Direktlänk till inlägg 21 januari 2007

Svårt att leva.

Av Persilja - 21 januari 2007 18:32

Tack "Enchanted" för din kommentar. Jag behövde verkligen motvikten. Jag är ju FULL av farhågor och oro inför hur det ska gå särskilt för min äldste son. Jag fattar verkligen att det inte är problemfritt att flytta på ett barn i den åldern. Jag har verkligen målat fan på väggen när jag tänkt hur det ska gå. Så "Lottas" kommentar bringade mig verkligen ur fattning en liten stund. Samtidigt är jag den typen av människa som tror att om man ställer in sig på att det ska gå bra-så går det i regel bra. Att det i mångt och mycket är en fråga om inställning.

En av mina närmaste vänner har under året som gick förlorat sin 10-årige son i leukemi. En fruktansvärd tid har hon och familjen (och alla vi runtikring) genomlevt. Det är en alltigenom förfärlig sjukdom och när det konstaterades att den var obotlig föll hela världen samman. Då funkade inga positiva tankar! Mina barn var nära vän till honom och de miste sin kompis. Sen detta fruktansvärt tragiska inträffade har jag börjat sätta allt i relation till det. Jag kan tycka att det som "Lotta" skriver om är väldigt "bortskämt" på nåt sätt. Hon lever iallafall, kan jag tänka. Hon fick chansen att skapa sig ett eget liv med egna beslut. Det blev t ex viktigt för henne att ge sina barn trygghet på ETT ställe. (Kanske just hennes barn hade tyckt det var roligt att flytta, det vet man ju aldrig.) Men för "Lotta" var det ett trauma att behöva bryta upp och det får man ju respektera.
Varje människa har sin historia.
Det är verkligen inte lätt att veta hur livet ska te sig. Man får inte vara rädd för att leva. Man har bara ett liv och det kan ta slut imorgon. Om jag vet att jag försökt mitt bästa med barnen och varit generös och kärleksfull så vad mer kan jag göra? Jag kan inte skydda dem från livets svårigheter.
Svårigheterna kommer och man får hantera dem eftersom. Kanske får min son det svårt efter flytten.Kanske inte. Men han ska inte känna sig oälskad, det, men endast det kan jag lova.
Mer kan jag nog inte göra.
I denna frågan.

 
 
Liten

Liten

21 januari 2007 22:09

Du, du gör det som är bäst för hela familjen. Är man en familj så kan inte bara en få betämma heller... Ni är ju lixom 5 mot en eller hur och ni kommer ju att få det bättre där med jobb och så. Klart ni ska flytta även om det även känns jobbigt när det gäller vissa tankar. Många kramar till dig från mig

http://liten.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Lotta

21 januari 2007 23:36

Det är klart att man måste flytta till jobb, om valet är att inte kunna försörja sig. Min reaktion var kanske överdriven, men det var främst faktiskt kontrasten mellan din egen uppenbara lycka och din sons uppenbara olycka som gjorde mig så berörd. För honom är det säkerligen helt oväsentligt att arbetslösheten väntar för er om ni skulle stanna kvar. Det viktiga för honom är att han tvingas flytta bort från sitt liv. Du kan inte göra så mycket år att han är ledsen och arg över det. Men du kan be honom förlåta dig för att ni väljer att bo på en plats och ett sätt som är din/er dröm och inte hans.
Jag vet att min mamma älskade mig, hon ville så gärna att vi alla syskon skulle ha det så bra det bara gick, men hennes bild av vad som var jättebra stämde inte med min. Helt enkelt därför att hon var vuxen trodde att hon visste bättre, men för mig var det fullständigt obegripligt hur leriga vinteråkrar och skog och mygg i horder kunde vara bättre än 5 minuter till skolan, promenadavstånd till träningar och möjligheten att kunna träffa kompisar på kvällarna utan att behöva planera och be om skjuts var bättre. Det var det som var sveket, att jag inte blev hörd eller tagen på allvar. Min mamma vägrade godta att man ens kunde ifrågasätta att det var bättre på landet, detta var sjuttiotal och grön våg, därför kunde hon heller aldrig acceptera att jag längtrade hem till stan. Men när man går i sjuan är man på god väg att skapa en egen identitet som är oberoende av ens föräldrar och familj, nånstans där börjar man forma sig själv. Det är en viktig process och jag vidhåller att man som förälder måste ta ett så stort barns vilja och önskningar om hur man skall leva på allvar. Tonåren är så viktiga, man är så känslig och det händer så mycket. Därför är ramen kring livet så viktig. Som vuxen handlar det om några år, men för barnet handlar det om större delen av det liv man överhuvudtaget minns när man fyller 20.
Mitt råd till dig är att vara väldigt lyhörd mot sin son, prata med honom riktigt på djupet om vad han skulle vilja göra av den situation han trots allt nu är i. Backa inte för konflikterna, låt honom framförallt vara precis så ledsen och arg han är. Kräv inte av honom att han skall vara glad över det här, inte ens för din skull. Låt honom veta att inget är hugget i sten. Jag är helt säker på att han vet att du älskar honom, men i bland räcker inte det. Man måste få veta att om det blir outhärdligt är ens föräldrar beredda att ändra på saker och ting. Då kanske han känna att det fungerar. Men var noga med att inte lova nåt du inte kan eller vill hålla så klart.
Jag tycker att du skall vara glad över att din son faktiskt protesterar, det visar ju att han är trygg och litar på er kärlek, men avfärda inte protesten med att han säkert kommer att finna sig tillrätta så småningom.

