Denna bild fick jag nyss av min syrra! DET ÄR KLART!!! Huset är VÅRT!!!!!!! Jippi!!!!Har inte hunnit smälta det ännu! Men vi har köpt tårta!

Klockan är 13.43 pip! och inget samtal från mäklaren ännu. Nu tolkar jag in negativa saker i det. Säkert någon som ska kolla med banken först och så kommer det ett bud snart. Attans! Eller ytterligare ett uppskov. En ny spekulant måste fundera ett dygn till...eller nåt annat jäkelskap!Aaarrrrggggh! Vad det är TRÅÅÅÅKigt att vänta!!!!!!

Terror!Ringde mäklaren halv tolv då jag inte hört något sen igår morse. Kunde inte vänta den där halvtimmen till 12. Jag får INGET gjort förrän jag vet. Men han var ute på kundbesök till klockan 14.00 Så då ringde jag hans mobil, för NÅGOT vet han väl. Men den var avstängd. Så här sitter jag nu, totalt ovetande och halvt förlamad. Borde jobba lite men det bara snurrar i huvudet! Tänk om huset är vårt och varken hus eller vi vet om det. När ett sånt här "fint" hus säljs kan jag få lite dåligt samvete gentemot säljaren. I det här fallet tror jag det var en skilsmässa som låg bakom försäljningen så kärleken till huset var det nog inget större fel på. Då känner sig ju säljaren antagligen lite ledsen över det hela. Som att vi kommer och invaderar hennes kära hem. Det är lättare om ett hus säljs och säljarna är på väg till något (i deras ögon) bättre. De är färdiga med huset och vill lämna över det med varm hand till nästa vårdare. Relationen blir liksom lättare. Mindre konfliktfylld. Iallafall känslomässigt. Nu var säljaren med på visningen, vilket väl är ganska ovanligt när man anlitat mäklare, och hon såg lite ledsen ut i ögonen tyckte jag. Så jag dämpade min entusiasm och försökte vara som en gäst i hennes hus mer än en spekulant. En del på visningen var rent oartiga och talade negativt om huset inför henne. Hon och jag fick en fin kontakt. Vi satt och pratade trädgård till exempel. Men jag såg hennes sorgsna blick och mitt hjärta blödde för henne. (Nu har jag ju rätt så livlig fantasi så hon kanske inte alls är sorgsen. Hennes ögon kanske alltid är såna.) Ibland om jag tolkar in känslor eller meningar i folks beteenden så projicerar jag ju mina egna erfarenheter och upplevelser på dem. Om det handlar om en man brukar min man säga "fatta nu att han är en karl-han tänker inte alls som du gör". Och så dunsar jag ner i verkligheten igen. Är män och kvinnor verkligen så olika? Hittills har min erfarenhet sagt mig det, men jag kanske stöter på samma typ hela tiden? Med tre söner och en sån mamma som jag kan man ju undra vad det blir för slags män av dem. Jag försöker prata känslor och åsikter och stöter och blöter det mesta med dem. Hoppas de lär sig kommunicera mer än vad min man fått lära sig! För kommunikation är livsviktig i ett förhållande!Vi (jag och mannen) är dåliga på det, men har precis ryckt upp oss, för hundraelftifjärde gången. Jag har talat med min 12-årige son om nakenbilden i hans telefon! Så här sa jag:"Jag såg bilden du har i telefonen. hm hm!"Han flinade generat och sa "jag har fått den av Todde"."jaha" sa jag och skrattade lite. Han också, alldeles röd om kinderna men glad."Ja, det är väl okej, den lilla. Jag fattar att du är nyfiken på sånt. Men några affischer på väggen får du inte ha för tänk på oss tjejer i familjen. Och tänk på att den tjejen på bilden är nåns dotter eller blir nåns mamma. Det är nog inte så kul för henne sen om hon ångrar sig. Har du tänkt på det?""mmm"Sen pratade vi om annat. Jag uttryckte min åsikt. Han lyssnade. Kanske kommer han att tapetsera sitt rum med nakna brudar om några år om vi kommer på kant med varann. Nu vet han vad som jag ogillar och då kan han frigöra sig med att göra precis det. Men det får jag ta då. Det är väl inte så farligt egentligen med nakenbilder, men jag vill ändå att han ska veta vad jag tycker. Förhoppningsvis respekterar han min åsikt om jag respekterar hans.

Har inte så ofta sett att pärlsponten läggs på detta sätt. Det är väl om en vägg är nog kort så att man slipper skarv. Vackert var det iallafall. Bild från Cosas shop

Igår fick jag denna med posten. Hittade den på en webbutik som heter "Cosas". Dels älskar jag ståltrådsarbeten, dels älskar jag blåvitt porslin och när jag dessutom råkar ha ett antal assietter av samma sort som detta ståltrådsombundna kaffefat, ja då var det ju inte annat än att slå till. Något för duktiga Gerda-Thyra att tillverka? Behövs bara ståltråd och ett gammalt kaffefat.Fin! Ännu inget besked av mäklaren. Han skulle ringa före 12 idag om ingen annan är intresserad. 2 timmar kvar till det STORA beskedet. Max 2 timmar kvar! Nervöööös!!!!