Alla inlägg under december 2006

Av Persilja - 31 december 2006 15:21

Här kommer bild på mitt fantastiska bollfransbord. Det ser inte riktigt klokt ut egentligen när jag ser det på bild så här, men i dunklare ljus, vilket man ju oftast har, ser man inte de där irriterande häftstiften. Jag hade ju kunnat limma fast fransen men nu är jag en sån där person som vill ha aktion direkt och jag väljer alltid snabbaste lösningen. Och sen ser jag inte de små detaljerna som eventuellt inte är så perfekta...

Av Persilja - 31 december 2006 11:14

Jag har dille på bollfransar. Jag syr dem på gardinkappor och lampskärmar och jag sätter upp dem på hyllkanter. Det är nåt med dem som tilltalar mig. Inte för mycket. Inte för gammaldags jämfört med en frans, lite grafiskt intryck. Enkelt men piffigt. Kanske gillar jag dem för att det minner om 70-talet. Min barndom. Nu har jag inte överdoserat mitt hem med bollfransar, men jag har smugit in dem på sina ställen. T o m runt ett klaffbord. Jag såg nämligen ett runt äldre (sekelskiftes) bord med snidade bollar under kanten. Så himla vackert. Så man tager vad man haver och det var en bollfrans-satte den runt bordskivan och vips hade jag ett "nästan likadant" bord. (Jag målade ett klaffbord från ikea vitt och satte därpå dit bollfransen.) Ska fota mästerverket och visa senare. Håll ut! Jag förstår att man nästan kan DÖ av nyfikenhet innan jag publicerar denna bild! Klockan är 11.22 och alla mina barn plus övernattande kompis sover ännu. De får sova så att alla orkar gå ut vid tolvslaget och se på stadens fyrverkerier. Vi bor bara fem minuter från platsen där detta sker. Perfekt! Före tolvslaget ska vi ha hunnit äta fondue-vi ska doppa köttbitar, champinjoner, räkor, ananas, bananer, paprika, tomater och annat jag kanske kommer på innan det är dags. Det var min äldste son (12 år) som önskade denna maträtt. Hans ene kompis brukade äta fondue och det har visst låtit väldigt gott. Så nu har ag investerat i en gjutjärnsfonduegryta á 565 kr. Och ändå är jag lite "mot" maträtten... Friterat-kan det bli onyttigare? Nåja, det får bli en nyårstradition. Kanske en påsktradition också. Två ggr per år är acceptabelt. Jag måste släppa mitt nyttighetstänk någon gång. Idag har jag lovat chips och läsk och godis och så fondue. Mer än en sån som jag egentligen klarar på en dag. Så resten av veckan blir det soppor och vegetariskt för hela slanten.Gott Nytt År!

Av Persilja - 31 december 2006 02:02

Vår familj har vänt på dygnet!!! Klockan är halv två på natten och alla är vakna. Så här är det alltid när det är lov. Alla är nattugglare av naturen och så fort vi får chansen vänder vi natt till dag...Men nu är jag sömnig! Ska ta med mig de två yngsta och gå och sova. De äldre har kompis som sover över så de får välja själv inatt. Ingen pinsam mamma som ska bestämma när de ska sova. Men de ser film och ser rätt möra ut så det löser sig naturligt. Godnatt! Bilden visar samma fönster som igår fast från insidan...

Av Persilja - 30 december 2006 18:21

Det blev ingen slalomåkning för det var fullt med folk i backen och då törs jag inte vara där och klanta mig. Har just utfodrat min fyra hungriga barn plus kompis. Det blev en (stor) ugnsform med makaroner, köttfärssås och smält ost gratinerat i ugn med en sallad till. Enkelt, gott och populärt...Nu kanske jag får en stund för mig själv. Ska läsa expressens hus&hem bilaga i min favoritfåtölj. (Ja, husets enda fåtölj.) För mig är ju detta med bloggar ganska nytt men jag har snabbt hunnit upptäcka alla fina bilder som finns hos en del. Där man får glutta (norrbottninskt ord?) in hos andra. Alltid kul! Jag ska försöka lägga in en bild på ett fönster hos oss. Ett julfönster. Eller två när jag ändå är i gång. Fönster är som tavlor. Man kan göra dem så vackra om man vill. Ett litet konstverk... Det finns många "deppiga" fönster. Jag skulle inte kunna bo i ett "fult" hem. Vad som är fult är ju givetvis en smaksak, men jag menar förstås ett hem som jag tycker är fult. Jag måste alltid vila ögonen på något vackert. Ett tyg, en växt, en bild eller ett arrrangemang. Som t ex ett vackert pyntat fönster. Det är njutbart.

