Jag har ju snuskig humor! Eller jag tror jag gillar att man driver med männen! Skitkul!

Hurra! Flera av era kommentarer fick mig att skratta! Tänk, om man bara skärper sig så går det ju! Kanske måste man arbeta på det. Aktivt arbeta för att skratta minst en gång om dan. Och tänk jag fick ju fler än mig att skratta. Ännu roligare med ett delat skratt!Håller med om hur njutningsfyllt det var att garva ihop med bästisen. Man behövde bara titta på varann!My new mission! Finna skrattet i mig! Och sprida skrattet vidare!

Googlade på skratt och fick fram denna bild. Hallå! Jag skrattade! tanken på att hänga upp denna på toa fick mig att skratta. Tänk att någon funderat ut detta och dessutom satt den i produktion! Vilka grejer det finns!
Tänk när någon känslig kommer på besök och går och kissar!
Min mamma skulle kissa på sig av skratt. Hon har kiss och bajshumor. Det räcker med att nån pruttar så är hon igång och fnittrar.

Alltså. Jag brukar ibland ha humor. Säger några. Men när jag läser lite ur min blogg så är den ju nästan totalt humorbefriad. Vart har min humor tagit vägen? Är jag så totalt uppfylld av stundens allvar att jag tappat min humor?Kan man tappa den? Kan många sorgliga händelser runt omkring tynga ner en så till den milda grad att man slutar skratta?När skrattade jag sist? Minns inte. Jag log här om dan. Av mig själv. Det bara kom! Man ser mig leende mest hela tiden. Men det är bara en min liksom. Jag ler mot mina barn, jag ler mot många människor för att visa att allt är okej. Jag är glad och nöjd-så jag ler. Men egentligen är det bara ett påklistrat leende. Riktiga leenden som bara kommer av ren och skär glädje, de har blivit sällsynta. Så nu ska jag skaffa ett nytt mål! Jag ska hitta tillbaka till mitt skratt. När jag och min man började dejta för över två deccenier sen så sa han att han föll för mig för att jag alltid var GLAD. Men det är jag inte nu. Nu är jag en riktig SURKÄRING ibland. Det har inte han sagt, men jag säger det själv. Så nu ska jag ge mig ut på jakt efter det försvunna skrattet!Kanske ska jag börja med att försöka bearbeta olika sorger? En del är så färska än. Nej, då blir jag bara ledsen igen.Det får jag ta när jag är mogen. Skratta ska man kunna göra fast man är sorgsen! Så HUR hittar man ett tappat skratt?Kanske måste jag byta litteratur. Läser alldeles för allvarliga böcker. Och alldeles för mycket deckare på det. Bara problemböcker, faktaböcker och deckare. Man hör ju hur tråkigt det låter. Så steg ett i jakten på skrattet blir att söka en ROLIG bok. Jag har läst Martina Haag och den var rolig. Underfundig. Jag skrattade högt åt något i den. Det var nog sist jag skrattade! Hur länge sen är det? Hmm, ett år sen?Men det verkar ju funka. Att läsa något roligt.Roliga bilder kanske är nåt också. Men jag tror inte jag skrattar åt en rolig bild. Möjligen ler. Rolig bok! Ska gå på bibblo imorgon och fråga efter en ROLIG bok. Hos Sveriges dystraste bibliotekarier. Kirunas bibliotekarier ser så dystra ut. Undrar om de känner till någon festlig bok. Jag kanske kommer hem med "Ekorrens tandsättningar genom årtiondena" eller "Hjalmar Lundbohms dagboksanteckningar från stadens första år".Om någon har något tips tas det tacksamt emot! Det är nog enklare att komma med en mer bestämd fråga till dessa bibliotekarier. Har ni DENNA roliga bok?Ska gå och lägga mina barn. Och be om lite kittel. Så jag får öva magmusklerna inför min nya skrattande framtid.

Nu ska jag drömma lite. Jag läste senaste numret av Hus&hem som jag fick i brevlådan igår. DÄR fanns precis ett sånt hem som ger mig maximal inspiration. Det är alltid någon med konstnärligt yrke som kan blomma ut så i sitt hem. Det var en gammal Vaxholmsvilla som de inrett lekfullt och konstnärligt. Inte styrts av mode och trender eller "måsten". T ex hade de målat ett trägolv knallgult och dubbeldörren var ena halvan knallgrön och andra halvan knallröd. (Styrbord och babord.) Det var en gammal lotsvilla. Så häftigt och skönt. Älskar att se såna hem som inte liknar andras. De flesta hem ser så lika ut. Ingen VÅGAR ha sin egen stil. De försöker hitta en stil som ska beundras av andra. Jag försöker vara min egen. Men ibland är jag också feg. Man vill ju inte bli beskylld för dålig smak... Men jag arbetar på det. SKA frigöra mig från vad andra tycker helt och hållet. Det är mitt mål. Tillbaka till min "dröm". Jag tänkte drömma om mitt nya kök (OM vi får det där huset...)Jag är inte den som går och köper ett nytt kök fix färdigt. Jag vill komponera min egen blandning. Min idé med inspiration från nämnda hem i Hus&Hem är att bygga överskåp av gamla fönster. Gamla nötta fönster. Först köper man fönstren, sen bygger man skåpen som passar till. Så vill jag göra! Då får jag vitrinskåp som ingen annan!Det skulle väl va snyggt!!!Men steg 1 är att få huset!Just nu är några elaka typer och tittar på VÅRT hus!Varför det!? Slöseri med tid-det är redan sålt! Jäkla typer att tränga sig på!(Föster från Gysinges hemsida.)Imorgon kanske vi får veta besked! Imorgon måste vi få besked.

Ännu ej hört något. Motparten kanske har gett upp. Känns lovande! MEN mäklaren (den skitkorven) ska visa den igen ikväll för att eventuellt mjölka ur någon krona till ur affären. Satan i gatan vad sur jag blir. Våndan är alltså inte över ännu. Grrr! Får ligga på sträckbänken i natt också.

Tystnad från motparten...Har de gett upp? Eller smider de planer och höjer budet snart? Spänningen är olidlig. Sedan 14.36 igår har det varit tyst på mobilen. (Man får buden via sms.) Ska det rackarns huset bli vårt?En kristallkula hade inte varit dumt. Hela livet hade den varit till nytta. Eller inte. SÅ tråkigt livet varit om man vetat om allt. Dessa våndor gör ju livet spännande. Det finns förstås våndor som alla borde slippa, sjukdomsvåndor och otrohetsvåndor, och misshandelsvåndor, och alkoholistföräldravåndor, och incestvåndor och mobbningsvåndor och så vidare. Men den typ av vånda jag har är inget man ska komma undan. Den hör till. Som en het krydda.