jag säga "nej men vad roligt att DU nu också börjat gilla sex! Ska vi kanske se en film tillsammans nån kväll". Hahaha! Snacka om att ta bort intresset för honom. Men han känner mig för väl, och jag skulle aldrig kunna klämma ur mig nåt sånt så att det lät naturligt. Sex ja tack! Porr Nej tack! Tips emmotages hur detta enkla budskap ska planteras i en ung pojkes kropp och hjärna...Kanske räcker det med att pappa i huset inte har såna vanor. Tänk om det är så enkelt! Kanske är det så! Isåfall är det ju inget problem alls!

Min sömn blev störd av en gnyende magsjuk dotter. Så efter att ha blivit väckt precis vid insomningstillfället två ggr efter varann gav jag upp kampen. Satte mig här en stund. Ska gå ner och dricka något för att göra ett nytt försök att sova sen. Men jag ska upp 06.20 och nu är den 02.40 så det blir inte många timmar...stress som gör det svårt att somna.Men så är det att ha barn-de vet alla som prövat. Inget att gnälla över. Lägger in en bild på några som sover skönt iallafall. Eller de verkar också vara rätt sömnlösa när jag ser efter noga.

Jag var på väg att lägga mig. Får nog vänta en stund.Min lilla dotter har legat och släppt sig hela aftonen i soffan och vi har alla som suttit bredvid flämtat av ångorna. Hon brukar aldrig fisa! Nu kom den ena efter den andra och de luktade värre än surströmming. Vi skrattade allihopa så att vi ramlade ur soffan och hon låg och fnissade och viftade med lapptäcket för att släppa ut dem...Nyss kom förklaringen till den ovanliga händelsen. Plötsligt blev en av pruttarna alldeles blöt. Diarée!!! Vi sprang till toan och det kom mer av den varan. Det luktade ruttna sopor. Nu ligger hon och ska somna och jag hoppas det blev tomt i lilla magen så att jag får sova i natt. Törs inte lägga mig förrän jag vet att hon sover.Lilla vännen får vara hemma från "sexårs" imorgon...

Denna vackra allmogestol för endast 400 kr var ute på www.tradera.se häromdagen. Tyvärr ville inte säljaren skicka med bussgods utan man fick hämta den på plats. Och som boende i världens ände (läs Kiruna) hade jag ju ingen chans. Ingen bjöd på den! Men tänk den ommålad i en mild färg och med ett snyggt linnetyg på sitsen...Woaw! HAbegär!!!

Om nån vill se: gå in på www.hemnet.se välj norrbotten, luleå, klicka på huset i bensbyn.Det är huset vi funderar på. Min man har varit dit ikväll på visning. Han var positiv! Hjälp! Det betyder att jag måste åka ner till Luleå och kika på det också. Och det betyder att jag kommer att engagera mig känslomässigt. Vilket gör hela budgivningsproceduren helt outhärdlig! För det blir alltid budgivning på husen i Luleå. Och det är ett lågt utropspris, även om det är ofräscht invändigt. Huset är stort och ligger bara 8 km från centrum och kommer säkerligen att gå för mer än 1 490000. Hur högt törs man gå? Vi har ju en smärtgräns. Har eventuella andra spekulanter det??? Det var tolv bilar där... Hoppas minst 50 procent bara var nyfikna och resten tyckte huset var fult! Haha! Så tur har vi inte.Nåja, det är bara ett hus, mister man ett står det tusen åter och väntar. Nästan. Imorgon kommer maken hem med bilder. Spännande!Jag vill ha det huset! Förvandla det i sakta mak till hur det såg ut i sin glans dagar. Med en grön dubbeldörr omgiven av en snygg förstukvist med snickarglädje och syrener bredvid knuten och ett vackert stort gammeldags kök och framtagna golvtiljor och...Hold your horses!!!Nu får det räcka med drömmar!Till en dylik förvandling krävs pengar! Vi har inga sådana undanlagda, som räcker till såna utsvävningar. Men jag är intresserad som tusan av heminredning och händiga är vi båda så huset kan bli vackert med åren. Kul att få ett projekt! Hoppsan glömde; OM vi nu köper det. Det är LÅNGT dit. Så här gör jag alltid! Planterar träd och blommor, bygger väggar och tar upp fönster och gör om planlösningar utan att ens ha kommit så långt som till budgivning. Förra gången vi verkligen KÖPTE ett (rad)hus var 1990. Då blev det ingen budgivning. Sånt fanns inte då. Nej fasta fina priser. (Fast det var dyrt på den tiden.) Däremot skulle min man prompt pruta ner huset med 35 000 och jag var så nervös att jag höll på att gå under. Och visst fick han pruta. Det hörde till spelets regler då. NU känns det som om det hör till spelets regler att ha ett utropspris och så bjuder folk så att det stiger med flera hundra tusen. Och hur många tror ni inte grips med i den stressande budgivningen och bjuder av bara farten. Vilket resulterar i alldeles för höga huspriser.Gillar inte budgivning!!!Har själv bjudit på ett hus för två år sen och fick det att stiga till 1,6 miljoner istället för 1,3 som utgångspriset var. Hade vi inte stoppat vid 1,6 hade det kanske blivit ännu dyrare.Eller vårt. Det får jag aldrig veta. Men tänk de som fick huset! Att behöva betala 300 000 mer...Marknadkrafter kallas det. Jag undrar ibland. Jag tycker många hus säljs efter bara några år. Kanske pga att någon bjudit mer än de klarade...Tänk då i Stockholm, eller Göteborg, vem kan bo fint där utan att jobba ihjäl sig? Hoppas att fasta priser kommer tillbaka. Så får den som bestämmer sig först köpa. Och huset värderas noggrant innan priset sätts så att det blir i rätt nivå. Nog vore det bra för köparen...