Av Persilja - 29 december 2006 11:11

Hurra! Jag har fått min första kommentar! Tack Gerda-Thyra! När jag såg på besöksstatistiken att någon läst min blogg blev jag jätteglad och nu när någon också kommenterat blev jag ännu gladare! Känner mig som om jag "publicerat" något. Kul! Men pirrigt. Usch, nu vill jag ju inte skriva tråkigt...Jag har världens förmåga att dra iväg och skriva mycket och det orkar aldrig någon läsa. Samtidigt skriver man ju en blogg för sin egen del, så man ska nog inte stirra sig blind på sådant. Jag måste lära mig att lägga in bilder för jag fotar mycket. Men då måste jag byta dator-dvs sitta i ett annat rum där jag har mina bilder på hårddisken. Det har slutat blåsa så min ene son har åkt till backen för att åka snowboard. Jag köpte mig (begagnad) slalomsutrustning i fjol men har ännu inte vågat mig till backen. Jag är inte rädd för att åka men jag är lite rädd för att stå där vid liften och tjorva medan alla vana åkare står och stönar eller stirrar. Min dotter ska dessutom åka med mig samtidigt och HUR ska jag fixa det? Jag bad min son att kolla hur mycket folk det var idag. Om det var lite ska jag och dottern kanske åka dit och öva...om jag törs...Slalomvärlden verkar så cool och alla verkar så proffsiga-utom jag. Alla har snygga svindyra kläder och utrustning och susar förbi i perfekt stil. Så är det ju inte förstås, men det är vad jag ser och inbillar mig. Det är en värld jag vill in i men jag har inte "koden" känns det som. Jag är nog lite knäpp! Men vissa saker som jag inte provat kan verka helt ouppnåeliga för mig. Musikvärlden t ex. Oooo, vad jag tycker det verkar kul att spela med i ett band eller sjunga eller bara kunna spela gitarr eller piano. Jag tror alltid att dessa människor är annorlunda än mig som inte är "invigd". Jag har idogt försökt få mina barn att börja spela något instrument eller sjunga i kör, men för dem har det inte lockat alls. Tvingade t o m min sjuåring att gå på körlektioner några gånger för att han alltid sjöng hemma och har så fin sångröst. Han gillade inte det alls, men jag ville att han skulle ge det en chans. Efter sju gånger slapp han. Då ansåg jag att han försökt tillräckligt. Och lusten att sjunga vaknade inte, snarare tog jag död på den. Efter körsången tycker jag att han sjunger mindre hemma. Jag tog död på hans sånglust!!!Jag har köpt en gitarr och den "spelar" de på allihopa då och då. Kanske väcks lusten att gå på gitarrskola så småningom. Hos någon av dem. Jag vill att de ska få uppleva glädjen att kunna behärska ett instrument. För jag tror att det är roligt att kunna! Någon gång ska jag köpa ett piano! Eller ett elektroniskt piano. Helst ett pampigt, gammalt, svart piano med ljuslampetter. Fast med min ommöbleringslusta kanske ett elektroniskt skulle vara mer praktiskt...Är det försent att lära sig spela vid 44 års ålder? Självklart inte! Men det känns så ibland. NÄR ska jag hinna det? Jag köpte en bok med ackord och fingersättningar eller vad det kallas och tänkte att jag kunde lära mig själv, men det är jättesvårt!!! Det är nog mest tiden som inte vill räcka till. Med fyra hungriga, stökande barn har man jämt fullt upp att laga mat, handla mat, städa och plocka och däremellan pusta. Sen ska man medla, tvätta, kramas, hjälpa, skjutsa osv osv. Nej, utveckla intressen är svårt att hinna med...Men det är värt det! Är det inte alltid så att man längtar som mest efter det som känns omöjligt. Inspiration väcks när man inte kan. Jag älskar att sy och skapa med tyg. Finner lite tid till det. Syr ofta om barnkläder så att de blir lite roligare. I alla fall dotterns. Min ene son som gillar att klä sig lite annorlunda vill ofta att jag ska förverkliga någon av hans idéer, vilket jag gör med glädje. Har sytt honom senast ett par storrutiga byxor med häng. Han gillade dem, de ÄR coola, även om det inte låter så. Men det är inte lätt att sticka ut när man är tio år. Han hade dem en dag i skolan, sen inte mer. Han blev väl för utstirrad i denna lilla "byhåla". HÄR gäller endast märkeskläder...Är det nåt jag hatar så är det märkessnobbar. Eller hatar är ett väl starkt ord. Men såna som måste ha kläder av ett visst märke för att känna sig fina. Det är så sorgligt. De är så grundlurade! De har gått på det! Tänk såna här tröjor t ex som har märket skrivet STORT över bröstet...Sånt betalar en del dyrt för. Jag brukar säga till mina barn att de betalar företaget för att bära deras reklam. Mina barn har också märkeskläder. Men inte bara! Jag vill att de ska välja kläderna efter hur de ser ut och sitter på, inte efter vilket märke de har. Att de iallafall ska vara medvetna om att de köper sina märkeskläder för att passa in. Att de tänker på det och ifrågasätter det. Och att de lika gärna ska bära en tröja från H&M eller från någon secondhand butik eller en hemsydd! Jag tycker det är viktigt att skapa tänkande människor som inte bara följer flocken! Man ska tänka på vad man äter, vad man bär för kläder, vad man gör, vad man säger. Allting är ett val. Fast för många människor är det inte det. Många bara följer strömmen utan att ifrågasätta. Jag anser det farligt. Mina barn kan bli jätteless på mig. Men jag väcker förhoppningsvis en och annan tanke i deras huvuden. Sår ett frö. Att de måste tänka själv och stå för sina val...Men jag följer flocken själv ibland. Det är inte lätt att vara idealist. Jag vill också passa in. Jag orkar inte heller stå emot ibland. Men då känner jag mig lite sämre. Det har sitt pris...