Det allra viktigaste är att om nu din son verkligen inte kommer trivas, så som jag vantrivdes, lägg ingen skuld på honom för det. Jag tror att det underlättar för din son om du undviker att vara översvallande lycklig över flytten inför honom, när han själv är olycklig. Det skapar bara skuldkänslor. Och vem vet, han kanske kommer att trivas jättebra om ett tag! För er allas skull hoppas jag verkligen det.
Lotta
Jag kan inte vara annat än anonym eftersom jag inte har nån blogg själv.

 
Gerda-Thyra

Gerda-Thyra

22 januari 2007 00:31

Jag förstår att du tar illa vid dig av "Lottas" kommentar, för det är ju just det hon skriver om, som du är skiträdd för när det gäller din son...att ni ska behöva stå till svars för något som ni inte vet utgången av...
Det är heller inte konstigt att din son reagerar över den kommande flytten, Herre Gud hela hans välkända liv finns ju där ni bor nu.. med kompisar, skola, fritidsintressen...
Men han kommer ju förmodligen med all säkerhet att få allt det där på nya stället också, även om det känns jobbigt och osäkert för honom just nu. Klart att han är liten och rädd och förbannad nu....Han vet ju inte vad som väntar, det är alltid jobbigt med förändringar, speciellt när man inte kan styra själv. Men han är bara 12 år och kan inte bestämma över den här flytten. Det är ju trots allt ni föräldrar som måste se till familjens bästa... och det har ni ju gjort när det gäller jobbmöjligheter, bostad mm.
Ni flyttar ju dessutom till ett ställe som är välbekant för hela familjen, med mormor (om jag har förstått saken rätt? ) och vänner i närheten.
Själv flyttade jag med mina föräldrar till Luleå när jag skulle börja 4:e klass. Jag var skitnervös och jätteledsen över att behöva lämna min bästa kompis och Farmor och hela min invanda miljö....Men det gick bra, och jag fick nya kompisar, och dom gamla fanns kvar och kom och hälsade på.
Det var inte så faligt trots allt...
Det viktigaste är ju : Han flyttar ju inte själv.. Hans föräldrar och syskon flyttar faktiskt med honom till ett nytt ställe och ett nytt hem....
Det går nog bra, det här! Förstora inte upp problemet.. Ta en sak i taget, peppa honom när han behöver det, låt honom inreda och planera sitt rum som han vill ha det, lova honom att hans kompisar får komma ofta och hälsa på....

http://gerda-thyra.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Persilja - 2 september 2009 15:42

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Av Persilja - 1 september 2009 21:13

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Av Persilja - 31 augusti 2009 10:09

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Av Persilja - 30 augusti 2009 20:37

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Av Persilja - 29 augusti 2009 21:57

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3
4
5
6 7
8 9 10 11
12
13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards