Hurra! Jag har fått min första kommentar! Tack Gerda-Thyra! När jag såg på besöksstatistiken att någon läst min blogg blev jag jätteglad och nu när någon också kommenterat blev jag ännu gladare! Känner mig som om jag "publicerat" något. Kul! Men pirrigt. Usch, nu vill jag ju inte skriva tråkigt...Jag har världens förmåga att dra iväg och skriva mycket och det orkar aldrig någon läsa. Samtidigt skriver man ju en blogg för sin egen del, så man ska nog inte stirra sig blind på sådant. Jag måste lära mig att lägga in bilder för jag fotar mycket. Men då måste jag byta dator-dvs sitta i ett annat rum där jag har mina bilder på hårddisken. Det har slutat blåsa så min ene son har åkt till backen för att åka snowboard. Jag köpte mig (begagnad) slalomsutrustning i fjol men har ännu inte vågat mig till backen. Jag är inte rädd för att åka men jag är lite rädd för att stå där vid liften och tjorva medan alla vana åkare står och stönar eller stirrar. Min dotter ska dessutom åka med mig samtidigt och HUR ska jag fixa det? Jag bad min son att kolla hur mycket folk det var idag. Om det var lite ska jag och dottern kanske åka dit och öva...om jag törs...Slalomvärlden verkar så cool och alla verkar så proffsiga-utom jag. Alla har snygga svindyra kläder och utrustning och susar förbi i perfekt stil. Så är det ju inte förstås, men det är vad jag ser och inbillar mig. Det är en värld jag vill in i men jag har inte "koden" känns det som. Jag är nog lite knäpp! Men vissa saker som jag inte provat kan verka helt ouppnåeliga för mig. Musikvärlden t ex. Oooo, vad jag tycker det verkar kul att spela med i ett band eller sjunga eller bara kunna spela gitarr eller piano. Jag tror alltid att dessa människor är annorlunda än mig som inte är "invigd". Jag har idogt försökt få mina barn att börja spela något instrument eller sjunga i kör, men för dem har det inte lockat alls. Tvingade t o m min sjuåring att gå på körlektioner några gånger för att han alltid sjöng hemma och har så fin sångröst. Han gillade inte det alls, men jag ville att han skulle ge det en chans. Efter sju gånger slapp han. Då ansåg jag att han försökt tillräckligt. Och lusten att sjunga vaknade inte, snarare tog jag död på den. Efter körsången tycker jag att han sjunger mindre hemma. Jag tog död på hans sånglust!!!Jag har köpt en gitarr och den "spelar" de på allihopa då och då. Kanske väcks lusten att gå på gitarrskola så småningom. Hos någon av dem. Jag vill att de ska få uppleva glädjen att kunna behärska ett instrument. För jag tror att det är roligt att kunna! Någon gång ska jag köpa ett piano! Eller ett elektroniskt piano. Helst ett pampigt, gammalt, svart piano med ljuslampetter. Fast med min ommöbleringslusta kanske ett elektroniskt skulle vara mer praktiskt...Är det försent att lära sig spela vid 44 års ålder? Självklart inte! Men det känns så ibland. NÄR ska jag hinna det? Jag köpte en bok med ackord och fingersättningar eller vad det kallas och tänkte att jag kunde lära mig själv, men det är jättesvårt!!! Det är nog mest tiden som inte vill räcka till. Med fyra hungriga, stökande barn har man jämt fullt upp att laga mat, handla mat, städa och plocka och däremellan pusta. Sen ska man medla, tvätta, kramas, hjälpa, skjutsa osv osv. Nej, utveckla intressen är svårt att hinna med...Men det är värt det! Är det inte alltid så att man längtar som mest efter det som känns omöjligt. Inspiration väcks när man inte kan. Jag älskar att sy och skapa med tyg. Finner lite tid till det. Syr ofta om barnkläder så att de blir lite roligare. I alla fall dotterns. Min ene son som gillar att klä sig lite annorlunda vill ofta att jag ska förverkliga någon av hans idéer, vilket jag gör med glädje. Har sytt honom senast ett par storrutiga byxor med häng. Han gillade dem, de ÄR coola, även om det inte låter så. Men det är inte lätt att sticka ut när man är tio år. Han hade dem en dag i skolan, sen inte mer. Han blev väl för utstirrad i denna lilla "byhåla". HÄR gäller endast märkeskläder...Är det nåt jag hatar så är det märkessnobbar. Eller hatar är ett väl starkt ord. Men såna som måste ha kläder av ett visst märke för att känna sig fina. Det är så sorgligt. De är så grundlurade! De har gått på det! Tänk såna här tröjor t ex som har märket skrivet STORT över bröstet...Sånt betalar en del dyrt för. Jag brukar säga till mina barn att de betalar företaget för att bära deras reklam. Mina barn har också märkeskläder. Men inte bara! Jag vill att de ska välja kläderna efter hur de ser ut och sitter på, inte efter vilket märke de har. Att de iallafall ska vara medvetna om att de köper sina märkeskläder för att passa in. Att de tänker på det och ifrågasätter det. Och att de lika gärna ska bära en tröja från H&M eller från någon secondhand butik eller en hemsydd! Jag tycker det är viktigt att skapa tänkande människor som inte bara följer flocken! Man ska tänka på vad man äter, vad man bär för kläder, vad man gör, vad man säger. Allting är ett val. Fast för många människor är det inte det. Många bara följer strömmen utan att ifrågasätta. Jag anser det farligt. Mina barn kan bli jätteless på mig. Men jag väcker förhoppningsvis en och annan tanke i deras huvuden. Sår ett frö. Att de måste tänka själv och stå för sina val...Men jag följer flocken själv ibland. Det är inte lätt att vara idealist. Jag vill också passa in. Jag orkar inte heller stå emot ibland. Men då känner jag mig lite sämre. Det har sitt pris...

 

Gerda-Thyra

30 december 2006 13:02

Hej!
Roligt att du vill tillverka "tubrullare". Lycka till!
Ett bloggtips: Skriv in din URL-adress när du skriver kommentarer. Då kan du få fler besökare till din blogg, om de som läser kommentaren kan klicka direkt på din signatur för att besöka dig. Bra va?

http://gerda-thyra.bloggagratis.se

 

Blommalomma

30 december 2006 19:25

Nu får du en kommentar till!
Ett tips om du är rädd för att texten ska bli jobbig att läsa.
Gör ofta nya stycken.
Det kan lätt bli jobbigt att läsa igenom tätt ihopskriven text.
Fin blogg.
Ändrar sidbilderna sig?
Nyss var det fönster, nu är det tapethus.

http://www.blommalomma.webblogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...