Av Persilja - 28 december 2006 10:44

Det är så skönt när barnen har jullov. Alla sover när jag ska dricka kaffe och läsa morgontidningen. Lugn och ro. Här stormar för tredje dagen i rad. Jag förstår inte hur en vind kan blåsa hårt och ihärdigt så länge. Varför mattas den inte? Konstigt! Ett av barnen har sovit hos kompis i natt. När jag var barn på 60-70 talet förekom det knappt alls att vi sov över hos varann. Iså fall bodde vi i olika städer. Men dagens barn sover över hos varann titt som tätt och de kan ändå bo grannar. Fast det är mysigt. Jag minns att jag som barn älskade att "byta liv". Att få äta middag i någon annans familj och känna på deras familjeliv. Jag tyckte alltid att det var så spännande. Jag har märkt att det är därför jag gillar att läsa inredningstidningar och att se inredningsprogram; för att jag får glutta in i andras liv. De bästa reportagen är hos andra familjer. Där man ser att det lever någon. Sådana där stajlade hem med senaste trenderna och dyra fina vita möbler är helt ointressant. Men ett hem med personliga prylar och massor av liv, där det syns att man lever, det kan jag hänga med näsan över hur mycket som helst. Jag går igång på det. Vill låna lite från deras liv och överföra på mitt. Jag möblerar om säkert flera gånger i månaden. En del tycker att jag är knäpp. Andra antyder att jag har för lite att göra när jag lägger energi på det. Men för mig skapar det energi. Det är när jag känner att min kraft håller på att sina, när jag bara vill ligga i soffan, DÅ vaknar någon idé i min skalle om hur jag skulle kunna ändra ett rum till det bättre. Och så fort en idé poppat upp måste jag omsätta den i praktiken. Läste nånstans att enligt någon gammal kinseisk lära ska man möblera om ofta för att tillföra energi till hemmet. Annars stagnerar energierna. Det tar jag genast till mig!!! Jag vet inte om det var Feng Shui, det stämmer inte riktigt med deras lära om att möblerna ska stå på ett visst sätt för att ge bästa energin. Att möblera om då gormar ju till allt. Så det måste ha varit någon annan kinesik lärdom. Längtar tills vi ska slänga ut granen. (Råkade skriva grannen haha.) När granen åker ut blir det en tom fläck som gör att rummet känns så stort. Det är altid en härlig känsla när allt julpynt städas ut. Jag gillar julpynt. Det blir så fint då före jul när man ställer fram det. Men efter jul blir det ännu finare när man tar bort det! Det kan ju bero på att alla andra grejer som flyter runt har blivit nogsamt bortplockade innan. Så när både det skräpet och julpyntet är borta ser det för ovanlighetens skull ut som om vi har städat! Nä, nu ska jag väcka mina två pojkar som nattugglat i natt. Nog för att de har jullov men klockan är elva och strax är jullovet över och då får de så svårt att orka upp till skolan. Ska nog försöka mig på en sparktur upp på stan och kika om de har någon skorea med snygga stövlar som jag kan ha till kjol. Det är i allafall medvind ena vägen.

