Jag var på väg att lägga mig. Får nog vänta en stund.Min lilla dotter har legat och släppt sig hela aftonen i soffan och vi har alla som suttit bredvid flämtat av ångorna. Hon brukar aldrig fisa! Nu kom den ena efter den andra och de luktade värre än surströmming. Vi skrattade allihopa så att vi ramlade ur soffan och hon låg och fnissade och viftade med lapptäcket för att släppa ut dem...Nyss kom förklaringen till den ovanliga händelsen. Plötsligt blev en av pruttarna alldeles blöt. Diarée!!! Vi sprang till toan och det kom mer av den varan. Det luktade ruttna sopor. Nu ligger hon och ska somna och jag hoppas det blev tomt i lilla magen så att jag får sova i natt. Törs inte lägga mig förrän jag vet att hon sover.Lilla vännen får vara hemma från "sexårs" imorgon...

Denna vackra allmogestol för endast 400 kr var ute på www.tradera.se häromdagen. Tyvärr ville inte säljaren skicka med bussgods utan man fick hämta den på plats. Och som boende i världens ände (läs Kiruna) hade jag ju ingen chans. Ingen bjöd på den! Men tänk den ommålad i en mild färg och med ett snyggt linnetyg på sitsen...Woaw! HAbegär!!!

Om nån vill se: gå in på www.hemnet.se välj norrbotten, luleå, klicka på huset i bensbyn.Det är huset vi funderar på. Min man har varit dit ikväll på visning. Han var positiv! Hjälp! Det betyder att jag måste åka ner till Luleå och kika på det också. Och det betyder att jag kommer att engagera mig känslomässigt. Vilket gör hela budgivningsproceduren helt outhärdlig! För det blir alltid budgivning på husen i Luleå. Och det är ett lågt utropspris, även om det är ofräscht invändigt. Huset är stort och ligger bara 8 km från centrum och kommer säkerligen att gå för mer än 1 490000. Hur högt törs man gå? Vi har ju en smärtgräns. Har eventuella andra spekulanter det??? Det var tolv bilar där... Hoppas minst 50 procent bara var nyfikna och resten tyckte huset var fult! Haha! Så tur har vi inte.Nåja, det är bara ett hus, mister man ett står det tusen åter och väntar. Nästan. Imorgon kommer maken hem med bilder. Spännande!Jag vill ha det huset! Förvandla det i sakta mak till hur det såg ut i sin glans dagar. Med en grön dubbeldörr omgiven av en snygg förstukvist med snickarglädje och syrener bredvid knuten och ett vackert stort gammeldags kök och framtagna golvtiljor och...Hold your horses!!!Nu får det räcka med drömmar!Till en dylik förvandling krävs pengar! Vi har inga sådana undanlagda, som räcker till såna utsvävningar. Men jag är intresserad som tusan av heminredning och händiga är vi båda så huset kan bli vackert med åren. Kul att få ett projekt! Hoppsan glömde; OM vi nu köper det. Det är LÅNGT dit. Så här gör jag alltid! Planterar träd och blommor, bygger väggar och tar upp fönster och gör om planlösningar utan att ens ha kommit så långt som till budgivning. Förra gången vi verkligen KÖPTE ett (rad)hus var 1990. Då blev det ingen budgivning. Sånt fanns inte då. Nej fasta fina priser. (Fast det var dyrt på den tiden.) Däremot skulle min man prompt pruta ner huset med 35 000 och jag var så nervös att jag höll på att gå under. Och visst fick han pruta. Det hörde till spelets regler då. NU känns det som om det hör till spelets regler att ha ett utropspris och så bjuder folk så att det stiger med flera hundra tusen. Och hur många tror ni inte grips med i den stressande budgivningen och bjuder av bara farten. Vilket resulterar i alldeles för höga huspriser.Gillar inte budgivning!!!Har själv bjudit på ett hus för två år sen och fick det att stiga till 1,6 miljoner istället för 1,3 som utgångspriset var. Hade vi inte stoppat vid 1,6 hade det kanske blivit ännu dyrare.Eller vårt. Det får jag aldrig veta. Men tänk de som fick huset! Att behöva betala 300 000 mer...Marknadkrafter kallas det. Jag undrar ibland. Jag tycker många hus säljs efter bara några år. Kanske pga att någon bjudit mer än de klarade...Tänk då i Stockholm, eller Göteborg, vem kan bo fint där utan att jobba ihjäl sig? Hoppas att fasta priser kommer tillbaka. Så får den som bestämmer sig först köpa. Och huset värderas noggrant innan priset sätts så att det blir i rätt nivå. Nog vore det bra för köparen...

Det var en kul idé med gissningstävlingen. Jag har skrattat gott åt era kommentarer! Jag avslöjar nog det rätta svaret i morgon eftermiddag...

Visst ja, den skulle ju skickas vidare till 2 st. Eftersom jag är så ny i bloggvärlden både vad det gäller att läsa och att skriva så har jag inte så många att välja på. Därför blir det två av de som kommenterat i min blogg tidigare. Hoppas de inte blir arga på mig. Det är http://blommalomma.webblogg.se och http://liten.bloggagratis.se

Ja, då ska jag försöka mig på denna "utamning". Jag ska alltså skriva fyra sanna påståeenden om mig och ett osant och så får ni gissa vilket som är rätt. (Första pris är en ostörd tupplur på soffan!) 1. Jag har ammat barn i tio år utan uppehåll.2. Jag har röstat på socialdemokraterna, folkpartiet, miljöpartiet, kristdemokraterna och feministiskt alternativ3. Jag hade en apa som husdjur när jag var liten.4. Vår TV är från 1983.5. Min man är 44 år och har aldrig haft ett hål i tänderna.

Sitter och väntar på morgontidningen. Här kommer den som tidigast strax före sju men allt som oftast långt efter 8. På tok försent! Nu har jag sen många, många år fått en ingrodd vana att börja dagen med te, smörgås och sen kaffe, och alltihopa tillsammans med morgontidningen. Utan varann vill jag inte ha något. Kommer inte igång som jag ska heller. Att behöva rusa iväg genom dagen utan denna början är trist! Jag borde ju ha ändrat vanor sen vi flyttade hit till Kiruna men istället har jag senarelagt dem. Jag gör annat medan jag väntar på tidningen. Tjurigt. Men nu när vi flyttar tillbaka till Luleå försvinner detta problem. Då får man tidningen vid fyratiden på morgonen. Någon kanske uppmärksammade att jag drog bort dimridån angående staden jag bor i och den jag ska flytta till. Försökte hålla en anonym profil tills nyss men tog nu beslutet att det ändå är tillräckligt anonymt trots att jag skriver ut städernas namn...På något sätt känns det lättare att skriva fritt om jag är någorlunda anonym. Det skulle begränsa mig om hela min identitet var känd. Tror jag. Det skulle inte kännas så kul heller att "fläka ut sig" offentligt. Nu har jag ju inte fläkt ut något "farligt" ännu, men vem vet, det kanske kommer behvoet att skriva om något känsligt eller något problem jag har. Nu har jag bloggat ett par gånger och jag gillar det!!! Det skapar ett behov. Vaknade i morse och tänkte på min blogg och blev glad! Nu ska jag sätta på kaffet och så hoppas jag att den där tidningen dimper ner i lådan snart!!!Kolla in detta öppna köksskåp. Jag gillar det. Har lust att köpa det någon gång om jag får plats...