Av Persilja - 27 december 2006 18:17

Detta är första gången för mig. Så var snälla. Såga mig inte om ni ramlar in här på min sida. Jag vet inte riktigt vad jag vill skriva om. Det får komma eftersom. Jag vet inte hur personlig jag vågar vara heller. Jag vet inte vad detta med att blogga innebär, så jag tar det försiktigt. Tills jag förstått. Jag har inte läst så många bloggar heller. Så jag är verkligen oskuldsfull i denna värld. Spännande! Min dotter ser på Winx. (Tecknad film.)Det handlar om unga tjejer med olika magiska förmågor. Alla har olika färger på håret men annars har allihopa lika smal midja, lika långa ben och lika stora vackra ögon. Min dotter är helt såld. Hon älskar dem och har flera dockor föreställande dem också. Dockorna är modell Barbie fast lite mindre. Bra eller dålig förebild för henne? Min ene son älskar istället alla Marvelhjältar. Spiderman, Hulken, Captain America, Wolverine bland andra. De är alla lika maskulina som Winx är feminina. Bra eller dåligt? Vem vet. Jag har verkligen inte styrt dem på något sätt, men alla har alldeles själva valt sina favoritfigurer och det har råkat bli typiska leksaker som stärker gamla könsroller. En av mina tre söner är intresserad av kläder och hårfrisyrer och utseende över huvud taget. Det uppmuntrar jag. Jag tycker det är skoj. Men han är ovanlig. De flesta killar i hans ålder är noga med sina kläder men de ska likna deras kompisars. De vill inte prova något nytt. Det vill däremot min son. Han vill sticka ut. Lite lagom iallafall...Jag tycker det är en ganska hård värld därute för barnen. Så fort de börjat skolan har grupptrycket kommit med som amen i kyrkan. Det är få om orkar stå emot det grupptryck som finns. Även om det bara handlar om intressen eller musiksmak eller klädsmak så känns det sorgligt att deras egen stil och smak plötsligt ska buntas ihop med en hel hoper andras. Deras individualism har naggats i kanten rätt hårt på en gång så fort de kommit in i skolans värld. Vi har kunnat lösa barnomsorgen inom familjen så de har aldrig vistats på dagis eller liknande. De barn som gjort det kanske blir berövade en del av sin särprägel tidigare. Men som förälder får man kämpa för att de ska våga vara sig själva. Det är viktigt. Men det är inte lätt. Man kanske inte själv vågar var sig själv trogen alltid. Det är så många krav och fack man ska passa in i som vuxen. Så många beslut man ska ta. Så många vägar att välja. Jag har många gånger låtit slumpen och ödet styra. Men det är ju inte alltid det går. Att våga stå för sina åsikter är inte heller lätt. Jag kan ha en åsikt och så när jag hör någon med motsatt åsikt diskutera och argumentera för sin sak så kan jag börja överväga att byta åsikt. Allt går ju att se från olika håll. Jag har aldrig varit särskilt konservativ. Dvs stått fast vid mina åsikter. Jag svänger och vänder kappan efter vinden titt som tätt. Jag kan liksom inte bestämma mig. Utom när det gäller vissa saker. Massor av saker. Självklara saker som att det är fel med misshandel, mobbning, stöld osv. Men också det här med gifter i maten. Det är så fel. Varför måste maten innehålla så mycket tillsatta kemikalier? Varför måste det tillsättas emulgeringsmedel och konserveringsmedel och E211 och allt vad det heter. Läs innehållsförteckningen på en snabbmatsförpackning typ Lasagne eller bara en så enkel sak som nyponsoppa och det vimlar av kemiska beteckningar. Sånt tycker jag är hemskt. Jag får ågren av att stoppa i barnen sånt. Och ändå gör jag det då och då. Allt mer sällan visserligen men ibland orkar man bara inte stå vid spisen och utfodra de hungriga små och då blir det en Billys pizza eller Tacopaj eller liknande. Fulla av transfetter. Fy, jag blir så stressad av sånt. Hoppsan, nu har jag ju skrivit min första blogg! Det kom att handla en del av barnen, naturligt nog. Men den är ganska opersonlig, eller hur. Bättre kan jag!

Av Persilja - 27 december 2006 18:17

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28 29 30 31
<<< December 2006 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se